Glöden som tänds av myterna
Glöden som tänds av myterna.
Elden som brinner av tillhörigheten.
Lågan som får syre av målet.
Gnistorna som sprätter till uppmuntran. Ett uppdrag så olika för var man och var kvinna. Så sällan varar det länge, innan stormen blir allt för stark.
En bris får elden att flamma till.
Vindpusten som får lågorna att slå mot marken.
Det tunga regnet som tröttar ut elden.
Den lilla glöd som finns kvar osar surt av vemod och nederlag.
Den falnande glöden tär på visionen.
När blott aska återstår finns ej längre bränsle till att åter få gnistorna att spraka.
I förtvivlan och bedrövelse, slocknade drömmar. Ovissheten om verkligheten.
Men någon gång, någonstans. Kommer en enorm kraft, strålande elektricitet farande med ett enormt dån ner från samma himmel som skänkte regnet och vindarna.
Och åter kan elden brinna. Starkare än någonsin. Och denna gång krävas en orkan för att få de härdade bränslet att falna.
D.Davidsson
Copyright © D.Davidsson 2015 -
Publicera dig?
Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?
Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!
Se mer info här - publicera dig.
Läsarnas bidrag:
- Dikter
- Artiklar & betraktelser
- Noveller
- Skribenter med egna presentationer
- Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.
-
Presentationer
- Presentationer - partners
- Partners inom språk, grammatik, skrivande, publicering, konst, hälsa och ideéll verksamhet.
-
Idén kan vara guld värd!
-
Våra partners
