Syster


Ola Bryngelssons presentation




Katten Jam var bekymrad å Toms vägnar. Tom hade ringt sin syster. Hon visste att några av hans noveller skulle läsas i radion. Jaha, sade hon. Det märktes att för systern var det fullkomligt oviktigt och betydelselöst. För Tom var det en stor framgång, och ett erkännande. En bekräftelse helt enkelt.

Han hade i novellerna skrivit att systern var besserwisser och att hon alltid var bäst. Särskilt ifråga om kunskap om förfäder. Att hon inte kan ge någon erkänsla är hennes problem, sade Toms vän. Det är ingenting du skall ta åt dig.

De satt på altanen i Hästevik. Västeraltanen. Det var sen kväll. Ja, nästan natt. Det var slutet av sommaren. Höst. Snart oktober. Björkarnas blad var gula. De singlade sakta men säkert, över dem och över huset och trädgården. Oxelhäcken var röd och orange. Agnes sov redan med barnen i Lilla huset. Nere vid bryggan låg den blå lilla båten. Vid bryggan längre ut vid berget låg segelbåten. Snart dags att ta upp, tänkte Tom.

Brodern svarade fortfarande inte på mail. Dottern Eva hade skrivit om släktvandringen på lördag. De bestämde tid och plats att träffas. Han visste fortfarande inte om sonen skall med. Förslaget till kusinen var tämligen obesvarat.

Tom ville gå in med en miljon och bli ägare till tjugofem procent av gården. Den yngre kusinen kunde då också gå in med en miljon, och bli ägare till sjuttiofem procent. Den äldre kusinen skulle få vara gratis några veckor var sommar på Toms del. Han fick ingen reaktion. Samma förslag mailades till advokaten. Inget svar.

Han hade gjort om minnestexterna i boken. Alla ”Farfars Morfar”, och liknande hade tagits bort. Texterna blev mer allmängiltiga. En manual behöver biläggas till släktingar. Det bör förklaras släktskapen. Anders är t.ex. Farfars Morfar till Tom. Det är omöjligt att orientera sig annars. Jam försökte hjälpa honom. Han skickade den nya versionen av novellerna till den präst som skulle leda släktvandringen. Toms vän Jesper hade bett om en text samt prästens beskrivning av sin släktverksamhet. Det skulle vara till släktforskarskriften i Göteborg. Jesper är med i styrelsen. Alltså till lördag blir släktvandringen.

Tom klippte sig i förra veckan. Han tog ut tusen kronor på bankomaten. Han beställde sex böcker. De kommer om sju dagar. Paketet kan packas upp på posten. Sex madrasserade kuvert kan köpas. Adresserna till sex släktingar skrivas på. Posta breven med en bok i varje. Det låter enkelt.

Solen hade sänkt sig helt bortom Björkö. Det blev lite kyligt. De gick in i huset. Svägerskan var där. Hon och hennes familj sov. De hade velat sätta på radion, men det gick ju inte då.

Alltså novellerna skulle spelas in. Så många vi hinner, hade producenten sagt. De hade skickat Birgitta tjugoen noveller. Det var hon som skulle läsa. Varje novell tar knappt sju minuter att läsa. Tre timmar skulle räcka med kaffepaus lugnt. Lite otryggt att inte veta var de skulle vara. Producenten ville inte fastslå dag heller. Runt den nionde oktober, var allt han ville fastslå.

Jam hade läst på Peter Larssons sida att ECT-behandling är livsfarligt. Han såg en intervju med en ung dam. Hon hade förlorat alla barndomsminnen. Det hade inte alls hjälpt mot depressionen och ångesten.

Jam hade hjälpt Tom att skriva ett brev om ECT igår. Så här skrev han: "Hej Kristina! Dnr 8.2-22034/2014. Jag fick avslag på min protest mot ECT jag fick 1999. Ärendet var för gammalt. Mer än två år. Det fanns inte 'särskilda skäl'. Vad är särskilda skäl om inte förlamning i fötter och mycket dålig balans. Hjälp mig att lyfta frågan igen. Jag har verkligen särskilda skäl. Hur skall jag gå till väga för att bli tagen på allvar? Tydligen har beslutet fattats av Helen von Sydow. Julia Malmqvist har deltagit. Vill Helen träffa mig? Tror hon mig inte? Detta är inte vad som en god vård skall utsätta patienter för. Lyft frågan igen. Undersök mig neurologiskt, om ni inte tror mig. Journal finns på Neurologen i Borås. Samt på Vårdcentralen i Floda. Och på Vuxenpsykiatrisk klinik i Lerum. Med Vänliga Hälsningar! /Tom."

Det var skakande att se filmen med intervju om ECT. Det blir mer verkligt när andra också drabbats av svåra skador på grund av elchocker.

Jag var utarbetad. Krisansvaret vid Burgårdens Gymnasium under Backabranden blev knäcken för mig. Jag var då psykolog och chef för Gymnasieskolans verksamheter för bokstavsbarn.

Den ansvariga psykiatern vid Borås psykmottagning, försvarade sig efteråt med att Tom varit kataton. Alltså tyst och orörlig. Medicin hjälpte inte.

Det hela på avdelningen utspelades under ett par veckor. Om man väntat några veckor till kanske Tom blivit bra. Det får vi aldrig veta. Han har aldrig fått någon erkänsla för felet i vården. De har svarat att inget fel begåtts. Han påstår inte att någon gjort annorlunda mot hur elchocker brukar ges. Bara att han fått livslånga irreparabla skador. Det kan väl inte vara avsikten med vård?

Jam var sömnig. Klockan var mycket. Närmre ett på natten. De gick ned till Lilla huset. Toms plats var förstås ledig. Jam hade en mjuk plats på golvet. De åt kvällsmat under tystnad. Jam undrade om de snart skulle åka till Rörö.

"Först måste jag vara med vid inspelningen", sade Tom. "Sedan måste boken bli klar."

"Du får köpa en dator till. Den kan stå på Rörö så slipper du släpa", sade Jam.

"OK", sade Tom. "Du har ju alltid rätt", slutade han med.


Ola Bryngelsson


Copyright ©Ola Bryngelsson 2014


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:



Kontakta författaren





SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.