Fortsätt att tänka Sverige

Jag startar med en offensiv. Ge mig en chans. Jag är bara en vanlig medelklass svensson. Det tar sig.

Jag tänker på hur en hel värld blundar för folkmord och lidande, samtidigt som vi spelar candy crush på våra telefoner under arbetstid, men ändå klagar på OB-tillägget.

Hur vi är mer medvetna än någonsin, men ändå frivilligt omedvetna. Att vi återgår till vårat "så ska det låta", och trycker in en näve popcorn till.

Jag är inte dömande, heller ingen martyr. Jag är densamma som ni. Jag gör likadant.

Men jag tror att många av er, liksom jag, stannar upp mellan nävarna och reflekterar över hur bisarrt det är.

Jag får tankar, om hur vi, Sverige skulle kunna vara till hjälp. Då menar jag konkret hjälp. Som att skicka ner en Stena Line färja, full med mediciner och proviant, fram till Syriens kustlinje. Eller att skicka över sas med proviant, som släpps över Syrien.

Självklart förstår jag, att det är mycket mer komplicerat än så. Det hade väl brutit mot både Kina, och Rysslands "veto". Kanske hade skapat en konflikt på hemmaplan tillochmed. Det är ju som ett dåligt skämt.

Hur är det möjligt, efter all död och elände genom tiden, att det fortfarande finns "onödiga krig"? Med andra ord krig som handlar om maktkamper och girighet, diktaturer m.m.

Jag kan inte tänka mig att det finns folk i världen som inte vill leva i lugn och ro, fred och frihet.

Det är väl mer komplicerat än så, där är jag väl väldigt blåögd och naiv. Jag förstår att det finns en hel process bakom.

Men mina tankar är ju ändå kvar.

Jag tänker på, hur man som människa, kan bomba sitt eget folk med kemiska vapen för att "proove a Point".

Hur man kan gräva ned sig så djupt, och ändå tro att en diktatur kommer hålla, trots revolutionen i ens egen trädgård.

Hur man kan utvisa ett ensamkommande asylsökande barn. ETT BARN! Samtidigt som man låter en asylsökande som begått våldsbrott gång på gång, stanna och få vård.

Jag förstår att vi gör det. Och det gör mig stolt att kalla mig svensk. Jag menar inte att man borde skicka ut nummer 2. Men får mig att ifrågasätta varför vi skulle skicka hem nummer 1 att starta med?.

Jag tänker på hur man kan ge ett fredspris till en president, som är aktiv i krig?. Samma krig som orsakat död, lidande och elände för oändligt med människor. Jag ifrågasätter inte krigsföringen i sig, Jag ifrågasätter hur årets fredspris, kan gå till den människa som, onekligen skapat mest död och elände hela det året.

Jag är inte dum. Jag förstår att det handlar om politik. Men någonstans, i vissa fall, måste man kunna byta ut politik, mot moral & etik. Det måste vi.

Jag tänker på, att jag som svensk, alltid har känt stolthet i våran genuina välvilja, och förmåga att hjälpa, och ge folk en chans. Det är det som gör mig stolt över att vara svensk. Svart som vit, tjock som tunn, lång som kort. Alla är värda lika mycket. Nu är det ju inte helt så. Men det är MITT Sverige. så som det borde vara.

Även om jag inte hälsar på grannen i hissen, och är sådär svensk, som bara vi kan vara. Men jag vill grannen väl! Jag hoppas att hon är lycklig och är nöjd med sitt liv, att hon är frisk och träffar sin släkt då och då.

Det vill väl de flesta såklart men jag vill, och väljer att tro, att Sverige och svenskar är omtänksamma.. I tystnad såklart.

I dagsläget har vi inte användning för den gamla jantelagen. Den blir ofta nämnd som något uselt och nedtryckande. Det är inte så konstigt. Självklart skall man vara stolt över det man åstadkommit, och inte referera till en text, skriven av en norrman, i Danmark.

Men samtidigt vill jag ändå försvara jantelagen. Jag tror att den har en del,liten eller stor, i att Skandinavien är det det är. Ett av världens bästa områden att leva i. Det finns en ödmjukhet och en betänksamhet i jantelagen, som jaag tror hjälpt till att forma oss.

Självklart är jag klar över att det är nedvärderande, och jag är glad att vi släppt taget och inte följer den slaviskt som en religiös sekt. Men jag tror på oss.

Sånt tänker jag på emellanåt, när jag dubbeldippar dillchipsen och försöker hänga med i Fredrik Lindströms snabba kommentarer och analyser i "på spåret".

Kanske låter det dumt. Ett luftslott. En hemmagjord martyr som inte gjort ett skit.

Kanske tänker jag för mycket. Kanske "ignorance is bliss".

Kanske är det nyttigt. Jag vet inte. Jag ältar väl vidare.

Kanske har jantelagen hjälpt oss, Kanske har den stjälpt oss. Oavsett vad, så är resultatet något jag är stolt över.

Jag vet inte. Det här är bara tankar. Det jag vet, är att det aldrig är försent, att försöka, att tänka.

Min underbara pappas ord; "det kan aldrig gå mer än åt helvete". Prova!. Det är inte värre än att man får börja om. Det finns inget att förlora.

Fortsätt att tänka Sverige. Fortsätt att försöka. Vi kan mer än vi tror. och kom ihåg! "Carlo Bernardi: Det kan aldrig gå mer än åt helvete".

(säger han på grov göteborgska fast med ett skorrande R. Man kanske måste ha vart där för att förstå).

David Bernardi

Copyright © David Bernardi 2014

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.