Sagan om Lilla Solstråle

Det var en gång en liten fågel som kallades för Rädsla. Hon tog sig trevande fram genom den mörka snåriga skogen och letade efter en trygg plats där hon kunde bygga sitt bo.

Rädsla ade inte alltid varit en fri fågel. När hon var liten hade en jägare hittat henne i skogen och sett att hon inte kunde flyga lika fort, fint och vackert som de andra fåglarna. Han bestämde då att hon sättas i bur tillsammans med de andra fåglarna som inte heller kunde flyga fort, fint och vackert. I buren fanns frö och vatten men det var ingen som öppnade buren för att låta dem försöka flyga, om än bara lite. Jagaren hade bestämt att buren skulle vara deras hem så länge de levde, ute i den vackra naturen fick bara fåglar som jagaren tyckte om. Så dog jägaren. Det var många människor som tyckte att han inte varit snäll mot de inspärrade fåglarna och nu när jagaren var död öppnades buren och alla fåglarna släpptes ut i naturen.

En del hittade snart hem till sina gamla bon, andra var inte välkomna tillbaka och de fick klara sig på egen hand. Rädsla var en av dem. Hon hade känt sig trygg i buren, något annat visste hon inget om det var svårt att vara ensam utan att ha någon att ty sig till. De andra fåglarna i skolgen lurade henne och ibland när hon lyckats mat var den ofta någon som tog den ifrån henne. Hon var fri men inte lycklig, hon kände sig hemlös.

En dag kom en fågelskådare till skogen. Han var olika andra människor, han kunde prata med dem.

Han satte sig på en sten och tittade sig omkring. Plötsligt fick han syn på Rädsla som hoppade omkring på marken.

Fågelskådaren frågade Rädsla vad hon hette och vem som gett henne namnet. Nu vågade Rädsla berätta att det var Jägaren som gett henne namnet. Han hade tyckt att det var ett passande namn för en fågel som alltid var rädd. Hemma i boet, innan jagaren kom hade hon hetat Lilla Solstråle. Fågelskådaren tittade på henne och så : Ditt namn kan ingen ta ifrån dig, det är ditt och tillhör dig. Du har vackra ögon som glittrar när du ler, det var nog därför du fick namnet Lilla Solstråle.

Han berättade om en skog som var på väg att på andra sidan sjön. Där väckte det nya träd, träden växte inte så tätt och i den skolgen trivdes alla fåglar , både de som kunde flyga och de som inte kunde. Till den nya skogen kom inte de elaka fåglarna. Där var det för ljust för dem, mörkret kunde inte skydda dem. En del fåglar hade inte kunnat flyga när de kom dit, nu kunde de flyga långt över trädtopparna, andra var nöjda med skogen med mycket luft mellan träden.

Fågelskådaren visade Lilla Solstråle vägen och där hittade hon sitt bo, omgivet av fåglar som kunde flyga fort, högt och vackert och fåglar som bara kunde lite grann. Solen lyste från en klarblå himmel.

Lilla Solstråle hade hittat hem.

Eva Jonsson

Copyright © Eva Jonsson 2015 -

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.