Pojken och draken

Handling: en pojke i en stor skog möter en drake.

Han såg på djuret och såg att den försökte resa på sig men ramlade ner igen med en duns, blod sipprade ur benet som var skadat. Den suckade ut och lade huvudet så att den kunde se Rigan. Han såg att ögonlocken blev tyngre på djuret, den försökte för givet att hålla ögonen öppna, men somnade till slut.

Rigan såg sin chans. Han skulle vänta tills djuret sover och sedan gå fram till den och ge den lite av hans medicin.

Efter tio minuter reste sig Rigan och gick sakta fram till djuret för att inte väcka den. Det ända han hade till försvar var två dolkar som han hade i sin respektive slidor, på var sin sida av höfterna. Hans båge och koger glömde han av brådska - vid tältet. När han var bara ett par fot ifrån djuret reste sig nackhåret och hjärtat satte sig i halsen, han klev på en gren som hade bäddat sig in i det tio tum höga gräset. I hans huvud ekade ljudet högt. Han såg mot djuret men såg att den fortfarande sov. "Den måste verkligen ha varit trött. De flesta djuren skulle ha vaknat och sprungit sin väg av det där ljudet."

Han anade att djuret hade ondast i benen och gick först fram till det. Han tog fram sin lilla skinnpåse med torkade örter och lade lite i handflatan, tillsatte lite vatten och röde om det, så det blev en smörja, som han kunde sprida ut över såren. Men när han såg såren, blev han chockad. Hålen var formade som något hade bitit fram dem, och stora som en nyfödd unges knytnävar. Han såg på smörjan han hade gjort och skrattade åt sig själv. "Som om det där skulle räcka för benet?" Han tog fram sin lilla medicin påse och drog bort vass snöret och vecklade upp den tills blev en femton tum stor cirkel med örterna i. Han hällde vatten och blandade om det med händerna, till en smörja. Med två fingrar, tog han upp lite av smörjan, och smörjade in ett täckande mantel av det - över såret. Han sneglade mot djurets huvud. Den sov fortfarande. Hjärtat bultade hårt – rädd för att djuret skulle vakna - medan han höll på med medicinen.

När benet var klart gick han fram till svansen. Rigan hoppade till då det ryckte i den, när han lade på smörjan på såren, men djuret vaknade aldrig. All hans medicin gick åt till djuret. Han snörde ihop skinnpåsen igen när han var klar och kände hur varm djuret var. Kroppsvärmen ifrån det var behaglig. Magen blåstes upp och ner när den andades. Men Rigan lämnade den ifred och gick tillbaka till sin plats där han kunde se ”den inramade bilden”

Rigan var hungrig men hur skulle han kunna jaga med ett par femton tums långa knivar? Och smyga sig fram till ett djur skulle nästan vara omöjligt. Han satt där och sipprade på vattnet som började ta slut. Han hade suttit helt stilla i nästan en timme, och med tiden såg han hur djur kom fram i gläntan och som sedan gick in igen, tillbaka in i skogen. En stund så såg han hur en skogsmus kom krypande över mossan, över hans ben och sedan in under en buske ungefär trettio fot åt vänster. Att naturen hade vant sig med hans närvaro, förbluffade honom.

Rigan hoppade till då den inramade djuret flög upp ur sin sömn och ställde sig på benen och skakade på huvudet. Den stod stilla ett tag och vände sedan på huvudet för att inspektera benet, som hade blivit bitet. Den skakade på benet och luktade på smörjan. Det ryckte i svansen när den inspekterade skadan där på. Sedan vände det sitt huvud mot Rigan som stod upp med ett rusande puls. Det kändes som om han hade sprungit allt han pallade i timmar, ändå hade han bara suttit stilla.

Djuret vred huvudet mot marken, vädrade efter en doft. Den kände att lukten kom ifrån Rigan och stannade med blicken på honom. Den började att traska fram emot Rigan. "Åh nej, kom inte hit, snälla." Han blickade runt och försökte hitta en utväg. Men om han försökte springa iväg, skulle den nog jaga honom. Men om han stannade så skulle han nog bli ett byte i alla fall. Ett lättfångat byte.

Men djurets ögon var inte inställda på jakt. Samtidigt som den tassade fram, vred den på huvudet och såg med stora ögon på honom. Hjärtat satt ännu en gång i halsen och han tryckte sig emot trädstammen, när djuret var bara ett par fot framför honom. Den vädrade hans lukt och skuttade sedan iväg och flög över träden med bara ett par vingslag.

Med en snurrande hjärna satte han sig ner och andades ut.

Johan Svensson

Du kan kontakta honom här: extendedSpace-live.se

Copyright © 2011- Johan Svensson.

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.