Höstkväll
Höstkväll i sentimental ensamhet
Aldrig förr har jag hört så ljuv musik
Så tröstande och full av liv
Så manande och lockande
Det lät som löv av silver och kristall som sakta singlade mot marken
Det lät som den vackraste höstdag man någonsin sett i den vackraste park som funnits
Jag tittade ut i höstmörkret och lyssnade
på musiken som inte hade något ursprung
men som fanns överallt
Som knappt var hörbar men ändå så stark
Känslan i tonerna var högtidlig
Som om himlen hade kommit ner för att omfamna mig en stund
Kommit ner för att ge mig tröst i den ensamhet jag kände och mana mig att inte ge tappt
Aldrig kommer någon att komponera så vackra toner som de jag hörde
Som förmedlar så mycket välbefinnande i det som är och så mycket tilltro till det som ännu inte varit
Det måste varit änglar
Inget jordiskt väsen kan frambringa den rogivande och trösterika symfoni jag hörde den sena höstkvällen i sentimental ensamhet
Nu vet jag hur det känns
När själen hämtas till en bättre plats
Torsten Larsson
Copyright © 2013 Torsten Larsson
Publicera dig?
Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?
Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!
Se mer info här - publicera dig.
Läsarnas bidrag:
- Dikter
- Artiklar & betraktelser
- Noveller
- Skribenter med egna presentationer
- Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.
-
Presentationer
- Presentationer - partners
- Partners inom språk, grammatik, skrivande, publicering, konst, hälsa och ideéll verksamhet.
-
Idén kan vara guld värd!
-
Våra partners
