Maria

Arma vemod, din arvedel som kvinna

Kapitel sju

Ett väldigt oväsen hördes från baksidan av logen. Allt folket skyndade sig åt det hållet och en yngling skrek, - det ar slagsmål mellan Kalle Anderson och Johan Berggren. En annan sa, - det är Karl Anderson som får sig på käften, det har länge behövts som han går runt och sätter griller i folk om ångmaskiner och planeter som han säger är stjärnor.

Maria som anade det värsta släppte Oskars arm och skyndade sig när hon hörde de bägge ynglingarnas prat. Hon upptäckte efter en stund att Oskar gick alldeles bakom henne. När hon kom fram till ringen av folk som stod och skrek uppmuntrande ord till de två slagskämparna, upptäckte hon att den ena faktiskt var Karl och den andra var en av de värsta slagskämparna i hela byn, Johan Berggren, hette han.

Eftersom han inte hade något vett i sitt huvud hade den gode guden gett honom alltsammans i nävarna i stället. Han höll Karl i strupen med ena handen och pucklade på honom med den andra. Karl hängde livlös i hans grepp och Johan stod och skrattade högt vid varje slag som landade på hans bröst, rygg, mage eller huvud.

– Nu ska du få dig din jävel och jag vill aldrig mer höra dig tala om järnvägar och planeter. Du har varit märkvärdig för sista gången, skrek han när han skakade Karl som om han var en trasa.

– Kan ingen göra något skrek Maria och tittade på männen som stod runt omkring men ingen vågade ingripa. Oskar steg fram och gick fram till Johan.

– Nu får det vara nog, sa han högt och bestämt och Johan släppte sitt tag om Karl av pur förvåning för aldrig tidigare hade någon vågat ingripa i hans slagsmål. Oskar tog tag i Johan och vräkte honom åt sidan.

– Ser du inte att karlen har fått nog, har du inget vett i dig människa, fräste han och lyfte upp Karl som hade fallit livlös till marken. Han bar honom ett stycke bort och satte ner honom mot ett vagnshjul som stod nära intill.

– Kan någon hämta en hink vatten så att vi far liv i honom sa han med en myndig röst som inte väntade sig något annat än en omedelbar lydnad. Hinken kom fram och efter det att Oskar hade hällt den över Karl kvicknade han till och hostande fick han igen sin anda.

Maria som stod alldeles handfallen och bara gapade under hela händelsen förloppet sprang plötsligt fram till Johan Berggren och började puckla på honom med sina nävar alltmedan hon skrek. – Är du inte riktigt klok din djävel, ska du ha ihjäl bror min. Hon var sa arg att hon fräste och spottade och den stackars Johan Berggren visste inte riktigt vad han skulle ta sig till för inte kunde man börja slå en kvinna heller det visste han. Men samtidigt ville han gå på den främmande mannen som hade lagt sig i hans affärer. Han slängde Maria åt sidan med en sådan kraft att hon drog med sig ett par ynglingar i fallet.

Vid det laget kom Albert och Axel så springande eftersom ryktet om slagsmålet mellan Karl och Johan Berggren redan hade spritt sig över hela logen. När Albert såg hur Johan slängde Maria som en vante mörknade hans blick och hans klev fram till Johan och tog ett stadigt grepp runt hans midja och vräkte honom över sin ena axel och bar honom ner till sjön och hivade honom utan att yttra ett enda ord rakt ner i vattnet.

Alla hurrade och ropade - Bravo Albert. Bravo. Albert var nämligen den allra starkaste mannen i bygden och hans lugna temperament hade åtskilliga gånger inte bara avbrutit utan också avlutat många av de vanliga slagsmålen som uppstod när brännvinet gjorde de unga männen modiga som brunstiga brunbjörnar.

Under tiden hade Karl stigit upp, borstat av sig och kände försiktigt efter om alla tänder satt där de brukade. Han slätade till sitt hår, stoppade ner skjortan ordentligt i sina byxor, bugade sig framför åskådarna och sa skrattande,

– Ångmaskiner och planeter finns men kanske inte ännu for Johan Berggren, frågan är om de någonsin kommer att finnas för honom. Sedan tog han Marias arm och sa - Käraste syster, nu är det dags för en schottis, jag här hur Anders Spelman stämmer fiolen och sa gick de bägge in i logen.

Nar dansen var slut bad Maria att han skulle bjuda upp Johanna, hon förklarade att på det sättet kunde han ta udden av det räfst och rättarting som Isak säkerligen skulle hålla. Svea pärlande skratt hördes när Axel lämnade av henne på bänken efter deras dans och bjöd upp Britta som stod mörk som ett åskmoln och tittade på dem. Karl lämnade av Maria och nickade gick fram till Svea - Får man lov till en vals? frågade han och bugade.

Svea tittade sig både åt högen och åt vänster, hon kunde inte tro att det verkligen var henne som han ville dansa med. Tyst nickade hon och steg upp och tillsammans dansade de in mot mitten av logen. Maria gick sakta och satte sig på sin gamla plats på bänken och tänkte på hur tur det var for Karl att han hade mormors glada sinnelag för när allt kom omkring var inte Johan Berggren värd ansträngningen att lägga två råttsvansar i kors. Det uttrycket hade Maria lärt sig av sin mormor och hon använde det när hon var upprörd.

– Vill du dansa ännu en vals med mig Maria, hörde hon Oskars mörka stämma alldeles intill hennes öra och hon blev så överraskad att hon bara nickade genas steg upp och gled in i hans famn utan att säga ett enda ord. Hon blev väldigt glad för hon hade hoppats att han skulle bjuda upp henne igen men när hon inte såg honom efter dansen med Karl tänkte hon att han nog hade gått hem.

Musiken smekte hennes öra och hon öppnade munnen av välbehag där hon i Oskars armar valsade i virvlar runt i logen. Värmen från hans kropp där den låg tryckt mot hennes spred sig ner till hennes ljumskar och tände en eld i hennes sköte och hon tryckte sig ännu närmare intill honom. Deras kroppar som av musiken och dansen hade tvingats in i samma rytm, började plötsligt sända signaler till varandra.

Oskar kände hur han började svälla mellan benen och hur den välbekanta spänningen i hans armar fick hans hjärta att slå allt fortare och fortare. Hans blick mötte hennes och när han såg hennes fuktiga, öppna mun så nära intill sin men ända milsvitt bort beslöt Oskar sig för att en gång äga henne.

Maria vek undan med sin blick som om hon kände hans tankar. Hon kände hur hennes bröst spändes i bluslivet och hur hennes bröstvårtor styvnade mot det tunna linnet. Hon stannade till och drog hon sig plötsligt ur hans grepp och sa att hon var trött och ville sätta sig ner i stället.

Hon visste inte hur hon skulle behandla den nya känslan i sin kropp som hon aldrig hade känt tidigare, hon var rädd att hennes begär efter honom skulle vara synligt och att hon Maria Andersson skulle bete sig som en sköka var otänkbart. Hon satte sig ner och undvek at titta på Oskar, medan hon flämtande fick ordning på sina känslor igen.

Oskar satt stilla och tyst bredvid henne och han tänkte på att hon verkligen var annorlunda än de flesta unga kvinnor han hade träffat. Hon var vacker och välformad med stora bröst och hon verkade ha en egen uppfattning om saker och ting och hon var inte rädd av sig. Humör hade hon också och hon kunde dansa bättre än någon annan han någonsin hade dansat med. Hon räckte honom precis in under hakan och Oskar som var van att alltid böja på nacken på grund av sin längd fann hennes längd som ytterligare en fördel.

Oskar var van att få som han ville och när han ville av unga kvinnor och aldrig tidigare hade det hänt att en kvinna hade avbrutit en dans och speciellt inte efter det att hon hade väckt hans brunst. Oskar förstod instinktivt att i det här fallet var han tvungen att vara väldigt försiktig innan han kunde få henne på rygg. Han kom alltför väl ihåg hur Albert lyfte upp Johan Berggren som om han hade varit ett litet barn och Axel med sina breda axlar och starka nävar. Karl den sista brodern verkade inte heller vara någon som man hamnade i onåd hos.

De var alla bröder till denna underbara kvinna som gjorde honom kåt och galen med sina vackra bröst och stora blå ögon. Hennes mun som lockade till kyssar och hennes små vackra öron som bara väntade på att höra kärleksord.

Nej i det här fallet, tänkte han, fick han allt lov att gå försiktigt fram. Han beslöt sig för att be henne komma till dansen i Vistbacka, när slåttern var över, så fort tillfälle gavs men han ville inte visa sig för angelägen utan han tänkte avvakta och se vad som kunde hända. Han förvånades över sina tankar. Han som inte sedan flera år tillbaka hade känt på det här sättet för en kvinna. Efter det att han bröt sin förlovning strax före jul och tog platsen hos Enok långt upp i Gränslandet för att komma ifrån det hela, hade han bara lekt sig fram med kvinnor och ju fler desto bättre.

Plötsligt blev han medveten om att musiken hade tystnat och att spelmannen hade börjat gå sin runda med sin hatt för att få sin lön. Oskar lade ner en blank tioöring som han hade i ena väst fickan och Maria såg med stolthet hur hans silvermynt sken i botten av hatten bland alla kopparslantarna som solen på Karls himlavalv med alla planeterna runt omkring. Bägge reste sig utan ett ord och gick med alla andra ut genom dörren och ut på det svala gräset som ännu bar nattens dagg trots att solen reda hade gått upp.

Sorlandet av allt folket och alla som sa adjö till varandra och en och annan som stal sig en kyss, allt blandades till ett berusande intryck i Marias hjärna och hon kände att hon aldrig skulle glömma bor sin allra första dans. Hon tittade plötsligt upp på Oskar och mötte hans blick och hon log sitt allra vackraste leende och hennes ögon glänste när hon sa, tack ska du ha som dansade med mig. Du dansar så bra och det är så lätt att följa dig.

Karl stod och väntade på henne och han tittade med en orolig blick på dem, men insåg genast att hans syster inte skulle falla så lätt för ett par danser och inlåta sig i något som hon alldeles säkert bittert skulle få ångra.

Oskar sa adjö till Karl och dunkade honom i ryggen och sa att nästa gång de träffades skulle det vara Oskars tur att bjuda på brännvin och då skulle de ta tid på sig och mera noggrant kunna diskutera ångmaskiner och järnvägar. Karl tog hans framsträckta hand och sa att det ville han gärna.

Oskar vände sig då till Maria och log när han sträckte fram sin hand och sa, - Maria, ingen kan dansa sa bra som du, kommer du att komma till dansen i Vistträsk efter slåttern, ifall att du gör det vill jag gärna dansa mer med dig än vad jag fick tillfälle till i kväll.

Maria tryckte hans hand och log sitt allra vackraste leende och svarade att om hon skulle komma till den dansen då skulle hon gärna dansa mer med honom för när allt kom omkring så dansade han bättre än till och med hennes bror, och hon tittade spjuveraktigt på Karl som skrattade och sa att han hade varit lite handikappad på grund av sitt lilla äventyr med Johan men skulle det bli så att även han skulle gå på den dansen nog skulle han se till att Oskar inte hade ens skuggan av en möjlighet att mäta sig med honom vad det gällde dansande.

Maria sa inte mycket när de gick hem, hon lyssnade förstrött på Karls prat om ångmaskiner. Hon lyssnade på hur alla fåglarna som sjöng sitt jublande välkomsttal till gudinnan, solen, som hade började sin klättring upp över himlen och hon blev plötsligt medveten om hur alla midsommarnattens dofter tävlade om hennes uppmärksamhet.

Karl stannade upp mitt i en mening och frågade Maria hur det var med henne som var så tyst, hon brukade minsann kunna prata öronen av folk. Maria tittade på honom och påpekade att hon gick och njöt av den vackra morgonen och alla fåglarna och han skulle kunna göra detsamma. Tids nog blir det höst och de ger sig av sa hon och då kan vi tala om maskiner och liknande mansprat.

Hon ville vara ensam med sina tankar. Hon kunde ännu känna Oskars varma hand i sin och hon ville njuta av den känslan så länge som möjligt. Karl som mycket väl förstod systerns belägenhet låtsades inte om det hela utan fortsatte sina resonemang om ångmaskinernas möjligheter för Norrbottens inland.

Plötsligt vände sig Maria till honom och sa, - Det var snällt av dig att dansa med Svea. Karl tittad på henne och mumlade något om att det var trevligt att dansa en dans med någon som till och med dansade bättre än hans syster och sedan sprang han skrattande iväg tätt följd av Maria som lovade honom att han skulle minsann få äta upp de orden.

Karl stannade och sa, - det finns ingen större skillnad på kvinnfolk, alla är likadana. Det var uppfriskande att dansa med Svea för hon hade inga giftermålstankar i sitt sinne. Det enda allt kvinnfolk har gemensamt är att de vill bli gifta och helst med någon som ägde mark för att sedan skaffa högvis med barn till världen. Själv ville han ha en kvinna som kunde tänka själv och som inte var rädd för att gå ut i världen och se sig omkring.

– Om de ändå vore som dig Maria, sa han plötsligt och gav systern en vänlig puff på axeln. Maria skrattade och sa, - ja det skulle just bli fint det och tänk vilka idioter till barn vi skulle få, men dansa skulle de kunna. Bägge skrattade hjärtligt åt blotta tanken och Karl började vissla på en av valsmelodierna som Anders hade spelat och Maria nynnade med för full hals. Snart syntes deras hem med de stora mörka granarna som gårdsvakter nere vid grinden.

Hemma på garden var allt tyst och stilla. De gick sakta och försiktigt upp för brotrappan när Maria vände sig till Karl och frågade, - Vad tyckte du egentligen om Oskar Viklund, verkar han vara en bra karl. Karl svarade allvarligt. – Jag har inte hört annat än goda ord om honom och ingen vet riktigt någonting om vem hans föräldrar är. Men Enok som är väldigt kräsen av sig när han tar en lärling säger att han är en de allra bästa han någonsin har haft. Ärlig och uppriktig och kvick i huvudet. Själv tyckte jag att det var intressant att träffa någon som jag kan tala med om annat än skötsel av gårdar och om det ska bli regn. Modig var han också det fick jag uppleva och det står jag i skuld till honom för.

Har min lillasyster blivit kär, skrattade han och Maria gav honom en dask på axeln till svar när hon sa, - Kanske det, kanske det, men jag tyckte mycket om att dansa med honom och jag tyckte om hur han bröt upp slagsmålet som du din vana trogen hamnade i. Att du aldrig kan lära dig att sluta upp med dina förklaringar om solen och planeterna för att inte tala om ångmaskiner. När ska du förstå sanningen i bibelns ord, -man skall inte kasta sina pärlor för svinen. Det blir bara olycka av det hela.

Titta bara så du ser ut, du kommer säkert att få ett stort blåöga på kuppen. Det är nog bäst att jag gör i ordning ett gröt plåster som du kan ha på ögat över natten, tillade hon för hon ville på alla mojliga vis föra över samtalet till något annat än Oskar Viklund.

Efter att Karl hade blivit ompysslad gick de upp på vinden och låg snart i sina sängar, var och en med sina drömmar om blonda hårlockar och ångmaskiner och morgontimmarna övergick i dag och midsommar dagen inleddes med bullret av Johannas mjölkkärl när hon gick ut på gården.

Det var tyst och stilla på Isaks gård. Fåglarnas kvitter och flugornas surrande tillsammans med bruset ifrån trädens grenar avbröts av göken som gol sin längtans sång mellan tallarna bortåt stormyran till. Ett par smala kvarlämnade, vinglade dimslöjor brändes raskt upp av solens strålar och den kortaste natten på hela året var redan över. Det var bara den stackars ensamma göken som inte var stilla. Han hade bara denna sista morgon på sig för att kunna locka till sig en hona. Efter nästa dag sjöng han som bekant inte mera den sommaren, allt enligt gammal folktro.

Borta mot Stormyran till ylade en ensam räv och en annan svarade nerifrån sjön där vattnet krusades av den lilla brisen.

Se fler kapitel av "Maria" här

Fler kapitel kommer att läggas upp efterhand.

Copyright © 2010, 2011 Kamilla Kirch.

Kamilla Kirch hemsida

Kamilla Kirch andra hemsida

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.