Gott nytt ord

Gott nytt ord – men vart tar de gamla vägen?

När ett kalenderår övergår i ett annat fylls media med listor över nya ord som dök upp under det gångna året. Ord som beskriver nya företeelser och uppfinningar. Ibland djupt förankrade hos allmänheten, ibland mer av mediaskapelser som inte rotar sig. Men aldrig ser man årliga listor över de ord som försvann. Det är naturligt eftersom ord inte slutar att användas över en natt. Eller över ett år heller för den delen. Men ord försvinner, och det av olika skäl.

Det var länge sedan jag hörde någon säga ordet stänkflaska. Skälet till det stavas förmodligen ångstrykjärn. Jag tycker det är lite synd eftersom ordet stänkflaska luktar så gott. Mycket godare än ångstrykjärn. Men det är naturligtvis ren nostalgi. Att ordet sällan hörs numera beror på att behovet av det har minskat. Helt naturligt.

Andra ord beskriver en företeelse eller en sak som i alla högsta grad finns kvar, t.o.m. IRL, för att använda ett modernt uttryck, men försvinner av andra skäl. Kanske finns det flera ord, kanske vill en ny generation prägla sitt språk. Jag gick i plugget, men det gör inte mina barn, de går i skolan. Den som säger ”Jag gick i plugget” avslöjar att det nog var ett bra tag sedan. Däremot pluggar barn fortfarande inför prov. Man undrar om det uttrycket lever kvar för att mamma och pappa ska känna sig lugna.

I min mammas generation, men inte i min, går man till frissan. Jag har inte ens en frisörska – att kalla den knappt vuxna tjej som klipper mitt hår för frisörska skulle kännas som om jag la på henne minst tio kilo gumfläsk och dito år. Missförstå mig inte, det är inget fel på frisörskor, alldeles oavsett ålder och utseende, men det förefaller mig som om begreppet frisörska långsamt är på utdöende. För mycket "prussiluska" över det? Det verkar för övrigt vara en trend att språket avkönas allt mer – helt i linje med samhällsutvecklingen. Det är inte längre så viktigt att veta könet på den som innehar en profession och då räcker det med ett begrepp. En sjuksköterska är en sjuksköterska och en barnmorska en barnmorska medan frisörskorna har blivit frisörer och lärarinnorna lärare.

En annan grupp än mer på utdöende är alla de benämningar på kvinnor som tituleras efter sin mans yrke, som prostinnor, doktorinnor, majorskor, ambassadriser. Även det i linje med samhällsutvecklingen, kvinnor är inte tillbehör till män och har dessutom egna yrken. Men ibland kanske det inte är så dumt att få utnyttja sin mans titel. Min mans bror är konsult. Hans fru kallar sig ibland konsultinnan just för att det låter som konsulinnan om man säger det snabbt och slarvigt. Fast förutom att hon har snott idén av Margareta Krook så kan hon för vår del lika gärna kalla sig dinousarieinnan. För som begrepp känns konsulinna utdött, även om inte konsulinnorna är det. Men det kanske bara är för oss som inte är i branschen. Och det ska erkännas – en viss pondus ger det.

För att återknyta till hårklippning – i min generation går man och klipper sig. Märkligt uttryck med tanke på objekt och subjekt men i dagligt tal slinker det ju igenom. Om det hade varit viktigt att markera kön men begreppet frisörska känns omodernt så hade man kanske kunnat lansera frisöser? Men det är farligt likt fritöser och att tvinga fram nya ord lyckas sällan. Ett exempel på det är när städerskorna skulle bli lokalvårdare. Det var trögt, kanske just därför att det inte fanns något egentligt behov av ett nytt ord, i vart fall inte hos allmänheten. Städerskorna blev kvar medan deras manliga kollegor (som det tog emot att kalla städerskor?) blev städare. Och ”vårda”? När vårdade du hemmet senast?

För oss jurister som arbetar med lagstiftningsarbete har skall/ska-reformen i författningsarbete inneburit en nära nog lika stor omställning som Du-reformen gjorde för allmänheten när det begav sig. Jag är en av dem som är för. Så länge man inte ger sig på mitt torde är jag nöjd. Det händer dock ideligen. Detsamma gäller det livsnödvändiga ordet huruvida. Och att risk håller på att ersättas av chans känns direkt magstarkt Magstarkt, förresten – när hörde man det senast? Har vi alla fått plåtmagar? Måste vara alla nya dieter. Det är ju knappt man orkar äta mat längre för all kost man måste få i sig.

Det är inte alltid det behövs ett nytt ord för att beskriva något nytt. Ibland kan man återanvända ett utdött ord eller ge ett ord ytterligare en innebörd. Jag var en gång inblandad i förberedelser inför en stor fest. För att inte riskera att gästerna skulle bli sittande med tomma glas inhandlades ett antal reservdunkar. Inte på macken, dock, där säljs det än så länge inte vin i bag-in-box. Men ordet soptipp behövde ersättas för att motsvara verkligheten. Tippen fick bli återvinningscentralen, eller ÅV kort och gott. Är det kanske där de hamnar - orden som inte behövs längre?

Irja Hed

Copyright © Irja Hed 2014

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.