Den lilla pojken och några andra

Olle

Solen kom fram bakom jordhögen på grannens tomt och lyste rakt genom det stora trädet. Trädet rörde sina grenar i vinden. På väggen dansade skuggor. En fluga hittade något intressant att utforska på Olles näsa. Olle vaknade och såg hur indianernas andar dansade på väggen i hans rum. Han hade fått en bok av pappa och mamma där han läste om en indian som hette Hjortfot. Hjortfot rörde sig så tyst i skogen så ingen kunde höra honom. Hjortfot kunde också tala med andar. Olle förstod att andarna som Hjortfot talade med var de som dansade på väggen i hans rum. Han hade berättat för pappa om andarna på väggen. Pappa hade skrattat och sagt att de bara var vinden som rörde på grenarna i det stora trädet och när solen lyste igenom trädet blev det skuggor på väggen i hans rum som rörde på sig. Olle såg dock att pappa inte var riktigt säker på det så Olle trodde dock fortfarande på att de var indianernas andar.

Han hörde hur mamma och pappa pratade och skrattade i köket. Visst ja idag skulle vi åka och bada. Att bada är jätte roligt. Mamma öppnade plötsligt dörren. Klä på dig och kom och ät, vi skall åka och bada idag. Olle tog på sin kläder och dansade in i köket. Här kommer vår egen Tarzan skrattade pappa. Mamma log och tittade på honom. Är Tarzan hungrig? På hans tallrik hade mamma lagt upp mat och hans kände sig med ens jätte hungrig. Plötsligt var det något som han glömt.

Det var något med pappa.

Olle räknar

Det var något med hur gammal pappa var. Pappa var gammal visste han men inte jätte gammal. Olle var sju år. Han visste också hur mycket sju år var. Om han räknade fingrarna först på en hand då fick han fem fingrar och fem år. Om han sedan fortsatte på den andra handen och räknade sex på första fingret och sedan sju på nästa finger hade han räknat alla sina år. Han visste också hur man skrev 1,2,3 och så vidare och att man kallade dem siffror, men man kan också kalla dem tal. Hans ålder skriver man med siffran 7. Om han fortsätter att räkna på sina fingrar så skriver man 8 och 9. Men sedan finns det inga siffror mer. Jo det finns en siffra till som betyder ingenting och den skriver man med 0. Siffran 0 är jätteviktig ändå för den används för att skriva för större tal än 9. För tal större än 9 använder man två eller fler siffror. Efter 9 fingrar blir det så att man skriver 1 först och sedan 0 och då har man ett tal som är 1 mer än 9. För när man skriver för det sista fingret så skriver man då först 1 och sedan 0. Det kallas för tio. Olle tyckte först det var väldigt konstigt. Men han började förstå hur det hängde ihop om man skulle räkna jätte många fingrar. Han förstod att en människa har 10 fingrar. Om han vill räkna alla fingrar på fler händer, t.ex. både hans och mammas fingrar så sätter man efter att ha räknat alla hans fingrar 10 för hans sista finger. För första fingret på mammas händer blir det då 11 och fortsätter sedan med 12, 13 fram till 19 men sedan blir det för sista fingret 2 först och sedan kommer det speciella 0 och då blir det 20. Om han då ville fortsätta och räkna pappas fingrar också så blir det för första fingret 21 och fortsätter sedan till 30 för sista fingret. Olle hade också lärt sig att använda tal. Man sade t.ex. tjugo om talet 20. Olle hade lärt sig alla tal ända upp till hundra då det blev tre siffror och skrevs 100. Olle tyckte det var jätteskojigt med tal och siffror. Han hade även lärt sig något som heter ”gånger”. Om han ville behövde han bara använda sina egna händer när han skulle räkna jättemånga år. Han visste att första gången blev det 10 för hans sista finger. Andra gången blev det 20 för hans sista finger. Farfar är jättegammal så då brukar han använda sina händer många gånger när han skulle räkna hur många år farfar är. Han visste att farfar är 63 år så att han får använda sina händer hela 6 gånger och sedan använda en hand till att fortsätta på och räkna till 3.

Olle och farfar

Farfar hade levat länge och kunde berätta gamla historier. Farfar kunde berätta att när farfar var liten precis som Olle nu är fanns det nästan ingenting. Det fanns ingen TV och inga datorer. Olle frågade vad farfar brukade göra då? Farfar skrattade och sa att han fick använda sin fantasi. Vad är fantasi frågade Olle? Den som hittar på nya saker eller ser saker som andra inte ser. Den som ser indianernas andar på väggen har fantasi log farfar. Har jag fantasi då? Farfar skrattade, ja du har fantasi. Om man har fantasi kan man göra mycket och man kan också bli väldigt duktig. De som lyckats med svåra saker har mycket fantasi. Pappa är ju väldigt duktig så han måste väl också ha fantasi fast han inte ser indianernas andar? Fast egentligen verkar det nästan som han inte riktigt trodde själv på att det var skuggor från det stora trädet. Man kan aldrig vara riktigt säker log farfar.

Olle och pappas födelsedag

Olle tuggade på mammas goda köttbullar. Han började tänka på vad det var som han hade glömt. Det var något med hur gammal pappa var. Hur gammal är pappa frågade han? Pappa såg lite konstigt förlägen ut. Pappa tittade på mamma. Jag är 36 år idag. Vad menade pappa med att han sa idag? Plötsligt förstod Olle. Pappa fyller ju år idag. Han hade alldeles glömt det. Han måste ge pappa någon födelsedagpresent. Han glömde alldeles bort att äta. Men så kom han ihåg farfar. Farfar hade sagt att han har fantasi. Jag kommer kanske att hitta på något. Pappa tittade utforskande på honom. Vad tänker du på sa pappa? Inte någonting särskilt mumlade Olle. Pappa skrattade, Tarzan blir man inte riktigt klok på. Mamma log och tittade på Tarzan. Tarzan har mycket fantasi och är väldigt duktig på att läsa och på att räkna. Olle skruvade förläget på sig. Just nu kände han sig inte särskilt duktig då han hade glömt bort pappas födelsedag. Mamma glömde nästan aldrig någonting. Hon hade säkert köpt en present åt pappa och Olle hade ingenting. Hon hade packat både pappas och hans badväska och i den fanns både pappas korsord och Olles favorit båt förutom badbyxor och handdukar förstås. Olle funderade febrilt på en födelsedagspresent åt pappa. Hoppas min fantasi hittar på något. I bilen på väg till badstranden var Olle helt upptagen av pappas födelsedagspresent. Han brukade ofta se skojiga djur efter vägen och brukade fråga pappa och mamma vad det var. Men nu såg han ingenting och var alldeles tyst. Vad Tarzan är tyst idag mår du inte bra? Det är inget fel på mig sa Olle. Pappa tittade på mamma och skakade på huvudet. Jag tycker det ska bli jätteroligt att få bada sa pappa. Ja det ska bli jätteroligt instämde snabbt Olle för att inte pappa skulle tycka det var någonting som var fel.

Olle hittar födelsedagspresent

Pappa och mamma hade hittat en jättefin sandstrand som de brukade åka till när de skulle bada. Det brukade nästan aldrig vara några andra människor där så de hade ofta stranden för sig själva. Olle rusade på en gång ner till vattnet med sin båt. Det var en fin båt som han hade fått av pappa och mamma när han fyllde 7 år. Det var en segelbåt som han kunde ändra på seglen via en radiokontroll. Han hade en lina fäst i båten och linan kunde han rulla upp och ut med ett gammalt kastspö som han hade fått av pappa. Det gjorde att han kunde segla båten jättelångt ut och han behövde inte vara rädd att tappa bort den. Nu var det inte lika roligt som det brukade eftersom han funderade på pappas present. Då såg han något som blänkte till i sanden. Han sprang fram och tittade. Där låg en jättefin snäcka. Den ska pappa få. Men presenter brukar man slå in i något. Plötsligt såg han ett jätteblad. Det blir bra. Kanske det finns några fina grässtrån som går att använda som snören. Han knölade på med paketet tills det såg riktigt bra ut. Idag hade han tur. Han hittade en fin blomma som han lyckades få fast på paketet. Nu kändes det genast bättre. Han drog in båten till land och sprang till pappa och mamma.

Pappas födelsedag

Mamma hade tagit med goda smörgåsar. Hon hade dukat och gjort väldigt fint. Men var har du varit så länge undrade mamma. Vi började nästan bli oroliga. Olle tog fram presenten som han hade gömt under tröjan. Grattis på födelsedagen pappa. Pappa blev väldigt glad och kramade om Olle. Mamma log och tyckte att Olle var en riktigt fin pojke. Men så plötsligt förändrades hennes ansikte och hon började leta i sin väska. Hon blev alltmer orolig och fundersam. Jag har visst glömt pappas födelsedagspresent. Det är konstigt jag förstår inte. Olle och pappa tittade förundrat på varandra. Mamma brukar aldrig glömma något. Men så plötsligt skrattade hon och tog fram ett paket. Nu lurade jag allt er. Pappa öppnade sina paket och han blev så rörd att han nästan började gråta. Han kramade om de båda i en stor kram. Vi är en så fin och bra familj. Mamma pussade pappa och även Olle fick en puss av mamma. Nu kändes allt så bra igen. Olle såg en gammal tall som vände sina knotiga krokiga grenar upp mot himlen bakom mammas hår som vinden vände och vred i. Ovan för tallen såg han ett moln som solen lyste på och plötsligt sprack molnet upp i leende och såg ner på de alla tre.

Olle upptäcker något

Olle sprang ner till stranden och fortsatte att segla. Han kom längre och längre bort från pappa och mamma. Men han kunde fortfarande se dem. Han var så upptagen med båten så han upptäckte inte först vad det var. Han såg något väldigt konstigt som låg i sanden. Han gick närmare. Nu såg han vad det var. Det var fingrar på en människa som stack fram ur sanden. Olle blev alldeles stel av skräck och sprang så fort han kunde till pappa och mamma. Pappa och mamma såg hur han sprang och förstod att någonting var fel. De började också springa för att möta Olle. Det ligger en döing i sanden där borta skrek Olle. Vad är det du säger? Kom jag skall jag visa er. De gick alla mot stället där Olle hade sett fingrar på en död människa som låg begravd i sanden. De stannade alla till när Olle pekade. Mamma och pappa ryste till. Vi måste titta närmare på det här sa pappa. Mamma tog Olle i handen och pappa gick sakta fram mot kroppen. När han kom närmare blev han fundersam. Han gick fram och började borsta bort sand. Han vände sig lättat om. Det är ingen människa utan en stor docka kanske en skyltdocka som föreställer en liten flicka. Plötsligt från ingenstans dök en underlig man upp. Han gick fram emot pappa. Pappa tittade upp och såg hur mannen betraktade honom. Plötsligt skrattade mannen till, ett obehagligt skratt och pappa kände en rysning och ilning längs ryggen. De rödsprängda ögonen hade en stickande mörk blick. Hon är min, hon är min väste han. Pappa ryggade till. Förlåt vi bara undrade. Hon är min sade han och närmade sig pappa allt mer. Pappa skyndade tillbaka till Olle och mamma. Mannen böjde sig ner och grävde upp dockan. Hon är min sade han och gick med dockan. Pappa och mamma och Olle tittade på varandra. Vad var det där? När de tittade upp var mannen försvunnen. Det kändes inte så trevligt att bada längre så de packade ihop sina grejor och åkte hem. Det var en obehaglig och underlig figur vi mötte idag sa pappa. Konstigt att begrava en docka i sanden. Det är bäst att vi åker och pratar med polisen. De åkte alla iväg till polisen. Polisen lyssnade och skrev upp vad de berättade. Polisen tyckte också det var en underlig figur. Tack för att ni kom hit och berättade. Vi skall hålla ögonen öppna.

Einar

Einar betraktade de två ungdomarna som gick tätt omslingrade på gatan nedanför fönstret. Han kom ihåg så kunde han och Eva också göra. De hade träffats när de var unga och hade levt en stor del av sitt vuxna liv tillsammans. Einar tänkte då på hur de hade hela framtiden framför sig och hur de planerade för sig själva och barnen. Men något tog slut mellan dem. Einar kunde inte peka på vad det var. När barnen hade blivit stora och lämnat dem ensamma med varandra kände han ett tomrum som växte mellan dem. Han kunde inte förstå vad det var. Tiden gick och de satt ofta tysta när de satt tillsammans. Eva måste väl också känna som mig tänkte Einar. Det var som om samtalet hade tagit slut emellan dem. Han kunde dock inte närma sig deras problem och prata med Eva. En dag sa Eva. Einar vi kan inte leva tillsammans längre. Vi pratar inte längre med varandra. Jag tror det är bättre att vi lever våra liv var för sig. Vi är fortfarande vänner men vi kan inte ha det så här. Einar hade på något sätt hoppats att det skulle bli som förr när de skrattade åt varandra och kunde ha roligt åt små bagateller. Men han förstod att Eva hade rätt. Det gick inte att vända tiden tillbaka. Eva flyttade till en lägenhet. Hon kunde ringa någon gång men då var det praktiska problem om några av deras förut gemensamma saker. De löste allt sådant utan några större problem. Någonstans älskade han dock fortfarande Eva och han kände en tagg av saknad när han såg på de två ungdomarna. Han hade bott i huset ett tag men lessande på gräsklippning och en trädgård som han aldrig hade förstått sig på. I bouppdelningen hade han behållit huset. Han sålde de till ett bra pris som han kände sig nöjd med. Han flyttande också till en lägenhet inte långt från polishuset så han kunde promenera till jobbet.

Kaffeautomaten hade tystnat för länge sedan. Han kom inte ihåg vad han hade valt för kaffedryck. På automaten fanns en hel uppsjö av olika drycker med många olika namn. Det var dock ingen större skillnad på dem och han blev sällan överaskad. Han tog sitt kaffe och gick in på sitt rum. Han brukar komma tidigt och var ofta ensam en stund innan kollegorna kom. Han tyckte det var skönt att vara ensam och brukade då ofta komma på uppslag och idéer. Han bläddrade i sina papper om en rapport om en man som hade gömt en skyltdocka på en badstrand. En liten pojke hade upptäckt fingrar som stack ut ur sanden och trott att det var en död människa. Pappan hade dock grävt fram dockan. En underlig obehaglig figur hade dykt upp från ingenstans och sagt att dockan var hans. I sitt polisliv hade han stött på de mest konstiga personer. Han kände dock ett sting av oro. Vad kunde en sådan människa ta sig till? Kanske det inte räckte med dockor.

Olle cyklar

Olle brukade cykla till skolan. När det regnade skjutsade pappa eller mamma honom. Det var inte så långt och det var inte så mycket trafik då skolan låg i samma bostadsområde som han bodde i. Pappa och mamma hade dock noga sett till att han var försiktig och noggrann. Olle hade förstått hur farliga bilarna är och att de kommer jättefort. Det finns motorcyklar och cyklar också som han måste tänka på. Det gällde att han körde på höger sida och att han kontrollerade noga när han skulle över vägen. På vintern cyklade han inte och då skjutsade pappa eller mamma honom. Han kunde också gå någon gång. En dag när han cyklade fick han punktering. Luften pyste plötsligt ut från framdäcket som blev helt tomt på en gång. Satans cykel skrek Olle. Olle hade lärt sig de flesta svordomarna av pappa. Fast det visste inte pappa om. Olle brukade lyssna i smyg på när pappa höll på med något och inte trodde att Olle lyssnade. Olle måste gå tillbaka hem med den förbannade cykeln. Nu kommer jag försent till skolan. Olle traskade hem med cykeln och svor hela vägen. Han var redan på dåligt humör. När han steg upp på morgonen upptäckte han att han hade glömt att göra läxan till idag och nu kommer jag försent till skolan. En gammal tant kom gående med en rullator. Små pojkar skall inte svära förmanade tanten. Det ger jag fan i sa Olle. Olle kom hem. Jag måste väl låsa cykelfan ändå annars kan den bli stulen. Han hade glömt att låsa sin förra cykel. Dagen efter var cykeln borta när han skulle till skolan. Det var visserligen en gammal cykel som han hade fått av en grannpojke då grannpojken fick en ny cykel. Men pappa och mamma blev jättearga på honom. Man måste alltid låsa sin cykel när man lämnar den hade de sagt och han skämdes oerhört. Han ville gärna ha kvar sin cykel trots att cykel just idag skulle punka. När Olle kom till skolan skyndade han direkt till klassrummet. Det hördes en massa stoj och glam. Han öppnade dörren och han märkte att fröken inte hade kommit. Vad skönt tänkte Olle då gjorde det ingenting att jag är sen.

Fröken

Fröken kom efter att Olle hade satt sig i sin bänk. Hon såg alldeles konstig ut. Förlåt att jag är sen men jag har pratat med rektorn. Det hände mig något väldigt obehagligt när jag gick till skolan idag. Helt plötsligt fick jag syn på några fingrar som stack fram under en buske. Är det någon människa som är död tänkte jag. Jag gick försiktigt fram och helt plötsligt dök det upp en obehaglig figur. Han tog tag i mig och såg på mig. Det var väldigt otrevligt och jag blev väldigt rädd. Han skrattade till och det var inget trevligt skratt och så väste han, hon är min. Han tog tag i fingrarna och drog fram en skyltdocka som föreställde en liten flicka. Han upprepade, hon är min. Sedan var han plötsligt borta. Jag kände att jag måste prata med någon. Så jag gick direkt till rektorn när jag kom till skolan. Det är därför jag blev sen. Det blev alldeles tyst i klassrummet och alla tittade på varandra. De tyckte jättesynd om fröken och alla gick fram till henne. Hon började gråta. ”Jag orkar inte ha någon lektion nu. Ni får rast nu”.

Olle berättar

När Olle kom hem från skolan upptäckte han att det inte blev några förhör på läxan som han hade glömt att göra. Han tyckte jättesynd om fröken som hade upplevt nästan samma sak som han själv. När han tänkte på hur arg han hade blivit och svurit när han fick punka så skämdes han. Den gamla tanten som kom med rullatorn måste ju tycka att jag var hemsk. Hoppas inte pappa och mamma får veta något. Han berättade för pappa och mamma om vad fröken hade varit med om. De blev väldigt fundersamma. Du måste vara försiktig Olle. Vi ska skjutsa dig till skolan varje dag. Vi skall naturligtvis laga punkteringen på cykeln. Men du får inte cykla långt med cykeln.

Olle och farfar

Olle slutade skolan innan pappa och mamma kom hem från sina jobb. Det fanns en fritidsgård som inte låg så långt från skolan som han kunde gå till. Men ofta gick han till farfar och farmor efter skolan. Farfar och farmor var så gamla att de hade slutat arbeta. De tyckte både det var jätteskönt att inte behöva arbeta något mer. Fast farfar var så gammal så var han ändå bra på att gå. Han brukade möta Olle ibland när Olle slutade skolan. Jag är ändå ute och går brukade farfar säga. Olle tyckte det var trevligt när farfar mötte honom. Det fanns alltid något som man kunde prata med farfar om. Farfar och han hade hemligheter tillsammans. Olle kunde berätta saker för farfar som inte pappa och mamma visste om. En gång svor Olle när han tappade en glass på marken som han hade fått av farfar och farmor. Var har du lärt dig att svära frågade farfar. Jag har lärt mig av pappa när han inte visste om det. Då skrattade farfar. ”Det ska bli vår hemlis”, sa farfar.

Olle och farfar spelar

Farfar tyckte om att spela olika spel. Han hade lärt Olle hur man spelar kort och hur man spelar schack. Olle var riktigt duktig på kort. Han kunde komma ihåg vilka kort som man spelat och vilka som fanns kvar. Farfar sade att det var viktigt att veta det om man skulle bli en bra kortspelare. Farfar vann oftast men ibland kunde Olle vinna. Farfar blev inte sur när Olle vann utan tyckte att Olle var duktig. Han hade lärt sig att spela schack också. Farfar sade att schack är som ett krig och figurerna som man spelar med är bönder, soldater och hästar. Den som först fångade den andres kung så han inte kom undan hade vunnit. Den ena sidan är de vita och den andra de svarta. Den som var vit fick alltid börja. De olika figurerna rörde sig på olika sätt beroende på vilka de var. Olle lärde sig snart hur figurerna skulle röra sig. Men det var svårt tyckte Olle. Farfar hjälpte honom ofta. Det gick inte att vinna över farfar. Han hade alltid tänkt på något som Olle hade missat. En dag kommer du att vinna över mig sa farfar. Du börjar bli bättre och bättre på att spela. Olle kunde inte begripa hur han skulle kunna vinna över farfar men började ändå förstå hur man kunde få de olika figurerna att arbeta tillsammans och hjälpa varandra och samtidigt försöka hindra farfars figurer. Olle tyckte det var jätteroligt att spela då man verkligen fick fundera. Det är bara skicklighet som gör att man vinner när det gäller schack sa farfar.

Mannen

Han kände hur olusten bredde ut sig. Det var länge sedan han städat. En kompakt smuts fanns överallt. Disk fanns sedan flera dagar. Gammal smutstvätt låg här och där. På den gyllene tiden när han hade haft ett jobb och en flickvän såg det inte ut så här. Då kunde hon komma hit och då älskade de i en säng med rena lakan. Han hade haft ett hyfsat jobb och han klädde sig fint. En dag hade hon sagt att hon hade hittat någon som hon sade hade mycket pengar och dessutom var mycket trevligare än han. Han som hade haft det så bra med henne. Han hade varit ute på olika ställen och försökt ragga upp någon trevlig kvinna. Någon gång hade han fått en herdestund. Men något mer hade det inte blivit. En dag kallade chefen in alla på jobbet och sa att för att företaget skulle kunna vara lönsamt så kunde inte så många som det nu var få finnas kvar. Han var en av dem som var olönsam och fick sluta. Han hängde ett tag på arbetsförmedlingen. Det var han tvungen till för att få pengarna från kassan. De som satt där bakom sina skärmar delade mest ut fina broschyrer. Något mer gjorde de inte. Förutom att få sin lön. Till slut tog stödet från kassan slut och han fick gå till det sociala. Han fick pengar till hyran så han kunde bo kvar. Men så mycket mer blev det inte. Han hade kvar en gammal dator som han hade skaffat under den gyllene tiden och som fortfarande fungerade. Han hade inte pengar till att använda internet men han hade från den gyllene tiden laddat ner filmer och bilder som han fortfarande kunde titta på. Han var ofta ute och drog runt på staden och i olika parker. Där kunde han sitta timtals på någon bänk som han hittat. Han hade ingen lust att gå hem till sin smutsiga lägenhet. Han betraktade de välklädda och snygga människorna som passerade. Många av dem hade säkert någon hemma som de kunde älska med då och då och som städade och höll fint.

Mannen hittar skyltdocka

Han kände någon konstig känsla när han såg små flickor. Det var något speciell med dem. Han hade några sådana nedladdade på sin dator. Han förstod att man inte skulle titta på sådant men han kunde någon gång kasta en blick. En dag när han var ute och rotade efter tomglas såg han något som låg bakom en buske. Det var någon som hade kastat en skyltdocka som föreställde en liten flicka. Den var naken och riktigt tjusig. Han tog med henne hem. Han ställde henne i ett hörn som han gjorde rent så han kunde se på henne då och då. Det blev inte lika ensamt nu längre. Han satt på bänken och såg på de fina människorna. Om man skulle skoja lite med dem så att de får något annat att tänka på. Man kanske skulle kunna skrämma upp dem. Han njöt av tanken. Han kom inte på något just då men tanken hade slagit rot i honom. När han kom hem såg han på flickan i hörnet. Hon var ju hans nu. Då fick han idé man skulle kunna använda henne. Hon var väldigt naturtrogen så man kunde lätt ta henne för en riktig människa. Folk blir ju väldigt rädda för döda människor. Flickan levde ju inte så då passade det bra. Om man skulle gräva ner henne och låta något sticka fram. Om de kom förbi en sådan där fin person så skulle säkert han eller hon bli rädd och tro att det var en döing som låg där. Han kände sig riktigt upphetsad av tanken. Han gjorde något försök att gräva ner henne men det var svårt då han bara hade en sked att gräva med. Han måste fundera.

Mannen använder sin skyltdocka

Han var ute på en sandstand och där gick det bra. Han hade sett en familj som var där. Han hade sett hur trevligt det hade haft tillsammans och han kände att de behövde något som skrämde upp dem. Han lurade bakom en buske. Pojken hittade henne. Han njöt i fulla drag när han såg dem. Han klev fram och lyckades även skrämma pappan ordentligt. Men bäst var det när den där ordentliga och fina skolfröken kom förbi busken där han lagt flickan. Han lyckades verkligen skrämma henne. Han kom ihåg hur rädd hon blev när han kom fram och tog i henne. Han kunde se henne framför sig när han dök upp. Han skrattade gott när han tänkte på det.

Farfar funderar

Farfar var ofta ute och promenerade. Han hade alltid velat röra på sig och hålla sig i form. När han var yngre joggade han ofta men nu tyckte han det kändes skönt med en lugnare promenad. Han hade naturligtvis ett namn, han hette Ivar, men alla kallade honom farfar. Även hans son brukade göra det. Han hade ingenting emot det, tvärtom tyckte det kändes trevligt att vara äldsta familjefar. Han brukade under sina promenader se olika människor. Det var välklädda herrar, även damer i karriären som promenerade rask till närmaste restaurang för en snabb lunch. Men det fanns även de som inte arbetade. Det var unga damer med barnvagn. Studenter eller skolungdomar som inte just då studerade. Pensionärer som ibland var spänstiga som han själv, men även de som hasade sig fram långsamt med rullator. Men där fanns även sådana som i arbetsför ålder av någon anledning inte hade någon sysselsättning alls i form av arbete eller av studier. De kunde sitta på en skamfilad parkbänk i djupa samtal om de stora livsfrågorna med någon frände under en öl. Någon annan rotade efter tomburkar och glas. Någon hade gästats av John Blund och intog vilan utsträckt på en bänk eller på gräsmattan. Farfar brukade ofta fundera på dessa människor. Han hade arbetat som läkare på en allmän mottagning. Där kom han i kontakt med de mest skiftande livsöden. Människorna hade ofta helt andra problem än de problem som de gick till honom med. De visste inte om det själva, men han hade genom åren fått en stor människokännedom. Han brukade försiktigt styra in samtalet på dessa problem och många blev förvånade och insåg hur lite de visste om sig själva. De kunde plötsligt prata om det som egentligen var deras problem med läkaren på andra sidan bordet. Andra förstod ingenting och blev närmast irriterade. De hade ju ett problem som läkaren skulle lösa och ingenting annat.

Farfar möter mannen

När han gick sina promenader hade han lagt märke till en underlig figur som brukade sitta på en parkbänk i närheten av ett dagis. Personen hade en underligt obehaglig utstrålning. Farfar hade mött hans blick en gång och tittat in i ett par mörka stickande ögon. Farfar kände det hat som dessa ögon utstrålade. Barnen kom ut på gården. Farfar såg hur mannen betraktade barnen. Mannen fick ett lustfyllt obehagligt uttryck i blicken. Farfar rös när han förstod vad den här mannen skulle kunna göra.

Mannen och små flickor

Stanken i lägenheten var fruktansvärd. Den trängde ända ut till trapphuset. En granne hade ringt till hyresvärden och klagat. Det hade kommit någon och ringt på men han var inte hemma. Han var sällan hemma nuförtiden. Han stod själv inte ut med lukten. Även nätterna kunde han tillbringa någon annanstans än i lägenheten. Han åt sporadisk. Han kunde komma över någon korvring på affären intill. Ofta lyckades han få med sig maten från affären utan att betala. Han kunde betala för någon billig grej i kassan samtidigt som han smusslade med sig mat som han stoppat på sig. Han brukade tillbringa dagarna intill ett dagis. Han kände en underlig pirrande känsla när han betraktade småflickorna när de var ute och lekte. Om man kunde få med sig någon sån där liten sak kunde man säkert göra roliga saker. Det skulle säkert vara mycket intressantare än med skyltdockan. Tyvärr uppstod aldrig något bra tillfälle. Barnen var aldrig ensamma utanför dagiset. Han funderade på hur han skulle bära sig åt. Men han kom inte på något bra sätt. Det brukade passera en del människor. De flesta tittade bort men han hade lagt märke till en äldre gubbe som hade betraktat honom. Den äldre mannen hade fångats hans blick och han kände sig obehagligt berörd. För en kort sekund kom han ihåg att han en gång haft rena kläder och att han inte luktade. Barnen kom ut på gården och den underliga pirrande känslan kom när han såg småflickorna. Han kände lust att få göra något med en av dem. Skyltdockan var ju inte levande men de där var ju något helt annat.

Farfar och Johan kontaktar Einar

Farfar kom ihåg att hans son Johan hade pratat om en underlig figur som de träffat på när de badade. Nästa gång han såg mannen utanför dagiset ringde han upp Johan. Hans son arbetade som journalist. Johan kunde kanske komma ifrån och kolla upp mannen. Det gick bra och de båda studerade mannen. Johan tittade in i de stickande ögonen och plötsligt mindes han hur en obehaglig figur hade dykt upp bakom en buske. De beslöt att de skulle ta kontakt med Einar en gammal vän till farfar. Farfar ringde polisstationen. Han kopplades till Einar. Efter att ha pratat om ditt och datt och gamla minnen styrde farfar in på mannen med skyltdockan. Farfar berättande om uttrycket i mannens ögon när han betraktade flickorna. Einar kom ihåg när han läste rapporten om skyltdockan och hans tankar om vad en sådan figur skulle kunna göra. Einar lovade att ta uti med saken och de avslutade samtalet.

Einar tar in mannen på förhör

Einar ringde till dagiset och berättade om mannen på parkbänken. De hade sett figuren och beslutat att hålla koll på barnen. Men de var väldigt tacksamma för Einars samtal. Einar beslöt att göra något åt saken. Det borde gå ta in honom till en pratsund. Han ringde några samtal. Björn och Paul var ute på uppdrag i krokarna runt dagiset. De parkerade bilen och strosade upp till mannen på bänken. Redan på flera meters håll kände de lukten. Farbror ska få följa med för att prata inledde Björn. Jag har inte gjort något muttrade mannen. Farbror har skrämt barn och skolfröknar fyllde Paul i. Lite skoj är väl inte olagligt tyckte mannen. Det är bäst att farbror kommer med. Mannen blängde på de båda och reste sig motvilligt. En kväljande stank slog emot dem. Tur att vi har platsskydd i baksätet tänkte Björn. Som tur var det inte så lång väg till stationen. Det är bäst att farbror får tvätta av sig innan vi kan prata. En kvinnlig polis tog hand om mannen.

Mannen på polisstationen

Han såg de båda polismännen när de närmade sig honom. Vad vill snutarna mig? Får man inte sitta ifred. Han kände en stor olust när han satt i bilen. Han hade aldrig tyckt om poliser. En poliskvinna tog dock emot honom. Hon hade riktigt härliga lökar och i övrigt inget fel. Var riktigt vänlig.

Mannen duschar

Farbror kan ta av sig sina kläder här sade hon. Du har duschen där borta och här får du en handduk och rena kläder finns där intill duschen. Hon lämnade honom. Han kände sig förvirrad. Han kom inte ihåg när han hade duschat sist. I hans lägenhet gick inte duschen att använda. Han började långsamt klä av sig. Kläderna hade nästan vuxit fast i kroppen och det var med svårighet som han fick lös dem. Han såg den vidriga högen på golvet och sin egen eländiga gestalt. Nu kändes lukten och allt var som en overklig dröm. Han klev in i duschrummet. Där var allt skinande rent. Han tittade ner på sina svarta fötter. Han hade glömt hur man tvättade sig och fick verkligen fundera på hur han skulle göra. Allt fanns dock där. Han började minnas att han för länge sedan brukade göra sig fin för tänkta fruntimmer. Hon såg riktig härlig ut poliskvinnan tänkte han. Han skrubbade och skrubbade och började se skinnet komma fram. Håret var tovigt och han fick jobba länge med det. Till slut tyckte han att han var klar. Han tog på sig de rena kläderna och kände sig underligt fräsch. Allt kändes så overkligt och han sjönk ner på en bänk.

Einar förhör Peter

Hon kom in och han lommade efter henne. Einar väntade i förhörsrummet. Hon visade honom hans plats och satte sig bredvid Einar. Hon knäppte på bandspelaren och förhöret kunde börja. Einar frågade om namn och formalia. Peter Johannson, 53 år, bosatt på Ringvägen 10. Peter nickade. Mannen mitt emot honom tittade utforskande på honom. Konstigt nog kände han sig riktigt hyfsad. Det var riktigt skönt att få tvätta av sig. Du har antastad och skrämt en skolfröken och skrämt en familj på badstranden samt skrämt barn på ett dagis började Einar. Peter tittade ner i bordet. Vad säger du om det, Peter fortsatte Einar. Det var bara på skoj svarade Peter. Var det på skoj som du hängde utanför dagiset? Peter tittade ner i bordet. Det var nog någonting annat jag tänkte på då erkände Peter för sig själv. Vad tänkte du på när du satt där? Peter svarade inte. Peter kom ihåg de tankar han haft. Allt kändes så overkligt, de tankar han haft då och hans hat mot alla de fina människorna och hans egen nedgångna illaluktande person. Nu när han kände sig så fräsch var det nästan som om han ville ge upp allt. Han kände att hans motstånd började ebba ut. Einar och poliskvinnan upplöstes i en dimma och han sjönk ihop på bordet. Förhöret avslutas sade Einar och hon knäppte av bandspelaren. Låt honom vila ut i arresten.

Peter i arresten

Han vaknade av att luckan i arrestdörren öppnades och en bricka med vatten och mat kom in. Var är jag? Hungern gjorde sig påmind. Lite mat är nog bra. Han var riktigt hungrig. Maten tog slut snabbt. Bättre än korven från snabbköpet. Han tog upp funderingen. Han hade inget minne av hur han hade kommit hit. Konstigt ingen lukt. Hans stank hade varit hans följeslagare länge. Han kom ihåg att någon hade kallat honom Peter. En äldre man hade suttit mittemot honom och frågat honom. Så kom han ihåg poliskvinnan. Han kom ihåg hur hon hållit i honom när hon lade honom på britsen. Han var inte vaken då. Allt var som i en dröm. Han tänkte på hur han haft det. Lägenheten luktade fruktansvärt så han kunde inte vara där. Hur han sov ute eller i något trapphus. Han tänkte på hur nedgången och svag han hade blivit. Han kände ofta hur hjärtat slog konstiga slag. Kanske jag har hjärtflimmer. Han åt och drack dåligt. Han somnade igen. Han såg sig själv när han var utanför dagiset. Plötsligt var där en liten flicka. Nu ska vi ha skoj tänkte han. Han lade fingrarna runt halsen på flickan och började klämma till men vaknade just då. Han rös till när han kom på vad han kunde ha gjort. Hjärtat slog några konstiga slag. Allt är bättre än det liv jag har levat tänkte han. Det måste ha varit något slags förhör. Han kom ihåg hur poliskvinnan hade slagit på en bandspelare. Den äldre mannen hade frågat honom vad han tänkte när han satt på parkbänken utanför dagiset. Han kunde inte svara. Sedan hade allting bara försvunnit. Lika bra att jag talar om alltihop för den äldre mannen. Jag kanske måste till sjukhus och låta någon undersöka hjärtat. Jag kan inte återvända till mitt förra liv. Då är det bättre att hamna i fängelse. Jag får ju mat då och slipper lukten. Plötsligt kände han ett konstigt tryck över bröstet. Rummet blev mörkt och han ramlade ihop på golvet.

Peter på sjukhuset

Telefonen ringde. Läkaren som var en gammal vän till Einar meddelade att Peter hade fått en hjärtattack och att han skulle stanna på sjukhuset ett tag. Vi får vänta med förhör och eventuellt åtal tills han har blivit bättre. Just nu var faran undanröjd för att Peter skulle ställa till med något. Han ringde dagiset och skolan. Han ringde och ordnade med fastighetsägaren så de kunde sanera lägenheten. Han meddelade också den sociala myndigheten om läget.

Peter trivdes riktigt bra på sjukhuset. Han fick ligga i en ren säng och fick bra mat. Dessutom fanns de en del snygga sjuksystrar som han kunde titta på. De hade också ett TV-rum där han kunde tillbringa sin tillvaro. Han hoppades att han skulle få stanna här länge. Han kunde ju få vara så där lagom sjuk.

Ingvar Sjölund

Se hans blogg här

Copyright © 2013 Ingvar Sjölund

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.