Någonstans någon gång

Kort förord

Någonstans i vår galax Vintergatan finns det funderande och tänkande varelser på en planet som kretsar runt en gammal stjärna.

Livet började för länge sedan långsamt att slå rot på planeten. Under lång, lång tid utvecklades livet och långsamt formades den intelligenta, tänkande och funderande art som nu kallar sig Ivaner.

Det finns många andra intelligenta arter på planeten men Ivanerna är de enda som funderar på hur de själva kommit till och hur livet har uppstått på planeten.

De kallar sin planet för Hellis och sin sol kallar de för Nava. Ivanerna är lika oss människor på många sätt. Kanske det rent av är människor.

Planeten som de bor på kallar de Hellis men den skulle kunna vara jorden och den stjärna som värmer planeten och ger den liv skulle kunna vara människornas sol men Ivanerna i vår fantasi kallar den Nava.

Om vi vill kan vi säga att Ivanerna är vi människor men i vår berättelse och fantasi har de ett eget liv.

Berättelsen "Någonstans någon gång" handlar om några Ivaner eller människor. Du bestämmer själv. I denna berättelse och i vår fantasi kallar de sig Ivaner men det har ingen betydelse för berättelsen. Du kan betrakta dem som människor om Du så önskar.

Ivan Intelligent, tänkande och funderande art på planeten Hellis.

Hellis, Ivanernas hemplanet runt den gamla stjärnan Nava.

Nava, Ivanernas namn på sin sol som är en gammal gul stjärna.

Heon, Ivanerna kallar sitt år för Heon.

Deon, Deon är Ivanernas namn på sitt dygn.

Nias , Ivanernas namn på natten.

Dias , Ivanernas namn på dagen.

Kuron, den varma och ljusa delen av Heon när Nava står högt på himlen; Ivanernas sommarhalvår.

Voron, den kalla och mörka delen av Heon när Nava står lågt på himlen, Ivanernas vinterhalvår.

Teok, Hellis måne.

Teon, den tid det för Teok att kretsa ett varv runt Hellis.

Kraften/Livsanden, Kraften eller Livsanden finns i allt levande. Den lämnar det levande när döden kommer. Den styr våra känslor och handlingar. Kraften har en ljus och en mörk sida. Den ljusa sidan är kärlek, medkänsla, omtanke, osjälviskhet medan den mörka sidan är hat, vrede, girighet, själviskhet. Den ljusa och mörka sidan finns i oss alla.

Karib, djur med långa bakben som ofta tar sig fram hoppande, väldigt lik vår hare.

Någonstans någon gång

Aen

Aen kisade i det starka ljuset från Nava. Navas gula ljus bredde ut sig över ängen som låg framför honom. Aen upptäckte en Karib som snabbt förvann in i det höga gräset. Han såg ofta Kariber som med sina långa bakben hoppa omkring på ängen. Aen tänkte på Beva. Han kände sig alltid så lugn och glad tillsammans med henne. Han kände att de hörde ihop. Jag tror nog att hon känner det också tänkte han.

Ivanerna

På Hellis hade livet börjat någon gång för länge sedan. Olika arter hade under evolutionens påverkan utvecklats och Aen är en Ivan. Evolutionen hade inneburit att Ivanerna så småningom hade utvecklats till att gå upprätta på två ben. Det som tidigare varit framben hade istället kunnat frigöras för att användas till annat, och händer och långa känsliga fingrar hade utvecklats. Ivanerna har genom sitt språk och sitt sammarbete som enda art på Hellis även genomgått en kulturell evolution. Vilket innebar att de kunde dokumentera tidigare släktens kunskap och omdana naturen för sina egna syften. De brukade ofta samtala med varandra om detta och om livet på Hellis och hur Nava som med sitt ljus och sin energi och värme skapade det.

Nava och Hellis skapelse

Aen tänkte på att även Nava en gång skapats. I vår hemmagalax Vintergatan som är en ganska vanlig galax både till storlek och utseende finns förutom milliarder stjärnor också enorma mängder gas ur vilket ofta stjärnor bildas. För länge, länge sedan fanns ett jättelikt kallt moln av gas i Vintergatan. I gasen fanns alla de ämnen som är grunden för livet. Något, kanske en stjärna som exploderade, störde molnet som långsamt började dra sig samman av sin egen tyngd. Efter lång, lång tid formade sig gasen till en skiva som roterade samtidigt som gasen i centrum på skivan blev allt tätare och tätare och varmare och varmare ju mer som gasen drog sig samman. Sammandragningen hejdades inte utan fortsatte. Till slut blev det dock så tätt och så varmt att en kärnreaktion tändes och stjärnan Nava föddes. I och med att Nava skapades upphörde sammandragningen. I skivan runt Nava fanns det gas kvar ur vilken planeten Hellis sakta kunde bildas och planeten kom då att rotera runt Nava. Visst är det fantastisk, vi är en del av allt detta tänkte Aen. Nava är bara en av de miljarder stjärnor som finns i galaxen och Hellis är bara en av de miljarder planeter som finns där. Undrar på hur många av dessa planeter det finns arter som tänker samma tankar som vi gör? I hela universum finns det miljarder galaxer. Ändå består min kropp av atomer som finns överallt i universum. Vår art Ivanerna, Nava och universum är av ett och av samma ursprung.

Aen och Beva

Aen kände Beva inom sig. Det var som om Beva tänkte samma tanke som han själv gjorde. Han vände sig om och Beva stod där. Hon log och Aen kände den där konstiga värmen inom sig. Han blev alltid glad när han var tillsammans med henne. Du överraskade mig sade Aen. Det var inte så svårt skrattade Beva. Du var så upptagen av dina tankar. Aen upplevde Beva som om det alltid fanns ett ljus omkring henne. Hennes ansikte och hår glänste i ljuset från Nava och ögonen glittrade. Aen kunde ofta känna Beva inom sig och ibland även hennes tankar. Han undrade om Beva kände likadant. Han frågade henne. Hennes ansikte stelnade till och ett eftertänksamt uttryck visade sig. Plötsligt glittrade de vackra ögonen till och hon svarade, javisst är det så. Jag har ofta undrat om du känner likadant svarade hon. Aen kände den starka värmen inom sig och med en okontrollerad rörelse omfamnade han Beva som svarade på hans känslor med att häftigt trycka honom till sig.

Eron

Eron böjde sig ner och plockade upp något från marken. Han funderade på Kraften eller som den också kallas Livsanden. Är det den som gör att vi ibland kan känna andra Levaners tankar undrade han. Han visste att Kraften var något som fanns i alla levande varelser. Det var som om den var själva livet. Kraften lämnade den varelse som dog. Han hade varit med sin far när han lämnade honom. Han kom ihåg förändringen som skedde i dödsögonblinket. Det var som om en skugga drog förbi hans fars ansikte och kroppen föll ihop. Kraften har en ljus och en mörk sida och finns hos alla Levaner. Den ljusa sidan är kärlek, medkänsla, omtanke och osjälviskhet medan hatet, fruktan, vreden och misstänksamheten är den ljusa sidans mörka motsats. Alla bär vi både på den ljusa och mörka sidan tänkte han. Han var medveten om att han själv ibland hade mörka tankar och känslor men han strävade alltid efter att ta fram den ljusa sidan av Kraften inom sig. Plötsligt kände han ett varmt ljus och såg för sin inre syn hur hans son Aen och Beva omfamnade varandra. Han tyckte mycket om Beva och var väldigt glad över att Aen hade funnit henne. Iana, Aens mamma hade lämnat dem. Eron kände den djupa smärtan som ibland kom över honom när han tänkte på henne. Hon och Beva var väldigt lika vandra. Han tänkte ofta på Iana när han såg Beva. Han sörjde Iana fortfarande fast det var länge sedan som en allvarlig sjukdom hade inneburit att Kraften lämnat henne. Aen hade varit väldigt liten då och han hade bara få minnen av henne.

Vari

Vari böjde sig ner och tog upp en underlig sten som gömde sig i den mjuka sanden. En våg smekte sakta han bara fötter. Han tittade ut över havet. Han kom att tänka på hans bror Eron. Det var länge sedan som jag var hem till honom. Vari såg Iana framför sig. Hon hade varma bruna ögon som alltid tycktes stråla av en inre glöd. Tyvärr fick hennes liv ett snabbt slut då den grymma sjukdomen släkte hennes liv. Eron sörjde henne djupt och våg av medkänsla passerade genom Vari. Jag måste hälsa på honom. Han betraktade stenen som tycktes likna en gammal man som betraktade honom. Han fick en underlig känsla av att stenen ville säga honom något. Jag måste åka till Eron nästa dag.

Eron saknar Iana

Eron såg upp mot himlen. Två varma ögon som tycktes stråla av en inre glöd betraktade honom. Han kände en stor klump i magen och ögonen blev fuktiga. Hans stora kärlek hade lämnat honom så hastigt. Varför, varför, han kände hur han drogs ner i det svarta mörka där sorgen och ensamheten fanns. Det mörka omslöt honom och kände hur livet och glädjen lämnade honom. En tår föll ner på hans hand. Han ville att Livsanden skulle lämna honom. Iana fanns där på andra sidan. Han längtade så väldigt efter henne. Tankarna började återigen kretsa kring hur han bäst skulle ordna så att han inte mer behövde uppleva den förlamande sorgen. Han kunde dock fortfarande känna olust inför att själv avsluta livet. Han tänkte på vad hans närmaste skulle känna när de hittade honom. Jag kanske skulle ordna så det såg ut som en olycka tänkte han. Då behövde de inte känna skuld. Men kanske de ändå tyckte om honom och skulle sakna honom. Han kände Ianas hår mellan sina fingrar och hon log mot honom.

Vari räddar Eron

Vari fann honom. Han låg alldeles på kanten till det stora stupet. Det hade regnat och Eron var blöt och huttrade i en dvalliknande sömn. Jag kom i sista stund. Vari tyckte mycket om sin bror och kände en stor sorg. Jag måste stanna hos honom och hjälpa honom. Han böjde sig ner och lyfte upp Eron. Eron såg förvirrat på honom. Han visade inget tecken på att han kände igen sin bror. Vari drog med en kraftig sinnesrörelse Eron intill sig. Eron började gråta och han vände ansiktet upp mot Vari. Ögonen som förut tycktes sakna ljus började sakta leva och han såg att Vari var där. Han tryckte Vari intill sig. Tack för att du kom. Du räddade mig.

Beva

En liten bäck flöt genom den täta skogen. Skogen var så tät att endast ett muntert porlande avslöjade ett bäcken fanns där. Men inte där Beva stod. Skogen lät en liten äng visa upp små vackra blommor. Bäcken kom fram ur skogen och rann sakta genom ängen. Den bredde ut sig och blev till en liten tjärn. Beva tyckte mycket om den här platsen. Hon gick ofta hit när hon ville vara ensam med sina tankar. Beva satte sig ner på en sten och betraktade de vackra blommorna. Hon kände ett stort lugn och slöt sakta ögonen. En varm känsla uppfyllde henne. Hon tänkte på Aen. Hon tyckte mycket om honom. Beva kom ihåg Iana. Hon kom ihåg hennes varma ögon och hur hon kände ett stort lugn när Iana såg på henne. Hon var bara en liten flicka då men förstod ändå hur mycket Eron älskade Iana. Plötsligt en dag fanns inte de varma ögonen längre. Det var som om ett ljus hade lämnat dem alla och ersatts av en grått meningslöst töcken. Eron vars ögon alltid strålade av glädje när han betraktade Iana miste sin glans och en mörk skugga kom att för alltid att visa sig. Beva tänkte på Aen som var väldigt liten då Iana lämnade dem. Han fick aldrig lära känna sin mor. Beva kände en stor sorg över Aen. Hon tyckte mycket om honom. Hon kände att de hörde ihop. Hon var dock äldre än honom och när de var små hade åldersskillnaden upplevs stor. Nu var de båda äldre och var på samma plan. Hon kunde dock ibland känna Aens saknad av att hans mor försvann så tidigt och att hon då trädde in i Ianas ställe. En mörk skugga drog över den lilla tjärnen och Beva kände hur även skuggan kom in i hennes tankar. Den varma och lugna känslan förvann och hon såg Erons tomma blick och hur hans bror omfamnade honom. Hon reste sig häftigt och en orolig känsla drog henne mot Erons hem.

Iana

Ianas varma blick hade en besynnerlig påverkan på alla i hennes närhet. Den som mötte hennes blick kände hur lugnet och friden strömmade in. Hon fanns för alla. Hon kunde få den mest inbundne att öppna sig. Eron älskade henne över allt annat. Hon älskade också Eron. Beva var ofta hos dem. Iana tyckte mycket om den lilla flickan. En dag fick Eron och Iana se ett liv komma till värden. Aen öppnade ögonen för första gången och såg sin mors varma ögon. Han såg också sin far, vars ögon strålade av glädje. Iana och Eron var väldigt lyckliga och Aen kunde känna värmen och lyckan från de båda komma in i hans lilla kropp. De fick dock en kort tid tillsammans. En dag kände Iana hur en skugga kom för hennes ögon och en obehaglig känsla trängde sig in. Hon tänkte dock inte så mycket på det. Det var säkert ingenting. Dagen efter kom det obehagliga tillbaka. Hon ville dock inte oroa Eron och nämnde inget för honom. En natt vaknade hon av ett konstigt tryck över bröstet. Hon kände att hon hade svårt att andas. Hon somnade men sov oroligt. På morgonen fanns det obehagliga trycket kvar. Hon beslöt att tala med Eron. Eron blev väldigt orolig och ringde genast efter en läkare som han kände stort förtroende för. Läkaren hade varit med när Ian föddes och kände Iana och Eron väl. Han kom genast. Hans blå ögon såg forskande på Iana. Han undersökte Iana grundligt. Han kände en stor oro när han betraktade Iana. Han hade inte varit med om något liknande. Han visste inte vad det kunde vara för fel på Iana. Han förstod dock att det var något allvarligt men kunde inte finna någon ledtråd. Han såg bekymrat på Iana. Iana förstod hans belägenhet och tog hans hand mellan sina händer. Hon såg på honom. Du har gjort vad du kunnat. En otäck sjukdom har slagit sina klor i mig och jag känner stor oro för Eron och Ian. Läkaren visste inte vad han skulle säga och kände hur han fick tårar i ögonen. Eron kom in i rummet och såg de båda. Han förstod att något fasanfullt hade hänt Iana och hans ansikte blev grått av fasa. Läkaren kunde bara säga att han inte kunde göra något men lovade att kontakta bäste tänkbara expert och lämnade bedrövat de båda. Iana uppmanade all kraft hon förmådde och lade sin hand på Erons kind och försökte trösta honom. Aen som låg i sin lilla säng kände att något fruktansvärt hade hänt och började gråta. Beva hörde Aens gråt och kom in i rummet. Hon kände en stor klump i magen av förtvivlan när hon såg de båda. Hon tog upp Aen från hans säng och gick fram mot Iana och Eron. Iana orkade inte hålla sina ögon öppna. Hon somnade och sov oroligt. Eron omfamnade henne och grät hejdlöst. Varför har detta drabbat oss? Beva kunde dock inte trösta honom och hon kände gråten komma.

Iana möter döden

Iana vaknade av ett ljussken. I dörröppning stod en märklig gestalt omgiven av ett underligt vitt ljus. En vit lång klädnad nådde ända ner till golvet. Fötterna doldes men händerna var vita som nyfallen snö. Ansiktet var också alldeles vitt. Men de stora ögonen var svarta som två djupa gravar. Hennes blick drogs mot ögonen. Plötsligt fanns gestalten vid hennes säng. Hon kände en iskall hand på hennes panna. De svarta ögonen tycktes växa i storlek och plötsligt försvann tröttheten och det förlammande trycket över hennes bröst. Hon befann sig på något underligt sätt utanför sin säng. Hon vände sig om och såg sig själv ligga i sängen. Det vita ansiktet vändes mot henne. Du har nu lämnat de levande och jag är döden som har hämtat dig. Din livsande har lämnat din kropp och den befinner sig nu bland de döda. Ett kraftigt vitt ljus uppfyllde hela rummet och plötsligt var Iana ensam och hon såg hur Eron och hennes närmaste komma in i rummet och hon kände deras förtvivlan och hon hörde hur Ian grät.

Ianas ande

Hon försökte tränga in i deras sinnen men deras förtvivlan utestängde henne. Iana upptäckte att hon kunde se fast hon inte hade några ögon och att hon kunde höra fast hon inte hade några öron och att hon kunde röra sig fritt och att hon kunde uppfatta de levandes känslor och tankar. Iana befanns sig hela tiden i närheten av Erons hem och hon kände hans sorg och saknad efter henne. Hon saknade honom också och hon försökte komma i kontakt med honom. Hon lyckades ibland när han sov komma in i hans drömmar. Hon försökte tala om för honom att hon befann sig alldeles intill honom. Men hon hade svårt att tränga igenom hans sorg och förtvivlan.

Ian minns Iana

Åren gick och Ian hörde ofta hur Eron, Beva och Erons bror Vari prata om Ians mor. De hade alla älskat henne men en otäck sjukdom hade tagit Iana från dem. Han hade varit så liten då men de varma bruna ögonen fanns kvar i hans minne. Hans far sörjde Iana mycket och Ian fick många gånger försöka trösta sin far.

Iana finns med dem

Ibland kunde de känna att Iana fanns intill dem och att hon försökte komma i kontakt med dem. Det var bara några få korta stunder men de kunde dock känna att Iana fanns där intill dem. En gång hade Eron tittat upp mot himlen och Eron hade sett in i Ianas ögon. Iana kände Erons förtvivlan och hans längtan efter henne. Hon kände också hans längtan efter att få lämna de levande och förena sig med henne. Hans steg förde honom mot det stora stupet. Hon förstod vad han tänkte och försökte hindra honom. Hon kände hur han höll hennes hår mellan sina fingrar. Hon fick honom att sätta sig ner och hon såg hur han grät och han till slut somnade. Regnet kom och han sov oroligt.

Vari får en föraning

Vari bodde ensam i ett hus där han kunde se ut över havet. Han gick ofta ner till stranden och tyckte om att vara där med sina tankar. Han tänkte ofta på sin bror och hur Iana så hastigt hade lämnat dem. Han försökte hälsa på sin bror så ofta han kunde. Hans arbete hindrade dock honom. Han tyckte om att simma och efter middagen brukade han ofta simma ut mot en liten ö. Från ön kunde han se sitt hus som låg på en liten kulle. Det fanns inga andra hus inom synhåll. Hans arbete krävde mycket energi och därför kände Vari att det var skönt att komma hem och han trivdes i sitt ensamma hus. En dag när han stod vid stranden fick han se en sten i sanden. Iana var alldeles intill Vari. Vari tog upp stenen och Iana visade sig i stenen och talade om för honom att han genast måste åka till sin bror.

Iana

Iana var med när Vari fann Eron vid det stora stupet. Hon såg hur de båda förenades och kände Erons tacksamhet över att Vari hade kommit. Erons förtvivlan fanns dock kvar och hon kände att Beva borde vara med dem. Hon fann Beva vid tjärnen som hon älskade. Iana lät en grå skugga dra fram över tjärnen och hon kom i kontakt med Beva som genast reste sig från sin sten och skyndade till de båda bröderna.

Alla förenas

Ian var på väg hem. Stigen gjorde en skarp krök. Han hörde ljud framför sig och plötsligt såg han sin far och hur Vari höll om honom. Ian skyndade fram och såg sin fars genomblöta kläder och hur hans ansikte växlade mellan förtvivlan och tacksamhet över att Vari var där. Beva kom springande på stigen och alla var nu förenade. Plötsligt lystes stigen upp av ett kraftigt ljussken och Iana stod på stigen framför dem. Hennes varma bruna ögon såg på dem. Jag finns alltid intill er och du Eron skall inte vara förtvivlad. Jag älskar dig och en dag skall vi åter vara tillsammans. Du skall dock leva bland de levande och ta hand om dina kära. Den dagen kommer då du blir hämtad av döden som jag blivit men jag finns alltid intill er alla.

Ingvar Sjölund

Se hans blogg här

Copyright © 2013 Ingvar Sjölund

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.