En episod


Kamilla Kirch




Skimret från det nyligen maskinpolerade marmorgolvet lyste kallt och neutralt. Ljudet från hennes klackar ekade i den tomma foajén där gröna växter i stora keramikkrukor frodades i det konstlade ljuset. Hon gick raskt och målmedvetet som om hon var en betydelsefull person med en fullbokad agenda.

En ensam ung man vandrade emot henne med snabba korta steg. Hon tittade upp och såg namnskylten som dinglade på hans bröst och reflekterade över hur olikt klädda personalen var nu gentemot förr.

Hissens lilla klingande ljud fick henne att skynda på stegen och med en suck av lättnad klämde hon sig in.

- Nummer fyra tack, mumlade hon till mannen som stod närmast dörren.

Med en suck gick hon ut ur hissen och tittade på skylten som satt alldeles under taket. Rum 417-435 ledde åt vänster och hon gick tvekande åt det hållet. Doften av rengöringsmedel och exkrementer låg tung i korridoren.

- Det luktar död, mumlade hon tyst för sig själv och log mot en ung kvinna som kom gående med en bricka fylld med olika tuber.

- Går det bra att besöka rum 421, frågade hon artigt och tackade med ett mekaniskt leende när hon hörde att det skulle gå för sig.

Hon stod med handen på dörrhandtaget och tänkte på hur hon måste hämta andan och rätta till sina anletsdrag. En tanke fick henne att nästan le när hon insåg att alla dörrar på hela stället såg alldeles likadana ut, det var bara vad som fanns innanför som var olika.

- Hej, hur känner du dig, sa hon och snuddade med sina läppar vid hans kind.

- Usch, fortsatte hon, - du borde be dem att raka dig.

Hon gick och satte sig i stolen och tittade allvarligt på honom.

- Jag känner mig bättre, mycket bättre, försäkrade mannen och tittade på henne med en blick som fick henne att tänka på en hundvalp som hon en gång hade ägt men som sprang bort.

Hon hette Phoebe kom hon ihåg.

- Kommer du ihåg hunden som vi hade när vi bodde på Kaptensvägen, frågade hon plötsligt och log när hennes blick mötte hans.

- Varför frågar du om det, sa mannen och hans panna rynkades i djupa veck.

- Tja inte för någon särskild anledning, jag kom bara att tänka på henne. Hon hette Phoebe.

Mannens blick vek undan och han famlade efter kontrollen till TVn och flackade mellan olika kanaler till dess att han stannade på en som visade hur högeffektiv osttillverkning går till.

De satt bägge och tittade förstrött på programmet och ingen sa något. Nu och då bröts tystnaden av att någon öppnade dörren men när de såg att han hade besök stängde de den försiktigt och gick sin väg.

Hon tänkte på kvällen innan när han hade legat inkapslad med sladdar och syremask och hur skärmen bakom honom visade hans oregelbundna och alltför snabba hjärtslag och mindes hur spänt hon hade följt förändringen av hans PCL och puls. I hela fem timmar hade hon stått där tyst och stilla som en zombie, väntande på ingenting och på allt.

- Underligt tänkte hon, - jag som alltid hade tänkt mig att en hjärtinfarkt på liv och död skulle vara mer dramatisk än den som hon hade upplevt.

Hon kände sig nästan besviken att han inte hade dött eller åtminstone kämpat mer än i fem timmar. Hennes tankar avbröts av mannen som sa:

- Jag får nog komma hem senare i dag. Specialisten som tittade till mig tidigare i morse sa att om mina värden höll sig fanns det ingen anledning för mig att stanna kvar här.

Hon ryckte till och log när hon svarade:

- Men älskade vän, här har du ju det så bra, du ligger uppassad av vackra unga kvinnor som i en aldrig sinande ström kommer och tittar till dig. Du har din TV och med en liten tryckning på den ena knappen kommer mat och dricka. Hon skrattade till lite nervöst och fumlade med sin handväska.

- Jag tror att jag ska gå ner och se om jag hittar något som du kan läsa sa hon och steg upp.

Mannen svarade inte. Han var helt absorberad av osttillverkningen på TV skärmen och märkte inte att hon gick.

Kamilla Kirch, kamillakirch-gmail.com.

Copyright © 2010 Kamilla Kirch.

Hemsida


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:



Kontakta författaren





SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.