Döden i Venedig


Angelica Johansson, Vallentuna




Jag sitter här på ett skepp. Jag närmar mig slutet på en resa som jag aldrig ville påbörja. Jag reser hem. Vad, tänker ni förstås, alla vill väl resa hem… Men skälet för min resa är ett som ingen själ vill leva med. Inte ni heller, det kan jag försäkra eder. Jag sitter här på skeppsdäcket, på en hård träbänk. Vinden hotar att blåsa bort min hatt och jag får hela tiden pressa fast den igen för att inte förlora den också. Havets salta bris för med sig dofter som ohjälpligt får mig att minnas en dag för, ja det känns som ett sekel sedan.

Det var en vacker dag. Skeppets däck var som av gyllene plankor, så som de var belysta av solens första strålar. På kajen stod vi och höll om varandra i ett hårt nästan förtvivlat grepp. Doften av hennes hår fyllde min näsa. Värmen från det smekte min kind i den svala morgonluften och hårstråna kittlade mitt öra. Jag minns att jag önskade detta vackra skepp åt helvetets väg. Jag fick motvilligt släppa hennes grepp. Skeppet skulle lägga ut vilken minut som helst. Hon försökte fatta mod och log lite osäkert mot mig när jag äntrade landgången. Pojkarna, som fram tills nu lekt och stojat så medpassagerarna generat klivit åt sidan, klamrade sig fast i sin mors kjolar. De lyfte sina kepsar för att vinka av mig på gossars godmodiga vis, utan vetskap om hur livet lägger ut snaror för oss. Jag gav dem en salut, som skulle gjort vilken militär som helst stolt över mitt skick och fason. Vi stävade iväg in i soldiset och synen av mina kära försvann olidligt sakta, som om mitt hjärta skulle plågas av någon kraft som jag inte vill namnge av respekt för edra kanske oskuldsfulla hjärtan.

Jag sitter här med telegrammet fortfarande i handen. Kan inte förmå mig lägga undan det, även om det kanske skulle kunna få mig att tro att innehållet inte är sant. Jag fick det för mindre än en vecka sedan och jag har vankat av och an på skeppsdäcket i vad som känns som en evighet. Jag anlöper Venedig inom en timme nu och när jag steg på skeppet borta i Konstantinopel så var varje steg lätt som en fjäders flykt. Jag skulle äntligen resa hem. Pojkarna väntade på sin far, väl medvetna om att rika julgåvor väntade dem vid min ankomst. Jag har varit borta i fem år, så de är i alla fall i sina egna ögon, små män. Järnvägsbolaget kunde nu släppa iväg mig efter väl förrättat värv. Mitt hjärta var lätt och min lycka äntligen inom räckhåll. Resan gick lätt trots en mindre storm för fyra dagar sedan. Medelhavet är ju känt för sina plötsliga förrädiska väderomkastningen.

Men så kallade skeppets Kapten mig till sin hytt. Föga anade jag då, att han skulle bli mitt hjärtas bödel. Han bjöd mig sitta ned med den självklara auktoritet som en god Kapten för. Han frågade om jag önskade ett glas konjak och gav mig telegrammet. ”Nej tack”, svarade jag. ”Alkohol är inte bra om man haft oturen att ådra sig en sjukdom som malaria på sina resor” tillade jag med ett osäkert leende.

Jag vecklade upp detta papper som jag skulle bli evigt förbunden med. En svag aning skälvde i mitt inre innan ögonen såg vad mitt hjärta redan visste. I Europa hade kriget brutit ut efter att jag rest och nu hade det varit ett stort slag vid Caporetto norr om Venedig. Jag visste, för i besättningen pratades det om att man ville hem för att kämpa. Jag hoppades att min bror var oskadd. Han kan vara hetlevrad och snar till konflikt. Jag sände en tanke till min stackars mor hemma i Cortelazza.

Kulorna skiljer inte ut vän från fiende. Telegrammet löd: ”KOM HEM -stop- MARIA -stop- POJKARNA -stop- TILL SJUKHUS -stop- BEKLAGAR -stop- ALLA DÖDA -stop- GINO -full stop-.

Copyright © 2010 Angelica Johansson.

Ni kan kontakta Angelica här: angelica.johansson68-gmail.com.

Se hennes hemsidor här:
Hemimamma
Hemimamma svarar


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:



Kontakta författaren





SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.