De sista tiderna av en ängels liv


Sherko Jahani




Jag heter Rojina. Jag är 75 år gammal och har två söner, tre döttrar och tolv barnbarn. Idag är jag ledig och alla mina barnbarn är hos mig. De sitter omkring mig och är mycket nyfikna och pratsamma. De ber mig berätta en saga för dem. Det är bara ett av mina barnbarn som sitter en bit bort och spelar på datorn.

"Mormor, berätta en saga för oss", säger mina barnbarn. "Berätta en saga om djävulen och änglarna."

"Ok mina kära. Det ska jag göra. Men först, kan ni säga vilka är de som vi kallar änglar?", frågar jag.

"Mormor, änglarna är de vackraste tjejerna som har vingar och lever i himlen.", säger mitt minsta barnbarn.

"Bravo, vad duktig du är. Men de som är söta, redbara och har bra hjärta är också änglar. Ni är också änglar."

Mina barnbarn ler och skrattar och tittar förvånat på varandras ansikten i några minuter.

"Mormor, snälla börja berätta sagan."

"Alla måste vara här. Du sakar, stäng av datorn och kom hit."

Men det verkar som att Sakar är mer intresserad av datorspelet och hör mig inte eller kanske han låtsas så. Mitt största barnbarn Arez, som är 21 år gammal och studerar filosofi på universitet, stiger upp och stänger hans dator och Sakar gnäller lite...

Nu är alla mina barnbarn samlade.

"Mina älskade, för nästan femton år sedan levde en tjej i en fattig jordbrukarfamilj. De levde långt bort i en liten by som ligger omgiven av höga berg. Tjejen var jättevacker och hade de finaste mest attraktiva ögon. Alla dagar måste hon baka bröd för jordägarens familj. Alla dagar började hon arbeta från och med tidig morgon tills kvällar. Det var höst. Genom dimman i skogen föll de röda och gula löven. Tjejen som hade fina ljusa ögon var nära elden i den öppna spisen och hennes gulfärgade hår doftade regn. Dessutom var hennes kropp vet, hon började arbeta i köket som alla andra dagar. Hennes mjuka händer var fulla av rynkor precis som tyglapparna på hennes kläder. De runda kinderna blev sakta sakta rödare på grund av elden. Jordägarens fru med ett argsint ansikte kom plötsligt in i köket och ropade på henne: "Skynda dig, idag har vi många gäster. Du måste baka alla bröden på några timmar!"

Sedan skyndade hon sig ut, utan att vänta på något svar. Hon gick ut och stängde dörren så hårt. Men ändå drog ner den fattiga tjejen sitt huvud och sa långsamt: "Javisst."

Hennes ögon var jättevackra. När man tittar på hennes ögon, kunde man se regnbågen genom dem. Regnbågen som dyker upp efter regn, eller kanske var dem som påfågelsfjädrar som sken på grund av vattnet av tårar. Hon arbetade oavbrutet, knådade degar och placerade dem på den stora öppna spisens eld. Sedan tog hon ut bröden, ett efter ett. När hennes andra tår ramlade ner på kinden, hördes ett ljud: "Hej vackra tjejen, hallå."

Den vackra tjejen tittade sig omkring men kunde inte se någon person. Hon sade förvirrad till sig själv: "Var kommer ljudet någonstans ifrån?"

Tvärt dök många änglar upp framför henne och skapades en cirkel omkring tjejen. Deras vingar var fulla av olika färger och deras vackra ansikten liknade ansiktena på de vackraste gudinnas statyer som ibland finns i de forntida grekiska tempel. Den vackra tjejen var lite rädd: "Vem är ni?"

Änglarnas drottning svarade: "Oroa dig inte. Vi är änglar!".

"Aaaaaa.......änglar? Ni är änglar? Vad gör ni här?"

"Ja, tro på oss. Vi är änglar. Jag är änglarnas drottning. Vi kommer här för att vi har ett gott budskap till dig. Min son ska gifta sig och vi har letat efter den vackraste tjejen på jorden i många år. Och till slut valde vi dig. Vill du gifta dig med änglarnas prins? Vill du komma med oss till himlen?"

Den ljusögda tjejen stammade och sade: "Men jag måste baka bröd i några timmar, annars blir jordägarens fru arg."

"Om du kommer med oss, behöver du inte arbeta för jordägarens fru eller någon annan person."

"Men vad händer med min mamma och pappa?"

"Vi kan bjuda in dem också sedan."

Hon tänkte i några sekunder och höll tyst. Efter det tittade hon på änglarnas drottning och sa: "Ok, jag vill gärna följa er. Jag vill lära känna er bättre. Men om jag vill komma tillbaka hem...?"

"Vi leder dig till ett paradis som du aldrig kommer ånger. Det är därför vi är säkra på att du skulle stanna hos oss. Men om du vill en dag komma tillbaka, låter vi dig återvände hit."

"Ok, jag vill resa med er. Jag vill följa er."

Medan hon sade så, växte två stora vingar tvärt upp på hennes rygg. Änglarna klädde henne i vita glänsande kläder. I de här fantastiska kläderna, var hon till och med vackrare än änglarnas drottning. Den fina ljusögda tjejen flög med änglarna mot himlen...

När de gick upp genom molnen, såg hon ett stort slott. De andra änglarna i himlen hejdade och kastade blommor på hennes huvud. Alla platser var fulla av blommor. Lukten av blommornas parfym flöt och snurrade genom hela rymden.

Prinsen av himlen, satt på en vagn och red några hästar som hade vingar. Vagnen skapades av magiska blommor och samtidigt flög fåglarna bredvid vagnen och sjöng. Prinsen stannade hästarna och steg av. Han var en fin prins. En man med långt mjukt guldfärgat hår, hade en kappa på ryggen och ett guldsvärd via sin midja. Han grep lugnt hennes hand och av respekt låg han på knä framför henne: "Välkommen hit!".

De steg tillsammans upp i vagnen och red mot kristall slottet som låg genom molnen. Prinsen och den vackra ljusögda tjejen gick in i ett stort rum. Prinsen sa: "Det är vårt rum."

Den vackra ljusögda tjejen tittade överraskat runt sig. Alla saker och grejer i slottet gnistrade: sängen, tavlorna, vaser och... etc. Statyn av Moses som är ett mästerverk av Michelangelo, låg mitt i rummet. Tavlor av Leorando da Vinci och Salvador Dali, till exempel Den leende Mona Lisa och Nattvarden också. Till och med bilder av Gandhi och Anton Tjechov hängde på muren. Den nya gästen kände inte någon av dem.

"De är verkligen underbara. De änglarna skapar härliga praktfulla saker", tänkte hon för sig själv.

Prinsen drog i hennes hand och satte henne på en stol. Den vackra ljusögda tjejen sade: "Ännu gifter jag mig inte med dig. Vi känner inte varandra ännu. Du är rik och vacker. Men jag är bara en fattig tjej."

"Nej, från och med idag är du drottningen av himlen."

"Men vad händer med min mamma och pappa?"

"Var är dem?"

"De arbetar på jorden. De är så gamla och fastän de är så gamla arbetar de. Mamma och pappa har skyfflar i sina händer och i de soliga dagar eller genom vinden och regn oavbrutet måste böja sig och arbetar på jordägarens jord."

Prinsen var ledsen och sa: "Jag är besviken."

Den vackra ljusögda tjejen fortsätt och sade: "Nå, vill du inte veta vem jag är också? Jag är en annan jordägarens slav ! Från och med tidig morgon till sena kvällar arbetar jag i jordägarens hem. Jag bakar bröd och städar hemmet åt honom. Men vi är ständigt trötta och hungriga. Bara på kvällar, när jag återvänder hem från jobbet kan jag träffa min mamma och pappa. Vi sitter med varandra vid matbordet och äter ett hårt bröd och gammal ost!".

En gång till sade prinsen sorgsen: "Jag är verkligen besviken."

"Nu vet du vem jag är? Jag för inte bli ängel. Hur en slav kan bli det? Vill du gifta dig med mig ändå?"

Ännu var hennes tal inte klart är kungen av änglarna knackade på dörren och kom in. Prinsen och den vackra ljusögda tjejen reste sig upp tillsammans. Kungen gick till dem. Han hade ett leende ansikte och kysste den ljusögda tjejens panna och sa: "När ska ni sätta förlovningsringarna på era fingrar? Jag har länge väntat på den här dagen. Vi måste ha en enorm fest."

Prinsen tar en ring ur fickan och ivrigt sade: "I alla fall vill jag gifta mig bara med dig."

Den vackra ljusögda tjejen, log och hennes var fyllda av tårar som föll på grund av glädje. Prinsen drog hennes hand och placerade ringen på hennes ringfinger. Plötsligt kände hon en stor smärta genom sina fingrar. Så hon drog snabbt sin hand tillbaka och skrek jättehögt! Vid den här tiden öppnades dörren till köket och några betjänta kvinnor kom in med jordbrukarens fru.

"Vad hände där?", utropade jordbrukarens fru åt henne.

Den vackra ljusögda tjejen, med ögonen som var fyllda av tårar kunde inte titta på dem. Hon bara sträckte sin hand och visade sina fingrar. Hennes fingrar var brände på grund av den öppet spisens eld. Jordbrukarens fru och betjänta kvinnor skrattade åt henne. Men den ljusögda tjej grät tyst och hennes tårar droppade ner till elden och skapade ljud.

Ett av mina barnbarn frågar mig: "Mormor, vad hände med dina fingrar?"

Jag kan inte svara på den här frågan. Mina barnbarn stirrar på mig matt och dystert, och jag andas mina sista andetag.


Sherko Jahani


Copyright © 2012 Sherko Jahani


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:



Kontakta författaren





SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.