Sitter i ett stort tyst rum
Sitter i ett stort tyst rum, det enda som hörs är ljudet av tårarna som faller ner på bordet.
Ensamheten har sakta börjat komma ikapp mitt känslomässiga vrak till psyke.. Vart jag än är, vart jag än går, vem jag än är med så är jag ensam.. Helt jävla ensam! Finns det ingen jag bara kan skrika ut mina känslor till?!
Mitt förflutna kommer ikapp mig mer och mer igen, jag orkar inte gå ner i depression igen.. Inte en gång till!!
Ingen ser mitt sorgsna ledsna jag, jag visar ingen alls.. Jag kan inte visa! Varför?! Orkar inte med mitt liv.
Är det så här mitt liv ska vara, en djup dal av sorg och tomhet. Ett berg av kärlek och glädje. Med dippar så svåra att ta mig ur och drastiskt känna mig som vem som helst?
Finns det ingen som kan se min sorgsna själ? Varför kan ingen känna mitt inre jag?
MaskRosen
Copyright © MaskRosen 2014
Publicera dig?
Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?
Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!
Se mer info här - publicera dig.
Läsarnas bidrag:
- Dikter
- Artiklar & betraktelser
- Noveller
- Skribenter med egna presentationer
- Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.
-
Presentationer
- Presentationer - partners
- Partners inom språk, grammatik, skrivande, publicering, konst, hälsa och ideéll verksamhet.
-
Idén kan vara guld värd!
-
Våra partners
