Mobbad på lagret

Väckarklockorna ringde 05.45. Erik undrade vad i helvete det var som hände när han omtöcknat vaknade till liv. När han insåg att det var morgon och dags att gå upp så suckade han. Han snosade några minuter till men sedan väckte de dubbla väckarklockorna honom igen.

Han satte sig upp på sängkanten och vaknade sakta till liv. Det var inte bara det att han var tvungen att gå upp tidigt som gjorde honom grinig. Ännu en lång dag på jobbet låg framför honom och det bådade inte gott. Igår hade någon på jobbet brytit upp hans klädskåp och kastat ut alla hans kläder på golvet. Det var inte så svårt att lista ut vem som låg bakom. Vad skulle hända idag? Han mådde dåligt bara av att tänka på det.

Erik hade jobbat ett halvår på lagret och det hade skurit sig nästan direkt mellan honom och Urbans gäng. Erik visste inte vad han hade gjort för fel men det hade inte varit skoj. Nästan omgående hade han blivit utfryst. Det hade blivit skratt bakom ryggen på honom, hans klädskåp hade blivit uppbrytet mer än en gång och med alla hans kläder utkastade på golvet i omklädningsrummet.

Han blev ensammen medans de andra höll ihop. Utskällningar från Urban var mer regel än undantag. Givetivis när inte chefen såg något. Hände det något på lagret så var han den siste som fick höra det.

Han fick svår ångest av att åka till jobbet men på något sätt pallade han sig dit ändå. Om ett halvår skulle han fortsätta plugga på annan ort och detta jobb var således bara tillfälligt. Men eftersom han skulle plugga så snart så var det givetvis lönlöst söka ett nytt jobb. Han skulle helt enkelt få härda ut.

Han var 24 år gammal, hade halvblont hår och var en smula kort. Om han inte hade linser så hade han glasögon. Hans kroppsbyggnad var normal. Han hade en etta i Skarpnäck. Han var singel efter hans förhållande tagit slut för några månader sedan. Han var en duktig student och skulle nu studera kompletterande kurser på Örebro universitet innan han var färdigexaminerad civilekonom. Fritiden ägnades mestadels åt schack och han gillade även löpning.

Erik pallade sig upp ur sängen, gick på wc, lättade på trycket och stoppade sedan i sig en frukost bestånde av musli, fil och bröd. Han kände oron inom bords. Igår hade han sett Stefan – en av Urbans polare – smyga omkring på parkeringen runt Eriks bil. Vad hade han haft i kikaren? Tänkte de sabotera Eriks bil som nästa steg?

Erik klädde på sig och lämnade lägenheten. Han tog sin bil och begav sig iväg mot jobbet. Bilfärden tog cirka 25 minuter. Erik funderade under denna stund. Han funderade på hur han hade kunnat ha så otur att det blivit som det blivit på lagret. Det hade hänt någon gång tidigare i hans liv att han blivit mobbad men det var inget som var speciellt för honom.

Han visste att detta skulle bli en nyttig erfarenhet i livet men han hoppades att den skulle ta slut snart.

Drygt 20 minuter senare svängde han in på parkeringen till jobbet.

Erik stämplade in och gick till omklädningsrummet. Han såg en del ansikten i fikarummet. Urban syntes inte till. Han hade väl försovit sig som vanligt. Han var bra på det men lyckades ändå behålla jobbet. Antagligen för att han kände någon i ledningen efter vad Erik hade hört. Erik klädskåp var orört. Det var ju skönt. Erik bytte om och skulle precis lämna omklädningsrummet när Stefan och två andra kom in i rummet.

   –Lillbögen är här, sade Stefan.

   –Jag är ingen bög, sade Erik.

   –Ingen vill att du jobbar här idiot.

   –Jag jobbar här om jag vill.

De skrattade åt honom när de lämnade omklädningsrummet.

Erik gick till fikarummet. Någon hälsade på honom men eftersom han inte var "godkänd" så var han ensammen. Han kastade i sig en kaffe och en frukt och begav sig sedan till truckrummet. Han hämtade sin truck. Han stötte på några andra i truckrummet. De hälsade dock inte på honom. Erik körde trucken till printern som spottade ur plockordrar.

Deras jobb bestod i av att plocka ihop varor på en vagn på trucken och sedan ställa denna vagn på lastkajen. Plockordrar printades ut av en printer som var placerad på ett bord nära chefens kontor. De andra grabbarna var där. De stod och pratade med varann och väntade på att printern skulle börja spotta ut plockordrar. Eriks chef – Hasse – gick förbi honom och hälsade. Erik tyckte att Hasse var en bra chef. Hasse visste att Erik hade problem och det hade tagits upp med Urban men det hade bara resulterat i tillfällig förbättring. Erik tyckte i alla fall att det kändes bra med någon på sin sida. Egentligen visste Erik att om någon skulle lösa detta problem så måste det vara han själv.

Någon hälsade på honom. Skönt att inte alla var emot honom. Erik pratade lite med Arne. Arne var lite av en doldis. Han hade jobbat där några månader och hade kommit överens med Urbans gäng men hållit sig utanför ändå. Erik visste att Arne tränade kampsport. Det syntes faktiskt, han hade den där bitiga stilen som kampsortare har med breda axlar och bringa. Arne var schysst mot Erik men han pratade inte så ofta med honom. Han förstod hierakin på lagergolvet.

Hasse satt igång printern och så var de igång. Urban, Stefan och Nils kom gåendes från fikarummet – sena som vanligt. Hasse pratade med dem. Urban kom till printern och blängde på Erik.

Urban var 28 år. Han hade gått ett år på gymnasiet innan han hoppade av och började jobba på lagret. Han hade varit där sedan dess. Han hade mörkbrunt, halvlångt hår som ofta hängde ner i ögonen. Han var en inbiten snusare. Han var cirka 1.82 lång och styrketräning på fritiden hade gjort honom stark. Han var konstant orakad. Han hade lite mage. Han var duktig på motorer. I sina tonår hade han stulit otaliga vespor och mopeder, mekat med dem o sålt dem vidare innan han till slut åkte fast. Efter det hade han lagt av med olagligheter. I alla fall var det vad han sade.

Arbetet satte igång och de började plocka ordrar. Lagret bestod av gångar med varor som man plockade ifrån. Gångarna var märkt med bokstäver från A till K. Det var ett ganska tungt jobb att lyfta dessa matvoror och sätta på truckens vagn. Erik tyckte det var bra med lite fysisk träning men han var inte avundsjuk på de som jobbade med sådana här jobb hela livet. Han föredrog att använda skallen och han var ganska bra på det.

Urbans polare Stefan var 26 år och hade jobbat på lagret i tre år. Han var blond och såg ganska bra ut men hade hade en typisk skitig stil. Hans arbetskläder och kepa var jämt smutsiga och truckskorna stank fotsvett. Han var en kedjerökare och det ryktades om att hans helgnöje var att ragga brudar. Vilket hade lett till någon sjukdom. Någon hade gett honom smeknamnet Freddie Mercury. Erik visste inte om han var bisexuell.

Erik körde i en av gångarna som fanns på lagret och plockade. Han hade arbetat cirka en timme när det plötsligt small till ordentligt i trucken. Erik höll på att ramla utav. När han vände sig om stod Urban där med sin truck och hånlog.

   –Se hur du kör idiot, skrek Urban åt honom och åkte förbi.

Nils o Stefan körde förbi Erik o garvade.

Erik kände sig skakig och rädd i hela kroppen. Han hade varit helt oförberedd.

Erik kollade in trucken efter smällen. Den hade fått en inbuktning men den fungerade. Frågan var om han vågade anmäla detta. Han var rädd för Urban. Urban var inte bara storvuxen, Erik hade även hört att Urban blivit anmäld för misshandel två gånger. Anmälde han det inte kanske han skulle få skulden. Fan vad less han var på det här. Det var en omöjlig situation.

Arne körde förbi Erik i lagergången. Han ryckte på axlarna åt det som hade skett och log. Det var en sympatisk gest.

Efter ett tag hade Erik lugnat ner sig. Han fortsatta att plocka sina ordrar.

Urban plockade ordrar samtidigt som han tänkte på Erik.

Han avskydde honom. Han tyckte att Erik var en mes helt enkelt. Ända från att Erik började på lagret så fattade han att Erik skulle bli en hackkyckling. De hade haft mycket roligt åt att trakassera Erik. Urban fattade inte varför Erik fortfarande jobbade på lagret. Själv hade han stuckit för länge sedan.

Erik var en typisk plugghäst och han hade inget här att göra. Urban hade snackat med Nils och Stefan igår och menat att idag var dagen som Erik skulle säga upp sig. Det hade han bestämt. Det för kosta vad det vill. Snubben ska bort. Stefan och Nils hade tyckt det låtit skithäftigt.

Förmiddagen förflöt och de fortsatte att plocka sina ordrar. Erik tittade sig noga omkring i lagergångarna för att Urban inte skulle överraska honom igen med något sattyg. Han var på helspänn. Det var egentligen absurt. Det borde vara förbjudet att gå omkring så här rädd på sin arbetsplats.

Erik plockade sina ordrar och lämnade varorna på lastkajjen. Klockan 10 var det fikapaus. Erik parkerade trucken och gick ensammen till fikarummet. De andra satt redan där. När Erik kom in i rummet blev det tyst.

Erik tog sitt kaffe och satte sig i ett hörn ensammen. Urbans gäng satt några borf ifrån honom. Erik misstänkte att de hade något på gång eftersom de smusslade och smygtittade på Erik. Helt plötsligt kommer en rutten tomat flygandes genom luften och träffade Erik på axeln. Erik blev skraj och blöt. Gänget asgarvade. Erik visste inte vad han skulle göra. Han blev både ledsen och arg.

   –Idiot, sa Erik och lämnade fikarummet.

Gänget fortsatte garva. Erik skippade rasten och gick tillbaks till sin truck och fortsatte att plocka. Han kände sig ledsen. Han kanske skulle bli tvungen att sluta på det här jobbet. Men hur skulle han hitta ett nytt jobb? Jobben växte ej på träd.

Hasse – Erik chef – satt på kontoret. Han såg när Erik kom gåendes från fikarummet ensammen. Han förstod Eriks situation. Urban hade kontakter inom koncernen. Förutom dem så hade han åkt för länge sedan. Hasse var osäker på hur han skulle hantera situationen. För det var glasklart att något måste göras. Han hade dock ett ess i rockärmen som han tänkte spela ut.

Hasse hade varit chef på lagret i tre år och hade börjat från botten som orderplockare. Efter treårigt gymnasium var han osäker på nästa steg. Han var less på plugget och beslöt sig för att jobba. En polare tipsade honom om lagerjobbet och han fick det. Jobbet var knappast något speciellt, det var ganska tråkigt faktiskt men han hade trivts bra på jobbet och med arbetskompisarna. I och med att han hade kontakter på bolaget fick han också respekt av de andra. Urban jobbade redan där då men han hade liten makt då och var inget hot mot Hasse. Hans var en duktig arbetare och det dröjde inte länge förrän han blev befodrad. Han hade en fru och ett barn hemma.

Efter 20 minuter kom de andra tillbaks från rasten och fortsatte plockandet.

Urban sa till Stefan:

   –Nu ska jag skrämma bort lillgrisen.

   –Härligt.

De garvade och började plocka varor.

Erik kände olust när han hörde deras truckar sätta igång. Nu var han tvungen att vara uppmärksam. Han ville inte bli påkörd av en truck.

Erik plockade en timme utan incidier. Urban och de andra hade kört förbi honom några gånger i lagergångarna utan att göra något. De verkade inte bry sig om honom. Erik började slappna utav. Det var en timme kvar till lunch.

Helt plötsligt blev han omkullknuffad. Han vände sig om där han låg ned och där stor Urban och Stefan. Urban tog till orda:

   –Jag är less på dig din lilla skit. Du springer iväg till Hasse och gnäller för ingenting. Du passar inte in här och jag vill att du försvinner.

Erik var rädd. Urban hade också valt ett lämpligt ställe att trakassera honom. De var i lagergången längst bort från kontoret och ingen annan verkade vara i närheten.

   –Kan inte du lägga av! Du är jävligt taskig, sade Erik med gråt i halsen.

Urban gick fram till honom och lyfte upp honom. Utan förvarning klippte han till Erik. Det var ett hårt slag. Erik föll ihop. Urban gick tillbaks till sin truck.

   –Idag säger du upp dig och kommer inte tillbaks. Och skvallrar du så får du skylla dig själv. Då kommer jag att slå ihjäl dig.

Sedan åkte Urban och stefan iväg. Erik låg kvar. Han hade ont i käken. Han grät. Han insåg att det kanske nog var lika bra trots allt att säga upp sig. Det här gick helt enkelt inte. Arne kom körandes i gången.

   –Vad har hänt?

   –Nä ingenting, sade Erik.

Arne funderade.

   –Hmm, taskig jävel den där Urban, sade Arne. Jag är less på den där snubben.

De orden värmde för Erik.

Arne körde vidare med trucken.

Erik masserade käken. Det var lönlöst att berätta det här för Hasse. När dagen var slut så skulle Erik gå in till honom och säga upp sig med omedelbar verkan.

Game over oavsett vad Hasse sade. Erik fortsatte att plocka sin order. Klockan blev tolv och det var dags för lunch. Erik undvek fikarummet och gick iväg ensammen till en restaurang och åt.

Efter lunchen tillkallade Hasse till möte i ett konferensrum. Det var ett spontant möte och ingen visste vad det handlade om. Urban och Stefan kom tio minuter sent till mötet eftersom de hade dragit över rasten. Hasse sa att han skulle prata med dem två efter mötet. Urban ryckte på axlarna och satte sig ned med fötterna på en stol. Erik var fortfarande öm i käken efter Urbans slag. Han ville ej titta på dem. Han misstänkte att de hånlog åt honom.

Hasse tog till orda.

   –Som ni vet så är vi en förman kort här på lagret. Sune blev föräldraledig för några månader sedan och jag har just fått veta att han ej kommer tillbaks.

Som ni vet har jag skött dessa sysslor också utöver mina vanliga i tron om att det bara var tillfälligt. Det har dock inte fungerar tillfredsställande eftersom jag inte kan vara på två ställen samtidigt.

Vi är alltså tvungna att ha en förman på golvet. Det var det jag ville säga. Och jag undrar helt enkelt om det finns något intresse här från någon av er att axla denna roll. Ni vet ju trots allt rutinerna. Det skulle bli en tillsvidare tjänst. Någon som är intresserad?

Det var tyst i rummet. Någon fällde något skämt men annars sades inget.

   –Ok, ett ganska svalt intresse, sade Hasse.

Hasse vände sig till Erik.

   –Erik, vad skulle du säga om att ta denna post?

Erik blev helt ställd. Hasse hade inte aviserat detta i förväg. Han visste inte vad han skulle säga. Visst, han tyckte själv att han var en bra plockare så det var det inget problem med. Han förstod dock Hasses avsikt. Var man chef och skötte sitt jobb så var man i princip odödlig.

Urban höll på att trilla utav stolen. Han tog till orda.

   –Ursäkta, men jag tror jag talar för alla och jag tycker....

   –Urban, sade Hasse. Jag vet precis vad du tycker och jag bryr mig inte.

Urban såg helt ställd ut.

   –Jamen, jag menar att..

   –Urban, lägg av. Annars skickar jag ut dig härifrån.

Urban teg.

Hasse vände sig till Erik.

   –Du kan väl fundera på det och ge mig ett svar senast imorgon. Ok?

   –Ok, det ska jag göra.

   –Mötet avslutat.

Urban sparkade bort stolen i protest när han lämnade lokalen. De andra grabbarna började snacka med varann. En del tyckte nästan att det verkade skoj. Urban o Stefan blängde på Erik. Arne dunkade honom i ryggen.

   –Chefen, sade han och skrattade.

På eftermiddagen fortsatte plockandet. Erik slutade klockan 17. Två timmar kvar. Denna vändning hade omtumlat honom. Han hade ju tänkt sluta också kommer detta. Erik kunde faktiskt känna lättnaden. Det vore ju dumt att tacka nej.

Klockan fem stämplade Erik ut. Han skulle lämna besked imorgon till Hasse att han var intresserad. Arne stämplade ut samtidigt som honom.

   –Erik, jag har hört lite oroväckande saker. Det verkar som om Urban inte ger sig. Det kan hända att han kommer att ge sig på dig.

   –Nu efter jobbet?

   –Jag vet inte.

   –Bra att du sade det. Kan jag skjutsa dig någonstans?

   –Ja du kan skjutsa mig till närmsta tunnelbana om du vill.

   –Visst.

De gick till parkeringen och småpratade. Precis när Erik skulle öppna bildörren dök Urban och Stefan upp. Erik förstod att det var allvar. Det syntes i hans blick. Lagret hade ett fönster som vette mot parkeringen. Erik såg flera av grabbarna stå i fönstret och titta på vad som skedde.

   –Så lillbögen tror han ska bli chef, sade Urban.

   –Gör inget dumt nu Urban, sade Erik.

   –Jaså? Saken är det att du inte ska bli chef. Du ska inte komma hit igen.

Urban började gå mot Erik med knytna nävar.

   –Ge fan i det där, sade Arne.

Urban vände sig mot Arne.

   –Du håller dig utanför det här, sade Urban. Du ska vara jävligt glad att du har det här jobbet. Jag kan fixa så att du förlorar det.

Erik märkte en viss respekt i Urbans röst gentemot Arne. Alla visste ju att Arne tränade kampsport. Ingen hade dock sett honom utöva den. Kanske det bara var snack?

Urban attackerade Erik. Erik höll upp armarna för att försvara sig. Han tog emot slag från Urban. Ett slag träffade honom i tinningen. Det gjorde fruktansvärt ont och han blev genast snurrig.

Då tog Arne tag i Urban bakifrån och slet bort honom från Erik. Urban som nu hade en adrenalinkick blev flyförbannad.

   –JAG SA JU ATT DU INTE SKULLE LÄGGA DIG I! skrek Urban.

Urban attackerade Arne med vilda svingar. Arne gled undan och Urban missade slaget. Arne tog snabbt tag i Urbans högra arm och vred den bakom dennes rygg. Urban skrek till av smärta.

   –GÖR NÅGOT FÖR HELVETE STEFAN!

Stefan var osäker och tvekade. Erik ställde sig emellan och blockerade väggen för Stefan. Stefan var rådvill några sekunder, sedan sprang han därifrån.

Urban försökte komma loss. Då slog Arne undan benen på honom så att de båda drösade i backen. Urban låg på mage med ena armen bakom ryggen. Minsta motstånd han gjorde så tryckte Arne upp armen en bit så att det gjorde ont. Urban var chanslös.

Hasse kom springandes till parkeringsplatsen.

   –Urban som vanligt. Vem annars. Är ni oskadda?

   –Ja det är ok, sade Erik.

   –Bra.

Hasse vände sig ned mot Urban.

   –Ditt skåp ska vara tömt imorgon. Du är avskedad.

   –Du kan inte avskeda mig. Du måste ge mig en chans, snyftade han.

   –Nä, du har fått tillräckligt många. Stick härifrån nu. Jag vill inte se dig.

Urban reste sig sakta från backen utan att kolla någon i ögonen. Sedan lämnade han parkeringen utav att vända sig om.

Hasse vände sig åter till Erik.

   –Det var på tiden att vi blev av med honom. Det hela har gått alldeles för långt. Jag borde ha gjort det för länge sedan. Har du funderat på mitt erbjudande Erik?

   –Ja det har jag. Jag är intresserad.

   –Bra. Vi börjar med intron imorgon.

   –Ok.

Hasse gick tillbaks till kontoret. Grabbarna i fönstret hade försvunnit. Då kom Stefan fram till Erik.

   –Förlåt, jag ska lägga av nu, sade han. Sedan gick han därifrån.

Erik kände en enorm lättnad. Han förstod att det var över nu. Arne log.

   –Grattis chefen, sade han.

   –Schysst att du hjälpte mig, sade Erik.

De satte sig i bilen.

   –Så Mr Bruce Lee. Vilken tunnelbana ska jag skjutsa dig till?

J.M

Copyright © 2012 J.M

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.