Kan man vila nu?
"Jag ska berätta en berättelse om en man som har en vit rock på sig. Mannen som är… är…"
"Vet du inte vem han är?"
"jo, jag vet. Han är doktor. Men kanske ska en författare inte säga allt i början av novellen."
"Ok, fortsätt"
"Jaha, jag tror det är bättre att jag börja med stadens situation: Kulorna regnar från stadens himmel. Gerillorna har lämnat en del av staden och istället ockuperar soldater den här delen. Ännu kan man inte se många soldater men soldaternas kulor är överallt. Mannen som har vit rock på sig och springer haltande på gatan, är jätte-utmattad. Man kan höra honom andas tungtäven från bakom murar.
"Hallå, vänta. Jag ser mannen just nu. Har han inte en vit rock på sig, utan röd. Det ser ut som en röd."
"Ja, det vet jag. Den är vit. Men blodet täcker rocken och det ser ut som en röd rock."
"Om det är så, ska jag som läsare ge författaren förslag att kalla honom som en man som är röd lock. Du kan fortsätta med berättelsen."
"Ok. Jag ska fundera på det. Hans kläder liksom några av hans ådror är sönderrivna. Medan hans blod spiller på golvet. Han föll nära en dörr och knackar på dörren så hårt med näven. Det ser ut att några soldater följer honom och han ska gömma sig och rädda sitt liv. Inne i huset har det suttit en man som har blå kläder på sig och tittar på TV som visar en naken kvinna som dansar och sjunger.
"Snälla öppna dörren. Snäääälllllaaaaaa ööööppppnnnnnaaaaaa ddddöööööörrrrreeennnn", tjatar denskadademannen.
Men mannen som har blå kläder inne i huset lyssnar inte på honom. Eller kanske han lyssnar men bryr sig inte. "Snälla...Öppna dörrrreeeennnn".
"Men snälla författare. Skriv att han lyssnar och öppnar dörren. Snälla".
"Nej min kära läsare. Om jag skriver så, blir novellen inte skön. Kanske mannen som har blå kläder på sig är lite döv. Eller han låtsar så."
"Men han lyssnar på dansmusiken. Hur kan han vara döv om han …"
Plötsligt hör både författaren och läsaren ett stort ljud och sedan några andra ljud. Det är ljuden av kulorna. Dekulorna som har suttit i en vit eller röd rock. Mannen som lyssnar och tittar på dansen, blir rädd och rycker till.
Läsaren blir ledsen. "Du har dödat doktorn. Den snällaste mannen som hjälpte alla skadade barnen och flickor. Du är så grym. Jag hatar dig. Jag hatar dig och den här blåklädda mannen som ännu tittar på dansfilmen och inte bryr sig om vad som hände i staden."
Författarens tårar droppar ner och lämnar pennan i handen. Han vill inte heller att doktorn …
Men vänta. Författaren vill inte sluta novellen. Han tar pennan i handen igen och skriver:
"Soldater har skjutit på den vit-blodiga rocken. Men mannen var inte där. Det var bara hans rock som varkvar näradörren. Kanske några personer, ett barn eller en kvinna som tidigare var på hans sjukhus hjälpte honom. Man vet inte. Men soldaterna skjuter igen och igen och den blåklädde mannen som ännu tittar på dansen, vet inte att eldenom ringade hans hus och att han kommer blir grillad långsamt till en kebab.
Sherko Jahani Asl
Copyright © 2013 Sherko Jahani Asl
Publicera dig?
Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?
Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!
Se mer info här - publicera dig.
Läsarnas bidrag:
- Dikter
- Artiklar & betraktelser
- Noveller
- Skribenter med egna presentationer
- Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.
-
Presentationer
- Presentationer - partners
- Partners inom språk, grammatik, skrivande, publicering, konst, hälsa och ideéll verksamhet.
-
Idén kan vara guld värd!
-
Våra partners