Kompisen

Av en elev i klass 5 på Solbergaskolan i Visby

Alex vaknar av att mamma ropar: "Vakna Alex!"

Alex ligger kvar helt tyst och tänker: "Jag vill inte gå till skolan, jag vill inte, jag vill inte. Vart i skolan jag än går så blir jag retad."

Till slut går han ledsen upp ur sängen.

– Alex är du vaken?

– Jag kommer, ropar Alex lite yrvaken.

Alex går dystert ner för den lite rangliga trappan. När han är nere frågar mamma: "Hur är det?"

– Jag vill inte gå till skolan… Svarar Alex tyst.

– Varför? Undrar mamma.

Alex vågar inte säga att han är mobbad så han säger: "Jag känner mig sjuk…"

Mamma går och hämtar febertermometern och tar febern på Alex.

– Nix, ingen feber, svarar mamma.

– Vad bra, säger Alex tyst.

Alex går ut ur huset busshållplatsen ligger precis utanför. "Baaa!!!" Låter bussens starka tuta.

Alex kliver på bussen. Alla breder ut sig så att han inte får plats någonstans men sen hör han: "Öj du!!!"

Alex bara väntar på ett slag eller på taskigt ord som "mongo" eller "dumhuvud". Men sen hör han rösten säga: "Du får plats här".

Alex tittar sig omkring.

– Menar du mig? Frågar Alex.

– Ja, säger rösten.

Helt plötsligt känns det som att Alex går på moln när han sätter sig bredvid pojken. Pojken frågar: "Vad heter du?"

– Jag heter Alex, säger Alex.

Pojken undrar om Alex vill ha en bit choklad.

– Ja, tack, säger Alex och ler med ett brett leende.

Noel Sundvall

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning