Curriculum Vitae


Biruta Liede




Självbedömning av Biruta.

Jag är född för 69 år sedan.

Det var väl nyss satt jag vid pianot sex timmar varje dag medan ingen granne gjorde anmärkningar. Hade jag själv visat ett sådant tålamod ifall någon blåste i trumpet eller spelade dragspel hela dagarna?

Från och med arton år bytte jag piano mot förmalinluktande lik som blivit övningsobjekt för mina händer. Grannar hade följt min utveckling genom musikskolan men arton år kan betyda att man vill nå allt eller inget. Mitt hundraåriga piano tystnade. Jag ångrade det för sent.

När jag blivit läkare tog jag hand om dem sjuka och sårade i drygt tre decennier. Bland mina patienter var även sådana som hade hittats medvetslösa på vindar eller vedskjular. Det hände att jag rengjorde och tvättade dem själv, duschade mig efteråt och opererade med en enda sjuksköterska som assistent. Det var på sjuttiotalet, under Soviet.

Mina händer rörde sig över människokroppar som på pianotangenterna. Vid ett jubileum sände jag en hjärtlig hälsning till min f d musikskola som tak för lyckad uppfostran av en kirurg.

Händer hade varit mitt huvudinstrument livet ut. Pianot, dem sjuka och dataskärmen följde efter varandra som länkar i kedjan. Talet övade jag mest i form av frågesatser till patienter och under inre samtal med mig själv.

Vid en milstolpe valde jag en annan riktning, till ett främmande språk, till svenskan.

Grannarna hade jag redan andra men även de fick följa mig genom att lyssna till en främmande rytm och klang hela dagarna och möjligen kunde gissa fram innehållet. Min dotter föredrog tystnad. Högtalaren störde hennes tankar.

   –Stäng av… bad hon redan vid dörren. Hade blivit allergisk mot denna klang.

De svenska prepositionerna försökte jag plugga in även sittande i spårvagnen och på gatan. Efteråt förstod jag att det var förgäves att kunna rabbla fram alla betydelser för "i" och "på" ifall de inte sattes i sammanhang.

Efter fem års självstudier i språket blev jag antagen Stockholms Universitet. Var jag en sällsynt fågel eller en undersökningskanin det vet jag inte, men lärarna blev intresserade av en så envis autodidakt.

Rådjuret som jag var i början mognade och förvandlades till en bock som bräkte ut sina åsikter i tid och otid. På universitetet tåldes även bocken. Jag blev trött över att enbart ta in och det växte fram ett behov att försöka skapa själv på det nyvunna språket.

Magra och envisa kvinnor blir nästan odödliga, sägs det. Genom att gråta hinkvis och skratta gråtande har de befriat kroppen från skadliga ämnen, fyllt i sig massor av kärlek och vänskap och på så sätt förnyats inuti. Hoppas att jag lämnar jordelivet med en välanvänd kropp och hjärna före mitt hundraårsjubileum.

Tio år till.

Bakom mig lämnar jag tre tryckta översättningar. De andra ligger kvar, staplade i bokhyllan. Orkar inte knäböja framför någon som är villig att sponsra utgivningen.

Vi är maskrosbarn och tränat in motstånd mot främmande makter under flera århundraden. Ändå söker de unga ett bättre liv utomlands. Där försöker de utveckla sina begåvningar vilket de inte lyckats göra i hemlandet. De mest envisa stannar kvar. Två av dem är mina barn. Även jag kommer att återvända.

Curriculum vitae skrider vidare.


Biruta Liede


Copyright © Biruta Liede 2016 -


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:



Kontakta författaren





SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.