Att höras och höra till

I hela mitt liv har en sak varit bestående. Mitt behov av att synas och höras, kombinerat med mitt behov av att inte synas för mycket.

Det första några av er säkert tänker på är att denna tjej har säkert blivit mobbad en gång i tiden, och det stämmer. I hela grundskolan blev jag svårt mobbad, och utfryst - för att folk var avundsjuka. Minns att jag under en period ofta fick tillsägelser om att jag "inte skulle prata så högt", och jag skulle "prata tydligare". Men det här med att prata - och det tydligt - var för mig ett skrämmande stort problem.

I samma takt som jag blev mer och mer utanför, blev jag mer och mer tystlåten. Från att ha vågat räcka upp handen på lektionerna utan att tveka, och ha tagit plats, gick jag in i mig själv. Jag slutade ta plats, räcka upp handen, vara den som började prata med folk.

Jag försvann.

Men säg det ont som inte för något gott med sig.Som en slags "kompensation" för att jag var tystlåten och inte alltid vågade prata, så blev jag istället riktigt bra på att skriva och uttrycka mig skriftligt. Jag kände ( och känner) mig mycket tryggare när jag fick sitta själv och skriva ner allt istället för att säga det inför folk. Det var - och är - som en slags sköld som alltid skyddade mig mot allt ont. Min penna var vassare än mobbarnas svärd. Min penna var (om jag ska uttrycka mig metaforiskt) en av mina få vänner på den tiden, och dömde mig aldrig. Den var alltid på min sida.

Fortfarande får jag höra hur vackert jag skriver, både vad gäller handstil, och uttryckssätt och jag blir hela tiden bättre. Kalligrafi har också varit ett intresse sedan barnsben och är något jag tycker är väldigt givande.

Att jag nu jobbar som volontär på Berättarministeriet gör att jag känner ännu mer tacksamhet över att jag har träffat de människor som har gjort mig starkare, fått mig att upptäcka mina talanger och på sätt och vis har gjort mig till den jag är. Jag är så glad över att jag kan hjälpa barnen som besöker skrivarverkstaden, öka deras självförtroende, få dom att känna att de också kan, att de duger, att deras röster hörs. För är det något som är viktigt så är det känna sig delaktig, känna att man är viktig.

Att höras och höra till.

Alexandra Drakeling

Se denna hemsida - http://berattarministeriet.se/ .

Copyright ©Alexandra Drakeling 2013

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.