Surströmmingsfrossa

Året 1992 var vi bjudna upp till Jämtland av vänner som vi hade träffat på en bussresa tidigare under vår semester i juli. "Kom i september", sa de, "så ska vi bjuda på en riktig norrländsk specialité!"

Jodå, maken rattade vant vår lilla Corolla de åttiofyra milen upp till "Hallen" i Jämtlands län. De bodde i en underbar timrad stuga, långt ute i ödebygden. Det var långt mellan gårdarna, ska gudarna veta. Det gick en och annan ren över vägen, så vi fick ta det lugnt och försiktigt så att vi inte skulle köra på någon ren.

Framåt sena eftermiddagen var vi äntligen framme. De hade hissat Jämtlandsflaggan dagen till ära, så vi kände oss mycket välkomna. Kaffet stod färdigt, och Eva hade bakat sju sorters kakor, bland andra en ljuvlig jämtlandskaka som bara smälte i munnen.

Efter uppackning och visning av hus och hem, så vart det lite tid för kortspelet " Jim Rumy."

Nästa dag så hade de planerat in en liten utflykt. Det visade sig vara till "Höga kusten bron", en liten färd på bara åttiotre mil! Eva hade gjort i ordning färdkost, tunnbrödsrullar med renstek, en termos med kaffe. Vi förstod maken och jag att hon var en riktigt duktig husmor. Bron var ju en riktig sevärdhet, den hade öppnats bara ett par veckor tidigare, vi fotograferade både den och oss själva ståendes på bron. Sedan skulle vi åka tillbaka den långa vägen "Hem igen" Denna kväll var de väldigt hemlighetsfulla, minsann! Middagen skulle serveras klockan halv sju.

Vi kanske ville ta en liten promenad och titta på omgivningen medan de förberedde maten? Sagt och gjort, vi travade iväg utmed vägen, luften var ljummen och mättad av olika blommor vid dikesrenen. Fjällen låg blånande långt där borta och himlen var precis klarblå, inte ett moln så långt ögat kunde nå. Vi pratade lite om vad det kunde vankas till middag. "Det är nog renstek, ska du se", sa maken till mig.

Vi gick några kilometer, vände sedan och var tillbaka precis i lagom tid. Vad var det för konstig lukt? Jag sniffade, vad fasen var det som luktade så illa? Jag tog ett djupt andetag och gick in, var det någon som hade fiset så infernaliskt illa? Vårat värdpar stod där och log förväntansfullt mot oss. "Nu ska ni sätta er till bords och låta er väl smaka", sa de. På bordet framför oss stod det två stora burkar med surströmming. Det var det som hade luktat så illa! Jag tittade på maken och han slängde ett getöga mot mig. Det var bara att hålla god min, hur skulle detta sluta, vi som aldrig ätit surströmming innan! Eva och hennes make Harald visade hur man gjorde denna läckerhet rättvisa.

"Först så ska ni ta en tunnbrödsrulle, på den lägger ni mandelpotatis skuren i fina tunna skivor, hårdkokt ägg, messmör och rödlök. Sedan några rensade surströmmingar , rulla ihop, och bara njut! Eva hällde upp mjölk att dricka till, det var den enda dryck som passade till denna delikatess!, enligt henne. Jag rensade en liten strömming, maken tog till sig ett helt lass, såg jag i ögonvrån.

Jag la på allt de hade rekommenderat, rullade ihop hela härligheten, och tog därefter ett försiktigt bett . Åh, fy f-n! jag svalde fortare än någon kunnat säga "Usch", Min hand fångade in mjölkglaset, tog en djup klunk, höll nästan på att spy! Log krampaktigt när Eva undrade om det var gott? Jag kände hur den lilla uschlingen till fisk åkte som en jojo upp och ner i halsen, jag rapade och ut ur munnen kom en äckligt rutten lukt! " Ta nu mer", trugade Eva, var inte rädda för att äta, jag kan öppna fler burkar"! " Nej tack, sa jag, " jag är proppmätt"!

Maken tog för sig, han lätt sig väl smaka, han. Till sist tog även denna måltid slut, på natten hade jag svårt att sova, det körde runt i magen bara jag tänkte ordet surströmming! Framåt morgonen väckte maken mig: "Gun, jag mår inte bra, jag har så ont i magen! Tro fasen det, hur många surströmmingar åt du egentligen? Det kan du gott ha", sa jag obarmhärtigt till min älskling.

Sedan har vi varit uppe hos dem vartannat år, och varje gång har det serverats surströmming, numera gör jag mig en" klämma " av potatis, ägg, messmör och lök, som jag fortfarande sköljer ner med ett glas mjölk och se det går ju riktigt bra!

Gun Kihl

Copyright © 2012 Gun Kihl

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.