Gustav


Ola Bryngelssons presentation




Jam var orolig. Tom var till och med mer bekymrad än vanligt. Han satt bara tyst och tänkte. Jam försökte uppmuntra honom. Sätt dig vid facebook en stund, föreslog han. Själv hade han skrivit ett meddelande till radio producenten. I kanten ut till höger stod det "webb" vid producentens namn. Då skrev Jam ett meddelande till honom. Jam ville lära sig hur facebook fungerar. Han skrev "sitter du vid datorn?" På vissa stod det "mobil". På andra stod det gissningsvis hur länge de varit ned kopplade. Amerikansk indelning. 1h, betyder nog en timma t.ex. Tom var inte intresserad.

Han grubblade på sina vårdskador igen. OK, sade Jam. Jag skriver ett brev till Fridolin. Blir det bra? Jam struntade i att Tom inte svarade. Han skickade ett brev till regeringskansliet. Sedan skrev han med tanke på Gustav Fridolin. Så här blev det: Nu sitter mitt parti i regeringsställning. Jag tänkte emellertid inte tala om något trevligt nu. Jag skickade nedanstående meil till registrator. Jag har prövat de lägre instanserna. EU-domstolen tar tydligen inte upp sådana här frågor. Därför vänder jag mig nu till dig. Jag vågar inte väcka åtal. Jag har inte råd med att förlora ett sådant mål.

Så här lät det brevet till kansliet: Hej! Jag känner det inte som jag bor i en demokrati. Jag har arbetat och betalt hög skatt. Det var som krisansvarig vid Burgårdens Gymnasium som jag efter Backabranden gick in i väggen. Jag behandlades och blev invalid på kuppen. Skall det verkligen bara tystas ned? Förmodligen bör ECT förbjudas, men det är inte mitt huvudmål. Först vill jag själv bli tagen på allvar. Jag ledde de verksamheter som i Göteborg tog hand om ungdomar med "särskilda behov". Nu har jag själv "särskilda behov". Bör inte det erkännas? Bör jag inte kompenseras på något sätt? Först vill jag få erkänsla. Med Vänliga Hälsningar! Tom.

Jag är Leg. Psykolog och Psykoterapeut. Jag ansvarade för ungdomsdelen i den Psykoterapeutiska specialiseringen vid Psykolog utbildningen i Göteborg då. Så jag visste vad jag vägrade. Jag vägrade elchocker i tio dagar. Den elfte dagens morgon medan jag fortfarande sov, rullades jag ned till el rummet. Övergreppen utfördes tre tidiga morgonar. Efter tredje övergreppet kom EC-kramperna tillbaka spontant. Det var ett snabbt dödande tillstånd. På intensiven sövdes jag ned med barbiturater. Jag var nedsövd i tolv dygn innan jag kunde väckas upp utan kramp. Dödförklarad två gånger. Mina fötter hade förlorat all känsel. Mitt balanscentrum var förstört. Det är livslångt. Sjukvården betraktar detta som helt normalt. Inget fel har begåtts. Alla gjorde som man alltid gör vid elchocker. Alltså har jag ingen rätt till varken ersättning eller ursäkt. Skicka inte detta bara vidare. Stanna vid min sida och kommunicera med mig, tills någonting blivit bättre i frågan. Jag har stött er och dig så som jag kunnat. Stöd nu mig. Med Vänliga Hälsningar! Tom.

Jam förstod Tom mycket bra. Han kunde skriva sådana brev åt Tom utan att ställa några frågor. Tom behövde sova. Glömma allt elände. I morse regnade det. Istället för att gå sin morgonpromenad, satte han sig på spinning cykeln. Han trampade och trampade. Svårighetsgraden var ställd så att han precis klarade att starta. När han väl kommit igång gick det lätt. Antagligen skall man öka motståndet efter att man startat.

Tom är en extrem vanemänniska. Han vågar inte ändra på någonting. Absolut inte motståndet på spinning cykeln. Än värre är det med synten. Tom vågar inte röra en enda knapp. Nu har han bra ljud igen. Det skulle vara roligt att spela Dan Andersson låtar. Till exempel den låten med där de sitter vid brasan ut i skogen. "Du skrattande man", är med. Bara ett stort problem. Den går i tretakt. Det är inga problem för synten. Det är stora svårigheter för Tom. Han vågar ju inte röra knapparna. Antagligen är det jätteenkelt. För hans vän går det hur lätt som helst. Troligen är det Toms katastrofskräck som spökar. En slags dödsfruktan. Kanske är det minnet av elchockerna som ligger under. Medan han var nedsövd drömde han om helvetet. Hur han kom närmre och närmre. En maskin tuggade i sig allt. Han kom allt närmre. Bortom maskinen fanns helvetet. Han drömde också om Albansk maffia. Den jagade honom.

I vanliga nattdrömmar hade han drömt mycket om Agnes. Hur hon försvann i folkvimlet vid spårvagnen i Göteborg. Eller hur hon steg på och åkte iväg. Konstigt det var vid spårvagnen han sett Agnes första gången. Han gick ut genom framdörrarna. Det var första dagen på utbildningen. Genom mittdörrarna gick en ung kvinna ut. Hon hade långt mörkt hår. De stannade vid rödljuset. Gatan de skulle över. Hon vred på huvudet och tittade på Tom. Det var den vackraste kvinna han någonsin sett. Vackrare än Greta Garbo och Audrey Hepborn. Hon gick också in på universitetsinstitutionen. Hon gick även in i samlingssalen. Tom satte sig bakom henne. Listor skickades runt för studiegruppsindelning. När hon skrev på knackade han henne på axeln. Fick listan. Skrev på, och lämnade tillbaks den. Resten var enkelt om man jämför.

Han upptäckte plötsligt Jam. Har du fått iväg mailen, frågade han. Ja, vill du läsa? Nej jag orkar inte. Berätta du vad du skrev istället. Jag orkar inte berätta, sade Jam. Du får läsa i morgon om du orkar bättre då. Jam tog verkligen hand om Tom. Du är en fin Katt, slutade Tom med.


Ola Bryngelsson


Copyright ©Ola Bryngelsson 2014


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:



Kontakta författaren





SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.