Om jag var en regndroppe
De ständiga kraven och allt jag är rädd för tynger mig och drar mig neråt. Jag känner mig som en regndroppe. En droppe som kämpar för att hålla sig kvar bland sina glittrande vänner. I ett moln, vitt som snö. En droppe som för varje misslyckande, för varje nytt krav blir allt svagare. Slutligen släpper jag taget och känner hur sorgen tar över.
Sorgen över hur jag för varje sekund faller längre och längre bort. Bort från mina glittrande vänner. De som alltid funnits omkring mig när kraven gjort mig galen. De fanns där när känslan av att bli bedömd och betygsatt rev i mig. Då förstod de mig och deras tindrande glans lugnade mig.
Jag faller och inser hur korkad jag är som släppte taget. Bara för att rädslan att själv bli sviken var så stor. Med stängda ögon faller jag. Jag vill inte se hur jag för varje sekund dras närmare den leriga jorden. Hur avståndet till mina glittrande vänner ökar.
Ensamheten växer inom mig. Jag känner mig övergiven, trots att jag själv valde att släppa taget. Ingen annan gjorde det åt mig. Tankarna, känslorna, allting bultar inom mig och blir till ett brus som stänger ute alla andra ljud. Bruset stiger och till sist inser jag att det är ett ljud jag hört förr. Jag öppnar ögonen och med detsamma förstår jag att jag inte är ensam.
Vi faller tillsammans i ett ljuvligt doftande vårregn.
Rebecka
Copyright © 2010 Rebecka.
Publicera dig?
Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?
Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!
Se mer info här - publicera dig.
Läsarnas bidrag:
- Dikter
- Artiklar & betraktelser
- Noveller
- Skribenter med egna presentationer
- Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.
-
Presentationer
- Presentationer - partners
- Partners inom språk, grammatik, skrivande, publicering, konst, hälsa och ideéll verksamhet.
-
Idén kan vara guld värd!
-
Våra partners
