Tag det inte utan mig






När jag vaknade i snön hade min fader stelnat, och jag hade problem att ta mig ur hans omfamning. Granen jag vilat och han ännu vilade under hade en öm filt av vitt över sig. En vinter i Litauen, 1944.

Till våren hade jag åkt med tåg till Köpenhamn, men jag ville till neutral mark. Passet jag visade för att ta mig över till Malmö visade: Johannes, efter aposteln. De sade att de inte kunde släppa in mer flyktingar, men till kvällen hittade jag en karl med båt som rodde mig över. Han sade att han inte ville ha något betalning på hackig tyska, och jag var nära på att brista i gråt av omtanken. På svensk mark hittade jag mig en lada där jag spenderade natten.

Tysken som stridit i öst flydde genom landet, och även om getingen nu hade tappat sin gadd var jag fortfarande rädd. En dam tog in mig och hon skötte ett ålderdomshem och jag jobbade där ett tag och varje natt låg jag vaken och hade svårt att somna in.

Ålderdomshemmet gick ur konkurs ett halvår senare och istället för att hamna på gatan tog jag tåget till Göteborg. Nittonhundrafyrtifem sov jag i ett övergivet skyddsrum på nätterna, och åt middag vid ett soppkök. Jag tvättade min skjorta och mina grå byxor i Götaälv.

När kriget tog slut var jag fjorton år gammal, och den kvällen tog jag mitt första bloss från en cigarett med rött läppstift på från den tre år äldre flickan som bjöd mig den. När kriget tog slut var första gången jag knullade, och på morgonen hade jag rött läppstift på kinden kvar efter flickan, som jag aldrig skulle se igen.

Jag fick en omgång en morgon av en konstapel med batong och dem kallade mig jude och jag visste inte varför. Jag kunde inte stanna i mitt skyddsrum. Så jag strövade genom Göteborg och frös tills jag hittade en kyrka, där prästen tog in mig.

Jag lärde mig det sista jag behövde av svenskan, genom gudstjänst och bibel. Jag sov i ett bakrum till kyrkan och jag deltog i varje nattvard. Jag minns hur varje gång vinet rann ner i min kropp hur jag tänkte; att detta är verkligen Kristi blod. Och hur blodet förde budskapet ner i min kropp; allt ordnar sig.

Jag ångrade och bad om förlåtelse för mina synder, men begick i jämn takt nya. Men jag förtröstade mig alltid med det som stod skrivet, hur guds son höll sig med syndarna. Det är de sjuka som behöver läkaren, inte de friska. Och sjuk kände jag mig när jag tog arbete på fiskebåten vid hamnen. Då var jag sexton år.

Till sjöss var saker hårt. Men på kvällarna drack fiskarna till och de brukade bjuda mig på flaskan. När stormen tog båten i besittning och slängde kaptenen överbord och han försvann i djupet bad jag för hans brännvinssjäl, och att låta hårt arbete göra upp synderna som begåtts.

Den nya kaptenen drev oss ur konkurs och arton år bytte jag skuta. På den nya dracks det än mer, och jag fick höra den mängd fiskare som gått under på henne. I hamnen sagdes den vara hemsökt och att jag var en dåre som gick ombord. Lilit, stod det målat med svart på henne.

Med spriten brinnande i ådrorna begick jag dödsynden, en regnig kväll i september och slog en man med knuten näve. Han stapplade bakåt och innan jag fångat honom föll han överbord. Jag kastade mig efter och simmade mot bottnen i iskylan men jag kunde inte hitta honom. I hamnen arresterade de mig.

Dömd för dråp fängslade de mig. De rakade mitt huvud och tog mina kläder och gav mig ett nummer istället för namn. Jag lät Johannes stanna utanför portarna tills jag var färdig därinne. De försökte våldföra sig på mig, och jag slog ihjäl den ena och bröt revbenen på den andra. Men de var fångar och vaktarna fick aldrig reda på att det var jag. I fem långa år delade jag cell med ännu en syndare, som haft ihjäl en dam i ett rån, och han grät vissa nätter. Bibeln under min kudde började gråna för mig, och när jag räckte den honom vände han bara sitt rödrandade ansikte. Jag lade undan den igen och lade mig ner för att tänka.

När jag kom ut tog jag arbete i fabrik. Alexandra dök då upp i mitt liv. En kylig morgon på spårvagnen läste jag om flickan som försökt fly för sjunde gången från mentalsjukhuset, och bilden av hennes blåslagna ögon under det ljusa håret, de bleka läpparna. Dock om artikeln handlade mestadel om missförhållandena på hemmen i riket, inte om henne specifikt, präntade sig hennes bild fast innanför ögonlocken.

På kvällarna med brännvinet förmådde jag mig att inte göra det, men jag klarade det inte. Så jag kontaktade tidningen som publicerade artikeln direkt och betalade en karl att ta reda på vem hon var, och vart hon fanns.

En augustikväll satt jag i väntrummet. Jag hade anmält mig som hennes bror, och snart skulle jag träffa henne. I rummet där vi sågs föll ljuset på henne och jag blev om än kärare. Hon var klart påverkad av någon drog, men jag frågade henne om hon ville följa med mig. Hon nickade och jag tog henne mot mitt bröst och kände till min förtjusning hur hon tryckte kinden mot det och slappnade av. Väktaren som ville stoppa oss kastade jag undan och vi kom ut i natten tillsammans och vi gömde oss i en park tills morgonen, innan jag tog med henne hem.

Vi kunde inte få tag i medicinerna hon behövde så jag skaffade saker åt henne på gatan. Hon mådde bättre av det men verkade må dåligt då hon inte fick det regelbundet, så jag jobbade övertid så att hon skulle få det. Snart ville hon ha allt mer.

Jag älskade henne. Och jag vet att hon älskade mig. Vi gifte oss i hemlighet på en ö där vinden piskade klipporna och de kuvade buskarna och saltade våra lyckliga ansikten.

Hon skar sig själv i handleden för att ta sitt liv, men jag kunde stoppa blödningen. Hon hade skurit djupt och skadat senorna och tappade det mesta av rörligheten i handen. Jag tog med henne till slottsskogen på somrarna för att muntra upp henne där vi drack otaliga flaskor vin och hade picknick i gräset. Snart delade vi på brännvinet om kvällarna och vi var så lyckliga ihop som ingen annan kunnat göra oss.

När jag fyllde trettiåtta år kom en amerikansk världsstjärna till Göteborg för första gången. Året var sjuttioett och Johnny Cash satte publikrekord i Scandinavium. Jag och Alexandra stod på ganska bra platser och jag kände något i bröstet jag inte känt sedan tiden i kyrkans svalka. Efter konserten stod vi och rökte vid en enslig plats bakom byggnaden för att hon skulle släppa det värsta av stressen innan hon fick ett anfall. En dörr öppnades och Johnny Cash steg ut i svart och boots och frågade om vi hade eld. "Thank you", sade han när jag räckt honom tändstickorna.

Alexandra låg i badkaret samma år när jag kom hem. Jag bestämde mig för att stanna kvar här tills hon vilade under jord. De saker jag ägde lät jag Röda korset göra vad de ville med.

Och nu har jag rott ut hit. Nu har den här världens lockelser slutat imponera mig. Jag ser fram emot att träffa de som väntar på mig. Jag har bundit fast mig med en snara runt halsen vid den här gamla stenen. Dagen till havs går mot sitt slut. Det finns moln längre bort men här lyser det bara rött nu när solen somnar bortom holmarna.

Jag lyfter stenen och den är tung och jag hivar den överbord. För ett ögonblick räcker linan men nu hugger det till och snaras åt och jag dras i vattnet. Jag kan inte andas och jag sjunker fortare än vad jag tänkt mig. Det gör ont i halsen och nu når inte solen hit och jag ser saker jag inte sett på år och dar, jag är i Litauen och pappa har en tysk bajonett i magen och jag fryser till döds ett hundra gånger innan jag är i kyrkan och höjer koppen med Kristiblod och dricker det och det är inte längre vin utan rent blod och jag spiller och Hans blod rinner ner för mitt bröst. Och nu är det kallt och jag ser valar och odjur och jag tittar upp mot ytan och jag urskiljer en glimt solljus men ser sedan neråt igen. Rätt neråt. Jag gör rätt. Detta är rätt.

Vi slår i botten och sanden yr som ett väldigt moln och jag har ingen luft och inget kvar att ge utan lägger mig ner. Och jag ser redan ett bekant ansikte.



Copyright © 2014


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:



Kontakta författaren





SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.