Reseberättelse från Mallorca

Trots den besvärande värmen på Mallorca i veckan så var det på det stora hela en mycket trevlig och angenäm vistelse i EU landet Spanien. En grej vi gjorde som jag verkligen gillar när man kommer till ett annat land var att ta en buss till en grannort eller nåt, vilket vi gjorde. Nu var det förstås i princip nittio procent turister på bussen men man fick se hur chauffören upplevde resan med stress och irritationsmoment som ständigt dök upp under färden. Vi åkte ett flertal turer och alla chaufförer var väl kanske inte likadana i uppträdande men skillnaden var dock inte så stor ändå. Det var mycket trafik och framförallt många som ville åka med, varvid det stockade sig med folk mitt i bussen, för alla ville ju vara nära utgången för att undgå en krånglig exit ut ur bussen. Chauffören fick ofta resa sig och ropa att folk måste gå bakåt i bussen, men eftersom de flesta inte begrep ett ord spanska så stod man bara där och såg ihålig ut på ögona och kramade närmsta stolpe så knogarna vitnade.

Ibland fick folk inte åka med utan ta nästa buss som gjorde kvartstrafik. På resan vi gjorde till Porto Pollenca, fick föraren så bråttom efter en strulig tur genom stan att han körde ut den överfulla bussen från hållplatsen innan han hunnit ta betalt av alla. Han hade alltså bussen i sakta rullning i en korsning och tar betalt under tiden varvid han ställer sig upp medans bussen rullar på tomgångsfart och styr med vänster hand och plockar fram något ur bakfickan. Det knölar dock till sig med betalningen så han sätter sig ned igen och stannar bussen mitt i svängen. Efter var eller varannan busshållplats missar han att stänga utgångsdörrarna varvid folk ser smått skräckslagna ut och naturligtvis kramar de den stolpe de lyckats hålla fast vid när nu bussen far iväg med en jädra fart. Att stå där med både barnvagn och småbarn och att hålla sig fast själv med utgångsdörrarna vidöppna, kan förmodligen uppkalla panikkänslor hos den mest erfarne av turister.

Nu är det ju så att de lokala röd/gula bussarna har företräde i trafiken eller åtminstone förstår alla infödingar att de måste få företräde för att hinna med tidtabellen, vilket dock är en fullkomlig omöjlighet. Nu är vår busschaufför duktigt uppskruvad av stress men får strax en slags belöning genom att en hel hop med folk stiger av bussen på nästa hållplats. Längre fram åker vi utmed havet, väldigt nära vattnet som med vågorna nästan träffar bussidan. Plötsligt stannar bussen och en skara människor kliver ur på en halvmeter smal trottoar och väntar på bussens vidarefärd varefter de kan undgå vågorna med att ta ett steg ut i gatan där bilarna väntar på att få ge dem en tut. Här nere har man fan inga rättigheter som fotgängare förutom på övergångställen men det är antagligen temperamentet som präglar trafiken.

På en annan tur vi gjorde blev bussen knappt halvfull vid återresan mitt på dan och var troligtvis helt i paritet med tidtabellen och chauffören höll hastighetsgränserna perfekt. Detta var en väldigt avkopplande och skön busstur.

De lokala bussarna verkar vara de samma som vi hade här i Sverige på 80-talet, fast nu med slitna motorer som luktar därefter av oförbrända avgaser. Man stänger aldrig av motorerna på lastbilar och bussar för då stannar airconditionen. Att gatan utanför fylls med avgaser och restaurangerna blir drabbade, det kan man inte göra något åt.

En annan sak som inträffade i Alcudia under vår Mallorcavistelse var när vi beslöt att gå in i stan som ligger strax väster om hamnen i Alcudia. Efter en kilometerlång promenad utmed stranden gick vi således in i själva byns centralare delar och där de flesta invånarna bor. Naturligtvis finns det en stor mängd hotell även här och likaså affärer så skillnaden var kanske inte så stor. Vi handlade lite att dricka och slog oss ner på en bänk en stund utanför affären.

När vi sedan skulle gå vidare så ropar en dam glädjeystert och kommer gående viftandes emot oss. Hon ropar hej flera gånger och får en att tro hon är svensk. Hon säger hon är från skandinavien men pratar helst engelska med oss. Det låter och verkar konstigt men vi spelar båda med. Hon är ettrig som fan och talar om mina brister mot min fru, liksom för att plocka poäng hos Ann. Samtidigt berömmer hon mig och svenska män i allmänhet som är fantastiska medan hon plockar fram ett par trissliknande skraplotter mellan tuttarna. Hon förklarar att om vi vinner något så tjänar hon 40€ direkt, i och med att hon sålt lotten, fast den var naturligtvis gratis för oss.

Ann skrapar och vinner en T-shirt och jag skrapar fram 10 tusen euro varvid hon ylar fram sin lycka över sina intjänade 40€. Vi kommer att till kvällen hissas nere i hamnen och få dricka drinkar gratis hur mycket vi vill till ackompanjemang av fyrverkeri. Hon uppträdde nu euforiskt, vilket är ett idag populärt ord för rusningsliknande lycka. Hon hade inte priserna med sig men om vi träffar henne här på samma plats i denna korsning om två timmar klockan 13 så ska vi bli hämtade med limousine till ett närliggande hotell. Varför denna udda procedur förstod jag aldrig men det klingade falskt i bakhuvudet. Jag fick inte behålla skraplotten och fick heller inget vinstbevis fast jag begärde det flera gånger. Vi skiljdes åt och när Ann och jag gått ett kvarter så tittade vi på varandra och asgarva.

Jag hoppas innerligt att detta inte var en bluff så hon fick behålla alla de där vinstpengarna själv. Det kunde hon behöva. Tyvärr så var det förstås ett trix för att kunna råna oss i ett senare skede.

Å.B

Copyright © 2014 Å.B

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.