ONI

Kapitel 1

Precis som ur gudasagan var hon en ståtlig, kraftfull kvinna, förutom att hon verkade vara mer i Tors tjänst än i Odens när hon plöjde sin väg i det smaragdgröna vattnet som fortfarande vibrerade av det avtagande monsunregnet. Bakom oss såg vi konturerna av Manilla med ett kolsvart åskmoln hängande över staden.

Framför oss låg öppet hav som skimrade i rött av den nedgående solen och ett tre månader långt äventyr, som vi i detta stadium inte hade en aning om vad det skulle ha i sitt sköte för oss sex som var ombord.

Valkyrian hette båten som ägdes av Jens, en tapetserare, som spenderat dom senaste tolv åren med att själv bygga henne på sin bakgård i Los Angeles, dit han flyttat från Danmark.

Hon var som sagt ståtlig men framförallt kraftfull, denna över femton meter långa och tio meter breda trimaran som jag haft den stora lyckan att få lift med efter min dryga året långa vistelse på Filippinerna. Jag kände mig lite som en viking när vi nu styrde upp fören mot ön Palawan för att sedan segla mot Brunai på Borneo, som senare skulle visa sig bli min slutdestination.

Jag hade lämnat Filippinerna under rätt så dramatiska omständigheter och var fortfarande skakad och ledsen över mina sista dagar i Manilas glädjekvarter.

Men nu var det inte tid och läge att gåta över spilld mjölk, utan här gällde det att blicka framåt och lära känna mina nyfunna vänner ombord och ta sig an de nya äventyr som kan tänkas dyka upp på en seglats genom sydkinesiska sjön.

Valkyrian hade sex sovplatser i mittpontonen. Två av dom var belägna akter om sitt och styrbrunnen. Dessa två var dom enda sovplatserna som hade egen ingång och där man var helt ostörd och separerad från den övriga besättningen. I babords sovhytt, den bakom rorkulten, bodde Sören, som var kusin till Jens, tillsammans med sin Nya Zeeländska hustru Bee. Sören var snickare och hade tio år tidigare emigrerat till Nya Zeeland från Danmark. Anledningen var arbetslöshet och en familjetragedi som han aldrig ville berätta om. Bee hade ban träffat när hon gick i highschool, som hon avbrutit för Sörens skull och tillsammans hade dom byggt ett hus ute på landet där dom bosatt sig. Men till bådas besvikelse hade dom inte lyckats få några barn, vilket dom mest var tacksamma för när Jens kommit med erbjudandet att mönstra på Valkyrian när hon anlöpte Auckland efter sin ett och ett halvt år långa resa från Los Angeles via Hawaii, Tonga och flertalet andra större ögrupper i Stilla havet.

När jag mönstrade på så hade Sören och Bee varit ombord i cirka ett år och hunnit besöka två hamnar på Australiens östkust, Nya Guinea och Iran Jaya innan dom seglat upp i sundet mellan Sulawesi och öarna öster om Kilamantan för att komma till Filippinerna fån Stilla Havssidan.

Därefter hade besättningen seglat så kallad "isl jumping" inne i Filippinernas övärld som består av cirka sjutusen öar utspridda på en yta som är stor som en tredjedel av Sverige. Endast fyrahundra av dessa öar är bebodda så det hade blivit många stopp vid obebodda små paradisöar där dom fiskat, jagat och levt Robinsson Crouse liv.

Sören var en stor gruse på närmare två meter, han såg ut som en riktig viking med sitt långa röda hår och skägg som flaxade i vinden när han stod vid rodret. Det var bara hjälmen med horn som fattades.Han var gladlynt, pratade gärna och mycket och hade lätt för att skratta. Hans skratt var ett sådant skratt som lätt smittar av sig och det skulle bli många roliga stunder med Sören förstod jag snabbt. Bee var Sörens totala motsats, liten och kort med kolsvart hår på en botten av brun hy, där färgen inte enbart kom från solen. Man kunde se att hon hade Nya Zeeländska urinvånare ett par generationer tillbaks i släkten. Bee var tystlåten och såg alltid allvarlig och misstänksam ut. Men hon var vacker som en dag och det var inte svårt att förstå att denne rödhåriga jätte hade fallit för Bea när han kommit till Nya Zeeland som tonåring.

I styrbords akterhytt bodde en ensam kvinna i trettioårsåldern, hon var den enda förutom Jens som varit ombord sedan starten i USA. Mary hette hon och hon förde osökt tankarna till sagans Mary Poppins som var glad, hjälpsam och öppen, det var Mary i ett nötskal. Hennes officiella uppgift ombord var förste styrman eftersom det var hon som hade mest seglarvana av oss allihop.

Se gärna resten av boken här.

Mats Forsberg

Se hans blogg här - oomkullrunkelig.bloggo.nu.

Copyright © Mats Forsberg 2017.

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.