Producent

Katten Jam är bekymrad. En radioproducent har bett att få spela in några av hans noveller. Jam har bett Birgitta att läsa. Hon läser så bra. Nu handlar det om ifall de skall spela in tre noveller lagom till ett program eller tre till när de ändå är igång. Det är också en öppen fråga var de skall vara, när inspelningen görs. Jam erbjuder att de kan vara hemma hos honom. Det går inte att få tag i producenten. Jam har mailat. Han har också skrivit på Linkedin. Han har skrivit på facebook. Ringt på fast telefon och mobil. Det vore nog en fördel för Birgitta om inspelningen görs hos Jam. Hon bor nära. Producenten bor på en Ö. Det är så klart krångligare att ta sig dit. Tom orkar inte med Jam när han är sådan här. Det är ingen tvekan om att Jam är uppvarvad. Tom har sina egna problem att tänka på. För en vecka sedan var han och hälsade på sin broder. Brodern bor tjugo mil bort, så det var en ordentlig bilfärd dit. Det var fint väder så Tom körde nedcabbat. Njutbart. Det var som vanligt hos brodern. Rejält ostädat. Första dagen gick bra. Andra dagen var katastrof. Efter frukost började brodern skälla. Tom är bortskämd, ansåg brodern. Han väntar sig att bli uppassad och bjuden på mat.

Besöket hade föregåtts av ett telefonsamtal. Brodern är laktos och glutenintolerant. Senast Tom var på besök hade brodern laktosfri mjölk. Han tyckte sig höra brodern säga: ”Vill du ha särskild mat, så ta med dig”. Alltså vill du inte äta min mat, utan mat med gluten och laktos? Tom tog med sig en fryst lunch. I övrigt inget. Han tyckte att broderns mat gick bra. Brodern hade menat: ”Vill du ha mat så ta med dig”. Tom förklarade missförståndet minst tio gånger. ”Du får åka och handla nu”, slutade brodern grälet med. Tom mådde dåligt. Han tog bilen och körde hem. Dagen efter skrev han arga mail till brodern. Det värsta var nog att han liknade broderns vrede vid deras Pappas. Efter en vecka svarade brodern fortfarande inte på mail. Under deras olika syn på bortskämdheten låg något märkligare. Brodern idealiserade modern. Tom idealiserade fadern. Det framgick tydligt i hans texter. Modern kunde aldrig bejaka den som var närvarande. Om brodern var närvarande så talade hon om Toms barn. Eller systerns barn. Eller när det var riktigt illa, om kungens barn.

Jam fick äntligen svar från producenten. Jam och Birgitta fick spela in så mycket som hans med. Jam hade mätt att en novell tog knappt sju minuter att läsa in. Birgitta hade fått tjugoen noveller. Tjugoen gånger sju blir etthundra fyrtiosju. Minuter. Alltså två timmar och fyrtiosju minuter. Med snabbt kaffe blir det tre timmar. Det bör ju fungera. Jam har tankar om hur materialet skall presenteras. Första programmet tre fria noveller. Andra sändningen följa tre generationer. Tom grubblade. Både systern och brodern ansåg att Tom varit bortskämd och älskad i barndomen. De ansåg att modern var knäpp men kärleksfull. De hatade pappan. Tom ansåg att han blivit satt på en piedestal som liten, och i uppväxten. Han hade tilldelats en roll att leva upp till. Han hatade inte pappan. Han ansåg att modern var knäpp och kärlekslös.

Förmodligen hade föräldrarna slutat älska varandra ungefär när han föddes. Modern hade velat ha honom som ett sista desperat försök att hålla kärleken kvar. Det misslyckades. Hon var egentligen mogen att gå ut och arbeta då. Inte efter sex år sköta en baby igen. Hon orkade helt enkelt inte.

Jam försökte få ihop kontakten mellan Birgitta och producenten. Hon kunde bara de dagar hon hade bilen. Producenten vägrade spika en dag. Rund den nionde oktober ville han. De satt i huset på Rörö. På verandan. Pelargoniorna blommade fortfarande. Röda och rosa. Björkarnas blad var gula. Sakta singlade blad hela tiden ut över ängen och på huset. Oxlarna nere vid vägen bortom fotbollsplanen var röda och orange. Ängsgräset hade börjat gulna. Blåklockor och gullmora vissnade och vilade mot marken. Dammarna var tysta. Grodorna syntes inte längre. Tre bruna sniglar frossade på en söndertrampad släkting, utanför fönstret. Det var tidig morgon. Jam satte på kaffe. Tom oroade sig för brodern. Kanske skulle jag kunna ringa systern, tänkte han. Jam tänkte på sina böcker. Den senaste versionen var riktigt proffsig. Inte minst i layouten. Vågar jag beställa fler igen, funderade han. Varje gång tidigare hade han ångrat sig, och gjort en ny version. De blev bättre och bättre. Han hade varit i kontakt med Bohusläns Museum. Kunde han tänka sig att komma och föreläsa om boken? Tom slog upp en kopp kaffe. Bottnade fiendskapen med brodern i synen på föräldrarna? Brodern hade själv sagt att han upptäckt likheter med deras Pappa. Han hade stött på tiggare utanför affären. Han hade frågat. ”Kan du någon svenska?”. ”Ja lite”, hade han fått till svar. ”Bra. Jag ger inga pengar, men du kan få gå med in och köpa den mat du vill. Jag betalar”. Det var utåtriktat och likt Pappan. En ung kvinna och en äldre hade suttit som tiggare, och fått detta erbjudande. Ingen av dem hade köpt onormalt mycket. Var de tveksamma tittade de på brodern. Han nickade att det gick bra att köpa det. En gång skakade han på huvudet. Det var när den unga ville köpa parfym. Brodern ångrade det efteråt. Eftersom producenten inte ville fastslå någon dag föreslog Jam till Birgitta att han skulle hämta henne i sin taxi när det blev aktuellt. Då slipper hon oroa sig för om hon har bil eller inte. Jam och Tom var inte osams. Det var en bra morgon.

Ola Bryngelsson

Copyright ©Ola Bryngelsson 2014

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.