Dimman

Allt var bara en dimma. Nervositeten var så påtaglig att vem som helst i närheten av mig kunde ta på den bara genom att sträcka ut handen. Hur hade jag hamnat här? Varför utsätter jag mig för detta omänskliga lidande och dessutom helt frivilligt? Det hade varit mycket skönare och säkrare att stanna hemma i Sverige och aldrig gett sig in i detta, men å andra sidan hade jag nog ångrat mig på min 50-årsdag om jag inte testat i unga år.

Tiden tycktes sega sig fram. Ville bara få det överstökat och förhoppningsvis med ett gott resultat.

   –Är du redo Niclas? hördes plötsligt en röst. Ditt flygplan är redo nu. Du ska ha N5424M. Magnus tankade upp det åt dig innan han taxade in, så du kan gå ut och "pre-flighta" direkt.

"Pre-flighta" var försvenskad engelska för kontroll före flygning.

   –Ja visst, svarade jag med så stadig röst jag på något vis bara kunde frambringa.

   –Bra, det står i södra änden på hangaren och "cannan" ligger på disken vid receptionen.

På förvånansvärt stadiga ben reste jag mig från den trygga fåtöljen inne i kafferummet och gick med bestämda steg ut mot receptionen för att hämta "cannan" som hörde till N5424M. "Cannan" eller rättare sagt "The can" är en plåtlåda där man skriver in flygplanets timmar man flyger. Ungefär som man skriver upp kilometrarna på en tjänstebil när man gör ett ärende på stan.

   –Lycka till då Niclas, hördes ytterligare en röst. En välbekant röst, men just nu kunde jag för mitt liv inte komma på vem den hörde till.

Undrar om någon ser fjärilarna i min mage eller om någon ännu uppfattat de extra dropparna svett som rinner nerför nackhåren. Visserligen står termometern på närmare +35 grader Celsius, men det känns, trots luftkonditioneringen som +50 grader.

Nu ska vi se. "Cannan" ligger på sin plats i min högra hand. I min vänstra har jag väskan med mitt headset, flygkartor, AD:n som talar om vilka frekvenser och öppettider olika flygplatser har. Där ligger också en halvlitersflaska med vatten som troligtvis kommer att vara slut alldeles för tidigt just idag. Allt verkar vara med. Nu ska bara huvudet och tankarna hitta till rätt plats också, så ska det nog gå bra.

Vilket flygplan var det jag skulle ha nu då. En snabb koll på "Cannan", N5424M stod det på den, inte 24KK. För drygt en vecka sedan var det en av mina kurskompisar som skulle upp och flyga med sin instruktör och gjort alla kontroller och hunnit sätta sig i flygplanet innan instruktören kommer ut och sätter sig i det andra flygplanet. Eleven hade i sin iver att komma iväg kontrollerat fel flygplan. Jag skulle INTE göra samma misstag. Framför allt inte idag när jag skulle göra min uppflygning för mitt yrkescert.

Väl framme vid rätt flygplan gör jag som jag gjort så många gånger tidigare. Tar ut bränsledräneringsröret som också alltid har sin bestämda plats i väskan, och sedan klättrar jag upp på vänster vinge för att öppna dörren och ställa in väskan på "mitt" säte. Medan jag ändå är där slår jag på gyrona så de får komma upp i varv medan jag "pre-flightar". Det välbekanta surrandet från gyrona hörs och nu börjar nervositeten släppa något. Antagligen för att jag äntligen får något att göra och få igång blodcirkulationen på nytt. För av någon anledning så stumnar hjärnan till lite av att man bara sitter ner och inte gör något aktivt när man är tillräckligt nervös.

Jag klättrar ner för vingen igen och stryker med handen på baksidan av vingen, rör lite på skevrodren för att känna att det går lätt. Tittar till vingspetsarna och lamporna längst ut. Kollar vänstermotorn så den har olja o s v. Efter ytterligare kontroller utvändigt hoppar jag upp på vingen igen och kryper in på förarsätet. Jag hinner lagom sätta mig till rätta innan Clint kommer gående mot flygplanet. Min examinator för dagen. Det är faktiskt tredje uppflygningen jag gör för Clint plus att vi har pratats vid flera gånger tidigare, så på något underligt vis lyckas jag hitta tillbaka till mitt vanliga jag när jag ser honom komma. Clint har den inverkan på folk tror jag, att han lyckas lugna folk.

   –God morgon, Niclas, säger Clint när han kryper in.

   –God morgon, svarar jag artigt.

   –Vilken underbar morgon för en flygtur. Tycker du inte?

   –Jo då, det får man väl säga, svarar jag, men invändigt går det en ström av nervositet genom kroppen igen och ett oroväckande illamående gör sig till känna. Men inget som inte en god klunk med vatten tar bort. Skönt!

   –Ok, Niclas. Vi ska göra ditt yrkescert klart idag och jag kommer att ge dig ett antal utmaningar på vägen. Jag kommer säkert att ställa några mer eller mindre kniviga frågor till dig och du svarar lugnt och säkert.

Vi ska börja med att du ropar upp markkontrollen som vanligt och begär taxning till aktiv bana och allt det där du kan. Vi ska till El Rino. Så kör hårt! Ta mig till El Rino och tänk på att du har passagerare med dig nu. En i alla fall ...

Allt ser normalt ut, gyrona har kommit igång och instrumenten verkar visa rätt. På med bränsle pumparna, två stycken, en till varje motor. Ett svagt surrande hörs när de går igång. Kranarna står på ON. Rätt blandning på MIXTURE (mixture reglerar bränsle/luftblandningen), propellrarna står med rätt vinkel, en tum upp på gasreglaget.

   –CLEAR PROP, ropar jag ut genom det lilla öppningsbara hålet i fönstret på vänster sida.

Jag vrider på vänster motors startvred och ser hur den hostar igång. Varvtalet ökar sakta och till slut kan jag släppa reglaget och motorn går för egen maskin. Samma procedur med höger motor. Jag synkroniserar motorerna med varandra så det låter lite jämnare. Oljetrycket ser normalt ut och värmen ser ut att stiga så sakta.

   –Wiley Post ground, Duchess 5424 MIKE.

Tystnad i radion.

   –Duchess 5424 MIKE, Wiley Post Ground, hördes det tillbaka i radion.

   –Wiley Post ground, Duchess 5424 MIKE vid hangar 3 Charlie med information ALFA. Destination El Rino, taxning frågas. God morgon!

   –Duchess 24 MIKE, klart taxa aktiv bana 17 vänster.

   –Klart taxa bana 17 vänster, 24 MIKE, svarar jag.

Fullt roderutslag till vänster och lite mer gas på motorerna. Något mer på den högra för att få flygplanet att vrida sig till vänster.

Fem minuter senare sitter vi ute vid bana 17 vänster och ska påbörja motor-checken. Allt verkar vara i sin ordning och Clint ser än så länge inte orolig ut.

   –Ok! Då drar vi till El Rino då. Vi kommer att göra lite manövrar på vägen, göra en inflygning mot El Rino. Sedan får vi se vad som händer, berättar Clint.

   –Låter som en plan tycker jag, svarar jag honom.

   –Wiley Post Tower, Duchess 5424 MIKE at one seven left, ready for take-off, säger jag i radion.

Det betyder att vi står vid bana 17 vänster och att vi vill starta.

   –Duchess 5424 MIKE, Wiley Post Tower. 24 MIKE cleared to El Rino airport via the 2-7-3 radial from IRW VOR, after departure climb and maintain 2500 feet until 5 miles west of Wiley Post. Wind is 1-8-0 at 10 knots, altimeter 1017. Cleared for Take-off.

   –24 MIKE cleared El Rino via the 2-7-3 radial from IRW VOR, climb and maintain 2500 feet until 5 miles west Wiley Post, altimeter 1017. Cleared for take-off.

In med rätt frekvens på NAV-radio 1 och sätter in rätt kurs på tillhörande HSI, 273 grader.

Sedan var det bara att kolla att finalen var fri från inflygande trafik och rulla ut på banan. Jag "linenar" upp på mittlinjen. Nosen i rätt riktning och bromsar fullt. Upp med motorerna på 1000 varv/minut för en snabb sista koll att allting ser okej ut. Allt är OK!

   –Då drar vi, sa jag och sköt de två motorreglagen fullt framåt.

WRROOOOOMMMM! WAW WAW WAW, låter det initialt när man drar på en två-motorig kärra av den här typen. På grund av att motorerna inte synkroniseras automatiskt, utan det får man justera manuellt när man kommit upp en bit i luften.

Jag släpper bromsarna och vi börjar rulla. Först sakta, sakta, sedan drar det i väg hyfsat fort. Från 20 knop till 65 knop på 10 – 12 sekunder.

   –24 MIKE rolling, ropar jag i radion så att tornet är med på att jag är på väg.

Flygplanet närmar sig lyfthastigheten 65 knop och jag drar yoken sakta bakåt. Vi passerar 70 knop innan framhjulet lättar. Vid 75 knop lyfter även huvudstället. Jag släpper efter lite grann på yoken, lagom mycket för att flygplanet ska lägga sig 3 - 4 meter över marken och accelerera till 85 knop, vilket det gör näst intill omedelbart. Sedan måste jag lyfta nosen lagom mycket för att hålla 85 knop och med den hastigheten klättra ut från flygplatsen.

   –500 fot, gear up (in med hjulen).

Vi fortsätter att klättra men nu i en något mindre brant stigning, flygplanet accelererar till 95 – 100 knop innan vi når 2500 fot som var den höjd vi fick från tornet innan vi lyfte. Men innan vi når 2500 fot måste jag börja svänga västerut för att möta upp den radial, 273 grader, som också angavs innan start. Lägger flygplanet i en lagom brant lutning åt vänster, en standard sväng motsvarar ca 30 graders lutning. Jag lyckas "möta" nålen på nav-instrumentet hyfsat. Godkänt men inte helt perfekt. Vi fortsätter mot El Rino samtidigt som jag börjar ratta in rätt frekvens på El Rinos NDB-fyr. NDB-fyr är ett äldre navigationssystem, men som används fortfarande i relativt stor utsträckning. Det kräver lite mer av piloten i form av omräkning av kurser och lite annat, men är förövrigt ett ganska enkelt navigationssystem att flyga efter.

   –Så där ja, sa jag, då ligger vi på radial 273 från IRW-VOR och El-Rinos NDB är inställd.

   –Bra, svarade Clint. Vad har du för inflygningshastighet på den här kärran?

   –100 knop, svarar jag utan att tveka.

Tystnad från Clint. Det är typiskt honom, men så länge han inte opponerar sig eller säger allt för mycket, så brukar allt vara okej. Jag gör allt jag kan för att förbereda mig för inflygningen på El Rino, genom att titta igenom inflygningskartan och proceduren samtidigt som jag försöker hålla rätt kurs och titta ut för att upptäcka eventuell annan trafik. Vi är så pass nära flygplatsen fortfarande så risken finns ju att det finns fler i närheten.

   –Duchess 24 MIKE byt till Will Rogers frekvens. See you later!

   –Byter till Will Rogers. See you! 24 MIKE.

Jag rattar in den nya frekvensen och ropar upp dem. Talar om vem jag är, var jag är och vilken höjd jag har.

   –Duchess N5424 MIKE climb and maintain 4000 feet, var den nya ordern. Stig till 4000 fot.

   –Climbing to 4000 feet 5424 MIKE, svarade jag.

På med lite mer gas på båda motorerna och så lyfter jag nosen tillräckligt mycket för att vi ska hålla konstant hastighet, 130 knop. Ett par minuter senare når vi 4000 fot och jag gör omvänd procedur för att fortsätta hålla 130 knop.

Vänta nu…..något känns fel!? Flygplanet drar väldigt mycket till höger. Plötsligt vrider sig flygplanet kraftigt till höger. Jag får krampaktigt försöka svänga emot. Samtidigt påbörjar jag nöd proceduren vid motorproblem.

   –Power Up, säger jag högt. Planet kränger lite fram och tillbaka.

   –Idenifiera. Det är höger motor som krånglar

   –Verifiera. Drar försiktigt i höger motorreglage. Inget händer, jag har identifierat rätt motor.

   –Feather. Drar ner vinkeln på höger motors propeller och flygplanet känns genast mycket stadigare.

Vi fick just ett motorhaveri. Vad som händer är att om höger motor stannar, så vill flygplanet vrida sig mot höger motor. Motverkan jag måste göra då är att göra allt jag kan för att hålla planet på rätt kurs genom att svänga åt motsatt håll.

Power Up, innebär att man drar på fullt på alla motorer och propellervinklarna ställs i "full vinkel" vilket gör att man får väldigt mycket luftmotstånd. Flygplanet blir då än mer trög fluget och man får kämpa lite mer för att hålla planet på rätt kurs.

Identifiera, gör man genom att dels känna efter med benen. Vilket ben är mest ansträngt? Det vänstra i det här fallet, då börjar man misstänka att det är höger motor som krånglar.

Verifiera. Man testar sedan sin misstanke genom att dra ner gasen lite på den misstänkta motorn. Om inget händer då så vet man att man tagit rätt motor. Feather innebär att man tar bort luftmotståndet på den trasiga motorn genom att vinkla propellern till "noll vinkel".

   –Okej! Det där skötte du utan problem. Här får du tillbaka motorn, sa Clint och hjälpte till att få igång motorn igen.

   –Tack, var det enda jag fick fram.

Svetten lackade nu mer än någonsin efter detta lite hastiga "arbetspass" i arbetspasset. Och mer skulle det bli.

Niclas Ivansson

Copyright © Niclas Ivansson 2015 -

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.