Mitt framtida arbete

Mitt mål som förskollärare studerande är, att lära mig själv och utveckla mina kunskaper, för att vara en bra och duktigt förskollärare i framtiden. Jag tänkte intervjua en förskollärare för att hitta de viktigaste aspekterna av det här jobbet. Det är bra att hitta den bästa sättet för att kunna hjälpa barnen att utveckla sina lärande och sociala förmågor.

Jag bestämde mig att intervjua två förskollärare. En av dem är min vän som är en förskollärare i en kommunala förskolan i Göteborg. Hon är 54 år gammal, från Bagdad och började arbeta sedan 2007. Hon bjöd in mig till sitt hem för en kopp av te under helgen.Vi satt i köket för att prata medan vi dricker te.

Jag informerade henne om mina skäl för intervjun. Hon visste att jag ville veta om sitt jobb, för att förbereda mig själv att vara en välutbildad förskollärare.

Jag började med den första frågan, som handlade om hennes skäl att välja det här jobbet. Hon svarade att hennes jobb i Irak var en röntgensjuksköterska, och när hon kom till Sverige började hon utbilda sig själv till en underskötreska. Hon fortsatte säga, att efter ett tag ändrade hon sin studie till en barnskötare vilken fortsatt senare till förskollärare.

"Vad var orsakerna?" frågade jag. Hon tillade efter att sätta ner hennes kopp av te och sade, "som en mamma till 4 barn, jag alltid älskat att jobba med små barn. Jag velat veta hur svenska föräldern uppfostra sina barn, för att i fall en dag när jag kommer att vara en mormor eller en farmor, så vet jag hur man uppfostra sina barnbarn här i Sverige"

Jag frågade henne om hon uppnådde sina mål och drömmar som hon väntat på i sitt arbete. Hon svarade att "det är svårt att nå mina mål i denna förskolan, på grund av byggnaden och den pedagogiska miljö". Jag frågade henne "varför?" Hon sa "Jag brukade arbeta i ett annat förskolan. Byggnaden av den skolan organiserade för att vara en lämplig plats för förskolebarn, så att vi kan dela in dem i små grupper".

Efter att ha avslutat mitt te, bad jag henne att berätta om sitt jobb beskrivning. Hon började prata med en leende ansikte genom att säga att "Mitt jobb som förskollärare är att hjälpa barnen att lära sig och utveckla sina färdigheter, genom att följa förskolläroplanen. Ibland hade jag en känsla av att jag gör inte mitt arbete väl."Jag frågade henne, "Varför?" Hon fortsatte med att säga "På grund av att vi har stora grupper med mindre tid".

Jag uppfattade till att de har vardagsrutiner för att följa. Enligt henne, de behöver att dela in barnen efter ålder för att göra olika verksamheter med dem. Hon frågade mig om jag ville ha mer te. Jag svarade "Nej tack."

Efter jag har sagt till henne att jag har läst den nya läroplanen, frågade jag om hennes åsikter som förskollärare. Det skulle var bra att veta om hur det nya läroplanen påverkade hennes uppdrag. Hon dröjde några minuter innan hon svarade att "När jag började arbeta som förskollärare, var läroplanen redan publicerats och följs av förskolorna. Men när det revideras i 2010 fick vi en kompetens utvecklas i studiedagarna, och de betonade att vi måste följa det."

Hon kände sig bekväm när hon visste att denna fråga var den sista. Frågan var om hon kommer att förändra sin karriär om tiden är tillbaka igen. Hon svarade med ett leende genom att säga "Jag kommer att välja samma arbete, om tiden kommer att vara tillbaka igen, eftersom min kärlek till barnen kommer aldrig att förändras."

Jag tänkte att lyssna på en annan förskollärares synvinkel om sitt jobb. Jag intervjuade en kollega, som hon arbetar med de stora barnens grupp. Hon är från Iran, 46 år gammal. Hon arbetade som förskollärare samt en fritids pedagoge med barn i årskurs 1-3 på en svenskt skolan. Vi satte i personalrummet i en timme för att göra intervjun. Jag berättade för henne mina anledningar för att göra den här intervjun, och hon var så glad att samarbeta med mig.

Hon fick den första frågan som handlade om hennes anledningar att vara en förskollärare och inte ett annat jobb. Hon svarade: "Min första anlednin för att välja det här jobbet är, att jag älskar arbeta med barnen. Andra är att dessa barn är samhällets framtiden, och jag känner att mitt jobb är, att förbereda dem för att vara redo för livet. Som förskollärare, jag är ansvarig för att lära barnen de rätta levnads sätten".

Sedan kom min andra frågan som handlade om, om hon uppnådde sina mål och drömmar i sitt arbete. Hennes svar var: "Det är svårt att säga att jag uppnådde mina mål, men jag fortsätter att göra mitt jobb och försöker ge dessa barn den kärlek de förtjänar. Jag kommer aldrig att sluta eller tveka i att lära dem. Jag kan säga att när jag ser dem växer och utvecklar, känner jag att jag gör mitt arbete på ett bra sätt".

Jag ville veta mer om hennes arbete, då frågade jag henne om sitt arbetsskrivningen och hon sa: "Mitt jobb som förskollärare är, att jag först bör hjälpa föräldrarna att lita på och ha förtroende för mig när jag tar deras barns ansvar . Det andra är att hjälpa barnen att utveckla sina sociala och lärande färdigheter och att lära dem hur man blir en bra medborgare i samhället".

Eftersom jag läste läroplannen, ville jag att hon skulle berätta skillnaden som hon märkte före och efter den nya läroplannen i förskolan. Hon sa: "Det finns ingen stor skillnad, eftersom vi brukade följa den gamla läröplannen. Det finns bara några punkter som har ändrat, men ändå finns det inga skillnader. Jag ansåg det som ett verktyg, för att följa om vi vill förbereda barnen för det här samhället ".

Jag var så nyfiken på att veta hennes svar, när hon hör min sista fråga. Det handlade om vilket arbete kommer hon att välja om tiden återkommer igen. Hennes svar var: "Om jag skulle välja igen, kommer jag och välja samma arbete, eftersom jag älskar vad jag gör med barnen. För mig att arbeta med barn ger mig hopp, eftersom när jag får en kram från ett barn, jag känner mig glad som om jag äger världen, och det betyder att jag gjorde min plikt väl ".

När jag läste igenom intervjuerna som jag gjorde med de två förskollärarna, mindes jag den journalists roll som jag spelade för att uppnå mina mål. Det var kul att intervjua någon som du redan är bekant med tidigare och känner dig bekväm att prata med.

Jag fick en lättnad känsla fylld med glädje när jag lyssnade på dem medan de beskriver sin kärlek, för att vara med barnen och hjälpa dem att utveckla sina sociala och lärande färdigheter.

Jag fick känna till att det är mycket trevligt att veta om andra människors tankar och hur dem tänker på saker. När de två förskollärare talade om sitt jobb, kändes det som om de talade inifrån mitt hjärta, därför tänkte jag ett tag som om vi delar samma känslor.

Nu insåg jag att det inte bara jag som älskar och utvärderar sitt jobb som förskollärare. Den slutsats som jag fick från dessa två intervjuer är att, man måste gillar jobbet han gör annars fungerar inte.

De båda förskollärarna var överens om att barnen som de är ansvarig för, behöver kärlek och stöd för att utveckla sig själva samt att få deras föräldrars fullt förtroende på dem för att vara bra förskollärare. De båda var eniga att förskolans läroplannen har inte ändrat så mycket och de brukade följa det så långt som möjligt. Jag kännde att en av de ville prata mer och mer om sitt jobe och hon tyckte att, hon gav inte sitt jobb tillräckligt beskrivningen. Den andra var så noga så att hon ville inte ge mer detaljer. Jag tror att jag skulle vilja vara en förskollärare än att vara en intervjuare.

Nahrain Daniel

Copyright © Nahrain Daniel 2013

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.