Rickelstorp

"Underbar historia, precis sådan som jag och Tuija kan få fnatt över, glädjefnatt."

Kapitel ett: Olga Bohlin.

Kapitel två: Livets skola.

Kapitel tre: Fixa lovor och Ivarssons huvudbry.

Kapitel fyra: Den lilla stöten.

Kapitel fem: Den stora stöten.

Kapitel sex: Straffet.

Fler kapitel kommer att läggas upp efterhand.

Kapitel 7:

Rickelstorp

Tåget gick på sin räls så fort det gick, han ville till Sävsjö så fort som möjligt, förstod jag, loket ville väl inte ha en sådan liten gangster, som mig ombord.

Första chocken var när jag träffade Bengt, han hette Bengt Andersson, vi tog i hand och hälsade på varandra, det fattades tre fingrar på hans högerhand, pekfingret, långfingret och ringfingret. Bengt var storbonde i Rickelstorp, 7 km från Sävsjö.

Hans fru hette Elvy, hon var snedvriden i hela kroppen, puckelryggig, och ett långt ansikte som en ko. En sak var bra med henne, hon kunde laga mat, sådan mat, som jag inte gillade. När telefonen ringde, satte hon sig för att visa sin musen för mig, fick jag för mig. Hon hade aldrig några trosor på sig om dagarna, det var äckligt att behöva sitta och se henne framför mig, där jag satt vid matbordet. Jag lärde mig fort att försvinna, när det ringd, innan showen skulle börja. Jag tänkte inte bli impotent, bara för att kärringen ville visa vad hon hade mellan benen.

Jag fick ett rum på loftet, där bodde Bengts mor också, jag var helt inlåst och kollad. Bengt var så rädd att han skulle komma i dålig dager hos myndigheterna.

Jag rökte när jag kom dit, men det berättade jag inte för dem. När Elvy snokade igenom mina grejor, jag hade med mig, hittade hon en liten pipa i väskan.

- Röker du? Frågade hon mig och höll upp pipan i luften.

- Nej, nej, nej, svarade jag dumt nog, - jag fick den av drängen på förra stället, som minne.

Men det gjorde inte så mycket, för Bengt smygrökte för Elvy, han var en mästare på att fimpa cigaretten som han rökte på, han stoppade fimpen i bröstfickan på storvästen, vilken han alltid hade på sig.

Jag hade gått ner till stallet en gång, innan han kom ner till ladugården, jag kom inte ihåg om jag hade tagit bort spannen som Dolly drack ur, på kvällen innan. Jag tyckte det var säkrast att kolla. När jag gick upp mot huset så såg jag något som glödde i luften. Det var Bengt som tog sig ett smygbloss på morgonen. Tack vare att jag såg detta kunde jag smygröka själv också. Jag snodde fimpar i hans storväst som alltid hängde ute i hallen, pengar hade jag inga, men fri röka var inte så dumt ändå.

Jag hade en hållhake på Bengt också, vid ett tillfälle så träffade jag honom vid jaktstugan som ett par jägare hyrde av honom. Han var totalt redlös, han hade supit med jägarna och blivit kanonfull. Jag fick hjälpa honom att komma hem till ladugården, jag hjälpte honom upp till rännet där höet fanns. När han hade sovit ruset av sig, efter några timmar, kom han upp till huset.

– Jag känner mig så konstig och trött, hörde jag honom säga, till den oförstående Elvy, jag går och lägger mig lite på kökssoffan.

Han tittade lite konstigt på mig i flera dagar efter detta, han sade aldrig något om detta, han kom nog ihåg att jag hade hjälpt honom hem, men han verkade inte helt säker på det.

Alla fimpar som han hade haft i bröstfickan, som jag hade rökt upp, hörde jag aldrig något om heller.

Första dagen i skolan i Bringetofta, lärde jag klasskompisarna i min klass, hur man sätter läskpapper i taket. Jag demonstrerade för dem hur man tog en bit läskpapper, tuggade på den tills den var genomsur, sedan drog man ut linjalen en bit från bänken och höll ett stadigt tag i den mot bänklocket, det blöta läskpappret lade man längst ut på den sviktande linjalen, sen var det bara till att spänna den och smäcka iväg den blöta tussen, upp i taket. Hela taket var fullt av torkade papperstussa, enda tills frökens pojke skvallrade för henne. Han hette Bennet, han var lite konstig av sig, tyckte jag, han hade medverkat själv med att skjuta upp papperstussar i taket, han hade satt över hälften själv i taket. Jag tror att han blev lustig, efter att ha somnat i solskenet en gång på sommaren, han var alltid brun på den ena halvan i ansiktet, den andra var alltid vit, jag döpte honom direkt till "Black and White", Det fick han heta så länge jag var kvar, på skolan i Bringetofta, till frökens bedrövelse.

Bengt skulle alltid ha sig ett nummer på tanten på eftermiddagen, sa han till mig. Det betydde att jag skulle hålla mig borta på eftermiddagarna, det var min bästa tid i Rickelstorp, då kunde jag vara mig själv lite, och drömma mig bort från de tosiga bönderna.

Bengt och Elvy åkte alltid bort på fredagskvällarna, jag hade undrat vad de höll på med, de sade aldrig något om detta till mig, jag var inte intresserad heller.Jag låg och lyssnade på radion, jag hade fått in Luxemburgs program på den gamla radion som Bengt skulle slänga.

- Skall du följa med till Sävsjö på fredag, sa bonden helt plötsligt en dag.

- Ja gärna, det skulle vara roligt, svarade jag.

På fredagseftermiddagen så fick jag bada och ta på mig mina finaste kläder jag hade, byxorna som min mor hade skickat med, och en höghalsad tröja, som jag hade fått av någon, den var tvåfärgad i rött och vitt, jag fick låna en hatt av Bengt som han ville att jag skulle ha på mig. Det var OK tyckte jag, och stukade om hatten till en pjatthatt, i stället för att den var 15cm hög så bantade jag ner den till 5cm. det gick åt en hel tidning i svettremmen, för att den skulle passa. Jag satte den lite på sned och vek ner brättet fram, jag var ren och fin tyckte jag, jag kände mig som en stor kille nu.

När vi kom fram till Sävsjö åkte vi och drack kaffe, hos en bror till Bengt, han hade en snygg dotter, som verkade intresserad av mig. Det kanske inte var så dumt ändå att åka med på fredagen, jag gick och stilade för henne och frågade vad hon tyckte om min hatt.

– Den är jättefin sa hon, du liknar James Dean i den.

Det var höga betyg för mig, det kanske kunde bli något där framöver.

- Nä hä, sa Bengt, nu måste vi åka.

Vi reste på oss och tackade för kaffet, jag var noga med att tacka och ta i hand, när jag tog Anna i hand, killade hon mig i handflatan med sitt finger, jag visste vad det betydde och killade henne tillbaka i handen. När vi kom fram dit vi skulle, gick jag åt fel håll.

– Hördu grabben, sa Bengt, var skall du ta vägen, vi skall in här, sa han och pekade på Filadelfia kyrkan.

- Va! Skall vi gå i kyrkan frågade jag.

- Ja, du behöver höra lite Guds ord sa han, och tog mig i nacken och ledde in mig i kyrkan.

- Det har du nog fan rätt i, han jag säga, innan jag fick en lusing i nacken.

Jag tänkte på att det var konstigt, att jag alltid fick en arbetarlusing i nacken, av alla. Inne i kyrkan sjöng alla, för att de var glada, trodde jag. Det var en väckelsepredikant som hette Målle Lindberg, han var populär bland de fri religiösa damerna, han var mörkhårig och stilig, med ett leende på läpparna hela tiden.

- Halleluja, ske Guds vilja, skrek han och slog ut med armarna, välkomna till Guds rike.

Jag begrep inte någonting av vad som pågick i kyrkan.

Bönderna visste inte vem han var på riktigt, han var kusin med en kompis till mig. Han var en åttondels tattare från Växjö, och han hade hittat på ett sätt att tjäna lätta pengar. Lars-Gunnar, min kompis, och jag hade träffat Målle flera gånger hemma i Växjö, jag visste vad det var för en kille, fan är nog mer religiös än vad Målle är, tänkte jag för mig själv. Målle hade en lång håv, som de har i kyrkor för att ta upp kollekt, han gick i gången och samlade in pengar, till sig själv, begrep jag. När han kom fram till Bengt och Elvy, stoppade Bengt i en hundralapp i hoven som Målle hade. Jag såg att Målle lyste upp när han fick se mig.

- Ske Guds vilja, alla pengar går till himmelen halelulja, det vet du väl Ronny, sa han, och blinkade åt mig.

Bengt tittade upp och trodde att det var ett under, för att Målle visste vad jag hette. Alla i församlingen tittade på mig, jag böjde på huvudet, visste att man skulle göra så i kyrkan.

- Oh, härliga Gud, han frälser barnen också, skrek en kärring rakt ut så högt hon kunde.

Målle nappade direkt.

– Ja, haelulja kom till mig min son sa han, och räckte fram handen till mig.

Jag fattade vad han ville, jag gick fram och tog honom i handen.

– Även barn som har syndat, är välkommen till Himmelriket, denna pojke är en av guds barn, han har hittat den rätta vägen nu, sa han, och sträckte upp mina armar, mot taket i kyrkan.

– Det är sådana här barn som vi skall prisa och lita på, de är Guds barn och komma att besitta världen, skrek Målle.

I villervallan som blev så smög han till mig hundralappen, som Bengt hade lagt i håven innan. De flesta som var där bar sig åt som idioter, de kastade sig upp och ner i bänkarna och skrek hela tiden.

- Vi skulle kunna göra lite affärer Ronny, viskade han i mitt öra bland allt sorlet som var i kyrkan.

- Jag kan inte komma ifrån, sa jag till honom.

– Synd, sa han, du kunde följa med till Kiviks marknad till sommaren, så skulle vi ta buromucharna (bondtjyvarna) där rakt upp och ner.

Han pratade också lite romani visste jag.

Jag fattade vad han menade, men jag var tvungen att tacka nej.

- Jag får kanske åka hem snart igen, sa jag till honom.

"Hälsa Lars-Gunnar" var det sista jag hörde.

Drängen som jobbade hos grannen var 18 år, han hade körkort på bil och traktor. Jag berättade för honom att Elvy satt och visade musen för mig, när hon pratade i telefon. Drängen blev intresserad och ville att jag skulle kolla henne, och berätta för honom sen vad hon hade gjort. Jag nappade på drängens idé, jag berättade för honom och hittade på dubbelt så mycket, för mig var det en biljett till Sävsjö ibland, jag berättade och ljög för honom hur hon hade kråmat sig och pillat på sin musen, för att jag skulle se.

Inne i Sävsjö blev jag populär bland skoltjejerna, det var Pipp-stina, Lillemor, Anna-Greta, och lilla söta Eva som var mitt stall, i Sävsjö. Det gick ett halvår innan polisen kom ut till Rickelstorp, och ville prata med Bengt. Flera av föräldrarna hade krävt att jag skulle hålla mig i Rickelstorp, jag höll flickorna ute om kvällarna, sa de. Flickorna klarar inte av sin skola på dagarna, hade lärarna sagt.

Bengt hade ett alvarligt samtal med mig dagen efter.

Han sa: "Jag skiter i om du är ute och svärmar med flickorna i Sävsjö, jag har varit likadan själv en gång i tiden."

- Pippar du med flickorna också? Frågade han.

Det var ett svårt beslut för mig, att svara på.

– Självklart, svarade jag, - skulle inte du göra detsamma, frågade jag honom, och väntade mig en arbetarlusing.

Han tyckte att det var bättre att jag åkte med honom till Sävsjö, när jag skulle träffa någon av flickorna. Det gick en tid innan jag tröttnade på att Bengt skulle tafsa, på mina brudar. Jag gjorde slut med alla brudarna i Sävsjö bara för detta att han skulle tafsa på dem, han låtsades att han skojade, när han höll på med dem.

Jag fick leva lite som en eremit på bondgården, bara för att han skulle låta bli mina brudar. Ofta så kom flickorna ut till mig på gården, det kunde bara ske på eftermiddagen, den tiden på dagen när Bengt skulle "älska" med sin hustru som han hade som vana.

Efter julen kom det en kille från Göteborg, han också hade haft otur i samhället, till samma bondgård, som jag var på. Eftersom skolan i Bringetofta inte var så stor, fick läraren som vi skulle få i samma klassrum hysterisk, hon vågade inte ha två stycken busar som vi i samma klassrum, efter en vecka i skolan, kom det en gubbe och hämtade mig i klassrummet. Jag visste inte att det var min lyckodag, den dagen.

- Du skall åka hem i dag, sa socialgubben.

Jag åkte på moln i taxin hela vägen till Rickelstorp, jag var fri! Det blev inga större avsked med Bengt och Elvira, jag packade mina grejor i en liten resväska av brun papp, med två trasiga knäppe, socialgubben väntade på mig i taxin på mig.

- Skynda dig Ronny, vi måste hinna med tåget!

Jag lämnade min väska på rummet, efter att jag tömt allt på golvet. Jag ville inte ha med en massa kläder, som luktade koskit med mig hem!

Ronny Lagerwall, ronnylagerwall-telia.com.

Ronny Lagerwalls hemsida

Copyright © 2010 Ronny Lagerwall.

Kapitel ett: Olga Bohlin.

Kapitel två: Livets skola.

Kapitel tre: Fixa lovor och Ivarssons huvudbry.

Kapitel fyra: Den lilla stöten.

Kapitel fem: Den stora stöten.

Kapitel sex: Straffet.

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.