Sex bokstäver

På en gata i Bagdad ser du ett barn med en väska och ett bruset hjärta. Gråtandes fortsätter han gå. Mot vad? Frihet.

På gatan i Södermalm ser du en ungdom med ett argt hjärta. Tyst fortsätter hon gå. Mot vad? Frihet.

På gatan i slummen ser du en man med ett vapen och ett vilt hjärta. Osynlig som han är, fortsätter han gå. Mot vad? Frihet.

Frihet. 6 bokstäver men betyder mer än allt annat. Frihet är att kunna vara vad man vill, älska vem man vill och lyckas på sitt sätt. Men det är inte resultatet som spelar roll, det är vägen. Hur vägen ser ut vet ingen om men man fortsätter att gå.

Det gråtande barnet förlorade just sin familj tack vare ett krig som inte var hans fel. Ändå är han inblandad och påverkad. Hur förklarar man för ett barn att han är ensam p.g.a. ett krig om olja? Hur förklarar man för barnet att han måste klara sig själv nu, utan mamma? Hur förklarar man att världen är orättvis för en ensam åttaåring? Skavsåren, den heta solen, törsten och hungern gör att han faller ner ibland, men det är såren inom honom så tar kål på honom. Gråtandes fortsätter han att gå.

Den tysta ungdomen förlorade just sin oskuld till en man hon inte älskar. I desperata försök har hon raggat upp killar för att låta smärtan domna bort. Men inget händer. Hjärtat bultar fortfarande för en person. Emelie. Med guldbruna lockar och rådjursögon är hon kvar i ungdomens hjärta och vägrar försvinna. Ungdomen vill inte heller att Emelie ska försvinna men hur ska hon berätta? Hur ska hon berätta att hon älskar en kvinna? Tyst fortsätter hon att gå.

Den osynliga mannen fortsätter leva sitt liv som han alltid gjort. Äta dricka, arbeta, ta hand om familjen, sova. Så har han levt i 20 år. Men han vill ha mer. Han vill titta tillbaka på sitt liv och säga att han kom, han tog över och han levde. Men hur? Hur ska han leva ett liv som inte finns i hans närhet? Hur ska han lyckas? Osynlig men med ett brinnande och vilt hjärta, fortsätter han att gå.

Det gråtande barnet har en moster som bor i USA, landet med möjligheterna. För att ta sig till USA var han tvungen att ta sig till flygplatsen, vilket skulle visas vara en svårare utmaning än han trott. Men han vägrar stanna, inte nu, aldrig. Fokuserad och besluten på att ändra sitt liv ska han ta sig till den fördömda stadens flygplats. Flygplan har han bara sett då de flög över hans by då och då. Vita stora fåglar som simmade bland molnen, och ljudet av motorn gjorde att han också ville flyga och se världen. De var så vackra. Ända tills de började släppa ner bomber.

Ungdomen vill till USA, landet med möjligheterna och friheten. Friheten av att vara som man vill och inte dömas. Friheten av att kunna älska villkorslöst. Hon drömmer om att kunna gå i hand med Emelie och inte förklara sin kärlek till någon annan än just Emelie. Hon skulle kunna skrika ut sina känslor utan att någon tittade snett. Hon skulle göra vad hon ville! "Snart är jag din Emelie, och du min".

Den osynlige mannen vill till USA, landet med möjligheterna. Han vill leva, sjunga och dansa! Att sjunga det kan han, men vad hjälper det i slummen? Det kan hjälpa dig att tjäna några slantar till maten du serverar på kvällen, men det är inte det han vill. Han vill resa runt och se världen. Låta den höra hans röst, låta den älska honom, såsom han älskar den. Mannen har jobbat i tre år för att förverkliga sina drömmar. Han har sparat pengar för att en dag åka och ta världen med storm. Pengarna ligger under hans madrass och i tre år har han känt hur bunten växt under sin rygg. Han ler. "Snart, snart kommer jag världen!"

Väskan som barnet bär runt sin hals innehåller pengar. Pengar som han fick av sin mamma innan hon sa farväl. I den smutsiga och slitna fickan finns en kniv. Han känner den kalla och vassa eggen mot sitt varma och trötta lår. Tyget som separerar vapnet från huden känns inte lika tjockt längre. Men han är glad för att han har den. Inget och ingen ska stoppa honom.

   –Och var tror du att du ska gå? frågar mannen i resebyrån strängt.

   –Jag ska köpa en biljett. Jag ska till min moster i USA, säger barnet självsäkert, utan att blinka.

Mannen skrattar högt.

   –Var är dina föräldrar?

   –Jag har inga. De är borta, säger barnet, fortfarande lika självsäkert.

   –Ja men då blir det ju lite svårt. Mannen flinar stort.

   –Men jag har pengar, jag lovar.

Barnet fiskar snabbt upp kuvertet med pengarna i väskan. Han räcker fram det till mannen.

I kuvertet ligger ett brev som barnet inte märkt av. Mannen läser brevet tyst för sig själv. Hans ögon följer texten in i minsta detalj. Från höger till vänster. De stora ögonen börjar snabbt fyllas av vätska. Han räcker sedan över brevet till barnet och tar pengarna som behövs till resan. Mannen säger snyftandes till barnet att de ska mötas vid resebyrån klockan 3 på morgonen. Barnet lyder.

Ungdomen ska till USA imorgon. Ingen vet om det förutom hon och Emelie, som redan är där. Ungdomen är överlycklig. Hon har redan packat sin väska och sitter nu stilla vid fönsterkarmen och hör sitt hjärta bulta. Snart kommer hjärtat tillhöra den som den alltid bultat för.

   –Vart fan tror du att du är på väg?!

   –Pappa… jag… jag ska bara på semester, säger ungdomen chockerat.

   –Utan att säga det till mig?! Vad fan är det med dig nuförtiden? Du går ingenstans utan min tillåtelse. Tror du att jag ska låta min egen dotter rymma med en pojke till ett främmande land!? Dröm på.

Pappan står nu vid fönsterkarmen och ruskar till ungdomen.

   –Det är inte en pojke, säger ungdomen med ögonen fastklistrade i sin pappas.

   –Vad sa du? Pappa håller hårt om ungdomens arm.

   –Du hörde mig. Jag bryr mig inte om vad du säger, jag tänker gå och du kan inte göra något åt saken.

Ungdomen står nu upp slingrar sig bort från sin pappas fasta grepp.

Pappan örfilar nu sin dotter. Ungdomen ligger ner och håller för sin bultande kind. Pappan går besviken ut ur rummet och låser dörren. Ungdomen springer snabbt och drar i handtaget. Desperat försöker hon öppna den låsta dörren. Hon börjar nu sparka den, men allt är förgäves. Hon börjar gråta, kinden börja svida då dropparna rinner nerför den. Hon lutar sig mot dörren och glider ner snyftandes och sårad. Hon tittar ut genom fönstret.

Mannen går till "resebyrån" i slummen. "Resebyrån" består av ett skjul som är gjort av plåtar och trä framför ett hus. Det droppande vattnet slår till plåten när den sakta ramlar ner och gör ett plopp ljud. Plopp, plopp, plopp. Den osynlige mannen gillar ljudet. "Resebyrån" är egentligen inte en resebyrå. Det är som ett allt-i-ett butik. Droger, cigaretter, alkohol, blöjor och -i hans fall- biljetter, visum och pass. Allt detta var väldigt dyrt för en man i slummen, men den osynlige mannen hade pengarna. Han hade beställt biljetterna, visumet och passet för flera månader sen, det var bara idag han skulle hämta ut de och betala. Mannen var överlycklig. Han kliver in i skjulet och möts av en fläkt vid dörren, vilket är det enda som får plats.

   –Är det du som ska ha biljetterna till USA? frågar den tjocka kvinnan vid en dörr som sammankopplar skjulet och huset.

Hon som brukade vara så vacker, tänkte mannen… Vad hände?

   –Ja, det är jag det. När jag var här sist sa din chef att jag skulle betala 53 000 rupees.

   –Priset har höjts till 60, säger kvinnan snabbt.

   –Ursäkta, det kan inte stämma. Chefen sa 53000, och det är vad jag har.

Mannen började nu hetsa upp sig. Så nära drömmen men ändå inte. Chefen kommer ut ur dörren och ställer sig framföra kvinnan. Han har ett barn vid famnen. Den osynlige kan se att barnet liknar kvinnan som står bakom sin make.

   –Något fel har inträffat, du sa att jag skulle betala 53, och det är vad jag har. Ge mig biljetterna nu!

   –Vad annars? Ska du stämma mig eller? chefen flinar och det gör kvinnan också.

Den osynlige skrattar han också, medan han drar upp vapnet han har bredvid pengarna i väskan.

   –Jag vill inte göra detta. Men eftersom att ni vägrar ge mig biljetten, ger ni inte mig något val.

Den osynlige siktar pistolen mot barnet. Han vill inte sikta på något oskyldigt men är tvungen. Han måste ha sina biljetter.

Efter tre minuter går den osynlige ut ur skjulet. Nöjd och belåten med allt han behöver i sin ficka.

Barnet står vid resebyrån 5 minuter innan 3. Den stränga mannen ler mot honom när han kommer.

   –Jag gillar människor som kommer i tid.

   –Ammo, jag skulle aldrig glömma att komma i tid för mitt nya liv, säger den unga pojken och ler ett leende som den stränga mannen sent kommer glömma.

Det gråtande barnet och den osynlige mannen sitter nu på olika plan mot USA, i extas om att de snart får nya liv. Nu saknas bara den tysta ungdomen. Ska hon hinna ombord på planet mot friheten? Det gör hon, lite försenad men hon hinner. Tack kära fönster.

Timmar efter att ha suttit i det varma flygplanet når de sin destination, sitt mål. De står nu mitt i JFK Airport och tittar runt med nyfikna ögon. De gjorde det. De kritfärgade väggarna och golven bländar ögonen. Svamlet av människor som rör sig brusar skönt i öronen. Vakter står och inspekterar och barnet tycker deras uniformer är fina. Människor med vardagskläder och kostymer går förbi hela tiden. Doften av frihet luktar sött och tilldragande.

Människor rör sig ständigt, åt alla vinklar. Men det är tre som står stilla. Ovetandes om vad framtiden har att erbjuda börjar de röra sig mot "exit" skylten, och solen som brinner bakom den. Vilka är dessa tre?

Ett leende barn med ett läkande hjärta, en glad ungdom med ett hjärta som bultar så att alla hör. Och till slut… En synlig man med ett vilt och tacksamt hjärta.

Aishwarya Sethi

Copyright © Aishwarya Sethi 2013

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.