En gång såg jag lyckan
En gång såg jag lyckan.
Snabbt flög hon förbi i sommargrön klänning av voile med fladdrande sidenskärp.
Hon smekte mig med sin brunbrända hand, virvlade runt i vinden och lekte kurragömma bland de allvarsamma molnen.
Hennes skratt var en glitterkaskad och hennes närvaro väckte undran och längtan.
Jag sträckte mina händer mot lyckan, jag vidrörde skuggan av hennes leende - men hon flög förbi.
Med största lätthet flög hon förbi och lämnade mig ensam kvar i nyväckt, fåfänglig längtan.
Flera gånger mötte jag sorgen.
Mjuk och stark var sorgens gestalt.
Ingen fåfänglig längtan och inga sagolika drömmar
bar sorgen i sina verkliga händer.
Inga blommande trädgårdar och inga bländande städer syntes i bakgrunden.
Men sorgen fick mig att växa.
I det djupaste svarta fann jag en silverstrimma, mitt i det hårdaste hårda växte en solgul blomma.
Och jag överlevde och levde med ännu en smula insikt.
Redo för nya skrattande lyckor och nya ordlösa sorger.
Minne
Plötsligt tror jag att du ska komma Johannes. Slå dig ner bredvid mig och tala till mig ur din stora trygghet.
Lindrande, förtröstansfulla ord, som fyller mitt inre med ljus, med framtidslycka och kärlek.
Så tydligt finns minnesbilden hos mig denna milda skymningsafton, så tydligt och nära att jag tror mig kunna vidröra det förflutna och genom en förskjutning av tidsperspektivet införliva det förgångna med det närvarande.
Vi går i varmt regn. Din hand vilar på min axel och jag känner närheten av din kropp. Aftonhimlen välver sig tung i harmonisk gråskala, buskarna släpar sina våta blad mot marken och sällsamma doftkaskader förs fram av den svaga vinden. Som i en glaskupa går vi, inneslutna i kärlek och glädje.
"Jag älskar dina tankar", säger du till mig "dina tankar bygger en bro över avgrunder och svårigheter. Jag kommer alltid att behöva dina tankar".
Att vara behövd...
Hela mitt inre öppnar sig som kronblad i solen, reservationslöst utan förbehåll.
Din hand bränner mot min bara axel. Din närhet är min hetta och jag vet att detta är en början och en fortsättning.
Äntligen har jag funnit dig Johannes!
Den krokiga vägen har ändå fört mig rätt.
Och dina ögon är så förunderligt ljusa, det flödar sol genom dem, sol, gryning och förvissning.
Så tätt intill mig finns minnesbilden, som här och nu. En helhet. Så nära, så nära mitt hjärta.
Christina Norén Albertsson
Copyright © Christina Norén Albertsson 2017.
Publicera dig?
Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?
Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!
Se mer info här - publicera dig.
Läsarnas bidrag:
- Dikter
- Artiklar & betraktelser
- Noveller
- Skribenter med egna presentationer
- Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.
-
Presentationer
- Presentationer - partners
- Partners inom språk, grammatik, skrivande, publicering, konst, hälsa och ideéll verksamhet.
-
Idén kan vara guld värd!
-
Våra partners
