Idén


Av en elev i klass 5 på Solbergaskolan i Visby




Hej, jag heter Josefin och är 13 år. Jag går på Granskogsskolan, det är en stor skola i norra Göteborg. Jag är rätt kort och har kort ljus brunt hår. I min skola är det lätt att någon glöms bort.

Den här inte så underbara morgonen startade med att min lillasyster Louise hade ätit upp skinkan som jag skulle äta på min "supermacka" den innehåller: 1 tunnbrödsrulle, 1 skinkskiva och lite färskost.

Det är så himmelskt gott. Men nu har jag inte ätit min himmelskt goda macka utan tog bara ett glas mjölk.

  – Hej då, nu går jag till skolan! Skriker jag så att hela huset skakar.

Men jag får inget svar vilket inte är så konstigt, det är ju ingen hemma.

Jag går med raska steg på den lövtäckta marken. Det knastrar till när jag råkar trampa på en gul- och brunrandig snigel. Jag säger förlåt till den även fast jag vet att den inte hör (eller gör den det?) När jag kommer till skolan tar jag ett djupt, och går in genom högstadiekorridoren.

Jag får höra massa dumma och helt onödiga saker som: "Fyfan gå och duscha!" "Du är så j***a ful!" "Vad har du gjort du förstör ju allt."

Jag tittar ner på det smutsiga golvet och känner tårarna som svider ner för mina kinder. Till sist märker jag att något tar imot, något hårt fast ändå mjuk. Jag tittar upp hastigt. Nej, det är Jenny och Sandra!

  – Vem tror du att du är!? Du kan ju i alla fall se dig för, skriker Jenny i mitt öra.

  – Okej, mumlar jag lågt, så lågt att jag knappt hör det.

Sandra slår mig hårt över kinden. Det svider och bankar men jag står bara där, gör ingenting eller säger ingenting. Bara står där och tar imot allt skit som de utsätter mig för, som om jag var värd det.

Då fick jag min geniala idé! Jag ska starta en hemsida som ska handla om att man ska vara sjysst, i skolan och på Internet. Eller vad säger jag överallt! Jag springer in i datarummet det är helt tyst, skönt ingen där. Sätter på datorn längst in och går in på Internet.

Det här tyckte jag blev ett rätt bra inlägg:

Tänk till! Kan inte alla vara snälla mot varandra, är det så himla, j***a svårt. Säg inte till någon du är ful osv. Säg ingenting alls eller något snällt, en positiv kommentar någon gång. Har ni tänkt på det? Det skulle jag inte tro.


Efter skolan gick jag direkt till basebollen. När jag kom hem åt jag och sedan satt jag mig vid min gamla dator. Jag gick in på hemsidan, 10 kommentarer.

  – Redan, mumlar jag för mig själv.

Jag kollar igenom kommentarerna de flesta var dumma men sen var det en som utmärkte sig det stod så här:

Hej fin hemsida, viktig sak du tog upp! Från: Kompisen


Jag log stort för mig själv. Sedan gick jag och sov, utan en hård klump i magen.

Efter 3 dagar hade jag gjort många inlägg på bloggen, och alla hade en värmande kommentar från "kompisen". Men jag hade inte kommit på vem det är, eller jag har ju inte frågat för jag vågar inte det kan ju vara vem som helst troligtvis någon som driver med mig.

Idag i skolan hände det värsta som har hänt mig fast ändå det bästa…

Matten och engelskan gick bra men på svenska så hände något alldeles speciellt någon frågade om vi skulle jobba ihop på ett korsord, senaste gången var nog i fyran.

Men på maten hände något som aldrig ska få hända. Det var falukorv och potatismos, jag står i kön och när jag precis ska ta korv, vänder sig Jenny om hastigt och skriker: "Vad i helvete gör du här!?"

Hon trycker upp sin tallrik som är full av äckligt potatismos och bara trycker hårdare och hårdare mot mitt näsben, det känns som hon har tränat i flera hundratals år. Det blir helt knäppt tyst i matsalen men när jag tar av tallriken så bryter de ut i gapskratt.

Jag springer in till toaletten och börjar gråta jag bara gråter och gråter det är som tårarna inte går att stoppa de bara rinner ner för mina kinder. Jag tvättar av mitt ansikte så gott det går, men jag hör en knackning (det var nog den tystaste i hela historien från Big bang till idag) sen kommer det en rätt mörk röst jag tror det är en kille den säger: "Är det okej? Det är jag som är kompisen."

Jag blir helt tyst känner hur mitt hjärta dunkar hårt och snabbt, till slut får samlar jag mig mod och öppnar dörren och jag ser honom den snyggaste killen jag har sett står nu framför mig, töntiga Josefin.

  – Mår du bra eller? Jag heter Erik.

  – Ja, det tror jag. Jag heter Josefin.

Efter det ögonblicket har vi varit bästa vänner, och vi lär känna varandra mera för varje minut.

Malva Thaning


Klassens blogg - läslust.se


Copyright © 2013 Malva Thaning


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:



Kontakta författaren





SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.