Bland himmel och jord
Jag är född: år 1951 . Född och döpt nere på Öland. Är utbildad undrsköterska, barnskötare, affärsutbildad, hushållsutbildad mm. Kommer från en skrivarsläkt på min morfars sida ärsläktnamnet är Wendel. Han har bott i Kiruna där hans övriga två systrar är födda . Båda hans systrar skrev väldigt mycket. En av hans systrar bodde i Karlstad och fick sina alster publicerade i tidningen. Min morfar Harry Wendel var chefredaktör på Kooperativa förbundet skrev reseskildringar och även i Vi tidningen. Min pappa skrev sångtexter och spelade dragspel, han uppträde också som ung med sina texter. Han har spelat och sjungit på Gamla Östermalms loge för många många år sedan. Dessa personer är inte längre i livet. Detta är en mycket liten bråkdel av lite bakgrundshistorik om mig.
Min diktsamling har jag döpt till: Bland himmel och jord. Orsaken är att jag skriver om precis allting.
Några av mina favoriter är följande:
Sov i ro
Somna till vågornas brus-
till trädesn sus-
sov i ro mitt barn-
till myggornas surr-och dagssländornas aftondans.
Sov i ro mitt barn
i skymningens solnedgång
sov till morgonen gryr.
Dagen är slut med bus lek och skratt
kram gråt och förlåt-
sov i ro mitt barn-
somn in till vindens sus
till spinedlns ny spunna nät-
sov mitt barn i famn så trygg
tills morgonen gry-
att få vakna upp till en dag ny
till bus-lek, kram, skratt-
gråt och förlåt.
Sov i ro mitt barn till vindens sus-
till vågornas brus-
sov i famn så trygg tills morgonen gry-till en dag ny-
sov i ro-trygg t i bo-
sov i ro-sov i ro.
Skriven av Birgitta Harrysson vintern år 1975.
Höstsonat
Trädens kronblad böjer sig till höstvindens sus
som en svag fiolstråke.
Sjöns kyliga vindar skapar hetsiga vågor
som skvalpar upp mot klipporna-
likt en dov bastrumma.
Flyttfåglarnas vingslag och läten som flyger söderut
höres som en hel kör
sjungandes i olika stämmor.
Skriven av Birgitta Harrysson i mitten av 1990-talet.
Vårtecken
Jag vaknar upp av att solen sticker mig i ögonen, jag går upp och ut på
balkongen, solen lyser från en klarblå himmel.
Jag drar några djupa andetag, och känner mig genast på gott humör.
Under tiden gör jag i ordning mig för min vanliga motionsrunda, som leder
till sjön, hälsar jag våren med en liten sång.
Jag kommer till vattnet där Mälaren rinner in, isen är borta och det doftar
fuktig jord och förmultnad vass.
Träden lutar sig ut över vattnet som för att spegla sig,
och lövträden börjar att spricka ut.
Jag sätter mig på en sten och precis vid mina fötter kan jag iakta myrornas arbete.
De bar på stickor och strån till myrstacken några meter bort på sydsidan.
Jag går sakta uppför en liten slingrande stig, som leder mig in till en liten skogsbacke,
där jag hör hur bäckens vatten porlar mot stenarna.
Runt om i dikeskanterna lyser det gult och blått av tussilago och blåsippor.
Plötsligt hör jag något det låter som en svag trumvirvel.
Det kommer från ett träd, nu ser jag en röd nacke som ihärdigt hamrar högt upp i den gamla eken.
En hackspett var det.
Ekens knotiga grenar sticker ut som långa armar, som om de ville hälsa våren
välkommen.
En skata kommer flygande med en pinne i näbben.
Det är dags att laga sitt bo, innan äggen kläcks och ungarna kommer till världen.
Min vårvandring fortsätter och runt omkring mig ser jag mossbeklädda berghällar.
Framme vid ängen trippar en sädesärla kvickt och lätt mot skogsbrynet.
Granarna står så granna mot de kala lövträden,
som än nu är i början av knoppningen.
Jag hör fåglarnas olika kvitter, en del bevakar sina revir med speciella läten.
Skriven av Birgitta Harrysson 1982-84.
Dandy dank
Gå inte runt som en Dandy i Dank-
Du behöver inte kunna någon refräng-
det gör ingeting om Du är pank.
Det spelar ingen roll om Du är gammal eller ung-
kom med i läro-sjung
sjung me i vårat sångargäng-
sitt inte hemma med bena o häng.
Här kan man få tvista sömmen av plagget-
i en rocki-sång
eller sjunga i libretto
ligg inte på fållbänk
slö och pank
det gör alls ingenting
om Du är bred eller slank.
Kom me i vårat sving in sväng-
sjung om dingel dang
ala in tvist-
bara det inte blir för trist.
Sitt inte hemma med bena och häng-
Du behöver inte kunna någon refräng
för att sjunga med
i vårat sångar-gäng.
Du kan sjunga en lovsång om tro
eller en ballad
till dans in ala rocki-sång
eller tvist-
kanske en strof ur en novlett
som sjunges i en duett.
Bara att våga-gör det inte lätt att ta ton-
men övar, säker Du blir i Din egen stilzon.
Vem vet kanske Du gör en
"Stjärnskottsensation!"
Sjung me i vårat sångar-gäng
kom som Du är i läro-sjung.
Gå inte runt som i Dandy Dank,
Du behöver inte kunna någon
refräng-för att få vara med i vårat-
svinga-sväng-svinga-sväng-svinga-sväng gäng.
Skriven av Birgitta Harrysson 2004-03-15.
Spruckna illusioner
Hade en gång en ambition-
om karriär en framtidsvision
Ja, allt som hör livet till-
men på vägen dit
det slog slint.
Jag står på stationen och inväntar ett
hoppets tåg-
som för länge sedan passerat har..
Men står ändock i förgäves väntan
på den tomma perrongen kvar-
att med tåget få föras ut-
genom skiftande landskap.
Passepartout till världens stationer
med dess olika traditioner.
Men det som endast återstod-
som minner om tiden som flytt-
en sprucken vas-
och över golvet utspridda glasskärvor-
en bukett torkade röda rosor-
ovanför på byrån
ett gulnat fotografi.
Skriven av Birgitta Harrysson 2004-03-13.
Delite
Come to the blue skype,
nätverks dejta surfa runt,
chatta lite strunt
med människor jorden runt.
Ja, om allehanda chatt-
om mat, kläder, politik, musik.
Kanske en kärlek Du vinner.
Om det ej passar bara att radera ala Delite
kanske bättre är nästa invit.
Vem vet vad det kan ge
eller åt minnet blott åt detta endast le.
Knyta nya vänskapsband
med människor i olika land.
Om det ej passar bara att radera ala Delite-
Ala Delite, Ala Delite
kanske bättre är nästa invit.
Come to the blue skype over there
chatta lite strunt-
surfa jorden runt.
Om det ej passar bara att radera Ala Delite
kanske bättre är nästa invit.
Allehanda chatt-
Ja, om livets möda och besvär
skämt och skratt.
Om både dkitt, mitt och datt.
Come to the blue skype,
nätverks dejta surfa runt
chatta lite strunt
med människor jorden runt.
Kanske en träffsäker pil träffar hjärtats
Apex in Amore bilateralt,
kanske är det för oss ett par
att bilda självklart.
Vem vet? Ännu så länge är och förblir dess dunkla
gåta en hemlighet, vem vet.
Skriven av Birgitta Harrysson 2011-08-24.
Figorina skiljer sig
Nu har Du brutit ditt löfte igen, så är det var gång,
Du kommer hem efter att ha surfat runt ute på gator och torg.
Det är inte ok-
någonting är på tok.
Vad är det som lockar Dig?
Varför lyssnar Du aldrig på Mig,
jag vill inte vara med om detta.
Kanske är Du inte Den rätta
när Du inför andra ständigt Dig beklagar
när det endast Dig behagar
när Du ditt hjärta för dem lätta.
Varför, varför kommer Du inte till Mig för att berätta?
Vad som är på tok, att inför Migditt hjärta lätta.
Det är inte ok-
någonting är på tok.
Vi är ändock ett par,
Vi vet vad Vi har
eller hur!
Vad är det som har gjort Dig arg och sur?
Kanske Din fulla charm uti andra kvinnors barm
att tröstens stund,
ger Dig en kort tillfredsställelse utan mer-
Vad det Dig ger-
kan jag aldrig förstå-
kanske är det bäst att bara stänga dörren och
bara att gå.
Det är inte ok-
någonting är på tok
vad är det som lockar Dig?
varför lyssnar Du aldrig på Mig?
Jag vill inte vara med om detta
kanske är Du inte den rätta---?
Skriven av Birgitta Harrysson 2011-08-24.
Gruppdynamikens gäng
Den empatiska gruppdynamikens empati fullständigt saknades
i dess gäng
vid försök med öppen mun, något att säga-
tyst mun stäng.
De två utmärkande personer som i samma åra krampaktigt sig höll-
De två i eget egoistiska krampaktiga försök,
att hålla sig kvar,
Jag själv först-
kan bäst o störst.
Att i gruppen övriga satt med förmåga,
såg sin möjlighet till askadess engagemang
förlora dess låga.
Var fanns ledarskapets ansvar i att dela upp
i skala rättvis behöver ej alls vara något
märkvärdigt pris.
Att inför varandra delges endast till gagn för De tystas förmåga
att ge en aktiv minut eller två,
att väcka intresse i engagemangens deras låga.
Sätt De egoistiska som sig själva krampaktigt
egenmäktigt i konkurrens,
höll i samma åra,
sätt Dem i de tystas vrå
i en hel kursdag eller två.
De behöver att sig själva för detta att bli utsatta
att höra andras röster till engagemang förmåga
och möjligheter att skratta.
Att kunna delegera i empatisk förmåga att också som ledare
att kunna lyfta fram-
De som i mörkrets skuggor gå,
in i ljusets låga,
låt De också få ges tillfälle
till styrka att våga.
Ge tid i eftertanke att allihopa någonting att få säga
i att ge resultat-
det borde vara så självklart.
Att också i efterhand ej någon tillgänglighet för deltagarna att ges
att efteråt, en kort minut att ses,
för innevarande i tankar undrande över frågor som väntar på svar
att en enda kurselev på ledaren som klistrad hänger sig kvar.
Att bara i förutfattad situation på ett aggressivt sätt någon ge sig på,
istället för att taga reda och försöka att stanna upp-
i att lyssna och att förstå.
Skriven av Birgitta Harrysson 2009-03-29.
Känslokyla
Dömd till slut i egoistens land-
att empatisk förmåga saknas
för Dig denna låga.
Allena kommer Du att ensam blott-
får gå på torrskodd strand.
I känslokylans steniga hjärta-
där Du endast om Dig själv önskar allt gott.
Du kommer ej att finna ro-
Ej, vara för andra en empatisk vän
i tilltro.
Dock, i framtidens vy-
när sanningens ögonblick i Din omgivning-
uppdagas ty.
Din källa är utsinad-
Där Du ensam går
barfota i glittrande splitter-
vassa i eget stelnat blod-
som ger oläkta sår.
Vill Du ändock endast Dig själv väl-
Där Du går i Din egensinnande själ.
Till slut-Ingen ingen,
vänskapens hymens band-
vill att Du beträder
Deras empatiska solbelysta strand.
Därför binder Du Dig själv-
till att leva i egoistens känslokalla
splitterfulla strand-
Där Du förgör Dig själv till slut-
Ingen, ingen kommer att någonsin
visa Dig vägen ut.
Du gav Dina vänner endast söndrigt splitter-
I Din förljugenhet-
om att det var av äkta glitter.
Du har släckt och tömt ut,
vänskapens ljusa låga-
i framtiden till Din egen plåga.
En dag kommer även Din nöd-
Ingen, ingen kommer att efter Ditt svek-
att vilja ge Dig stöd.
Skriven av Birgitta Harrysson 2009-08-13.
Dörr på glänt
Låter dörren stå lite på glänt
tänker---------
ligger vaken rycker till-
tyckte mig höra en nyckel
som sattes i dörrlåset.
Nej! Det var bara inbillning
återskapar till försök
lite sovro-
men vet inte vad jag ska tro?
Låter dörren stå lite på glänt
lite ljus får också i hallen
vara tänt.
Tänker ändå---------
tyckte mig höra steg-
hjärtat bultade så hårt
i mitt bröst-
jag tyckte mig precis, höra hans röst.
Låter dörren stå lite på glänt
hoppas och tänker ändå-
att han snart framför mig
med öppen famn ska stå.
Låter dörren stå lite på glänt-
hoppet fins kvar-
men nu undrar jag-
vad kan ha hänt.
Varför har han Ej, ännu hemvänt?
Låter dörren stå lite på glänt-
i väntan utifall att
Vem vet? Vem vet?
Men hoppet aldrig dör?
Låter dörren stå lite på glänt-
lite ljus får också
i hallen vara tänt.
Skriven av Birgitta Harrysson 2005-03-09.
Förvriden
Förvriden och sne-
av livets bördor förtynger axlarna
som en inre isande plåga-
släckt äro livets törstande låga
i skuggljuset där jag går
där ingen ser eller förstår.
Att försöka finna livets källa-
bägaren fylld till bredden
där man åny kan åter
finna tillbaka till livstro-
är ej förunnat alla var och en.
Drick ur livsvattnets bägare,
Ni som ännu har orkens livsförmåga kvar.
När Ni livsbägaren har druckit ur-
kan måhända ert kroppsliga inre
förmågor som under mången år-
givit blödande hjärtesår-
äntligen få komma till själslig läkning.
Skriven av Birgitta Harrysson 2004-02-24.
Pluskan
En gammal pluska sliten och nött.
I bakfickan på en utarbetad man som med sakta steg
går gatan fram-
i minnenas kvarter.
För att få råd att denna kunna inhandla på billighetens marknad-
som anordnades
vår och höst-
han troget slitit ihop
på fabriksgolvet
i anletets svett.
Det blevo en liten-
trygghetströst att för de få silverslantar-
att åt minstingen
äntligen kunna inhandla
ett par vintervantar.
Uti denna enkla pengapung sliten, utnött-
hårt hållen på arbetets son-
har ändock givit en dagslön-
till simpel mat för familjen.
Stundom fanns ej ens i denna -
ett öre rött,
med sakta vemodiga steg-
hemkommen till familjen-
frusen, sliten trött-
och hungrigt utstött.
Till kvällsmål just dessa kvällar bestod i vatten och möjligtvis
en brödkant och vattgröt.
I minnenas kvarter han går ensam, barnen har egna liv-
och frun är begravd i vigd jord
för länge sedan.
Han tittar upp sneglar över gården-där utedassen en gång stod.
Där tvättlinan bara hängde, full av utslitna kläder,
han kunde än nu höra,
Karlsson gälla stämma-
hur hon skrek på barnen.
Skriven av Birgitta Harrysson 2005-2007.
Havets klimax
Till vindens sus-
havsvågornas brus-ville segla med någon-
comme il faut.
Runtom i cirkus polar-
i stormande vindar
både i latitud och longitud.
Under nättrnas stjärnhimmel-
indimmade i varandras hjärtans apex.
Ville se Dig så stadigt-
konsekvent troget-
vid rodret stå-
med en kaskett på huvudet.
När i seglat förbi stormande
vindar-
och mot bidevindens sus-
solklara dagar.
Går Vi till slut mot land-
vid varandras sida-
definitivt.
Skriven av Birgitta Harrysson 1998-07-31.
Frihetens bro
Jag vill bygga en bro-
där inga gränser finns
byggas i kärlek och tro
där apartheid ej man minns.
Jag vill bygga en gemenskapens kyrka-
i demokratisk anda-
med varsamma händer-
där Vi världens människor-
varandra ger styrka-
för frihet ett hoppets ljus Vi tänder.
Jag vill bygga en savann-
där gräset ständigt ska gro-
ingen lag finns om bann
där vit och svart tillsammans kan bo.
Jag vill bygga en baldakin-
där gemenskapens himmel lyser blå-
där Vi människor från all världens hörn-
med öppen kommunikation kan nå.
Jag vill bygga med balsamiska dofter-
en balustrad-
där Vi människor sjunger om frihet-
på världens olia språk i kavalkad.
Skriven avBirgitta Harrysson år 1993.
Expressiv Tempore
Ett tomt ark, en halvtorr knappt skrivbar penna.
I portmonne finns endast några blanka kronor.
Sitter försjunken i tankar-
framför fönstret-
och ser ut över den regnvåta parken.
Ser barnen plaska omkring-
i vattenpölarna-
och hör Deras glädjetjut i vatenstänket.
Helt omedvetna om framtiden-
och min skrivarlusta.
Skriven av Birgitta Harrysson 1996-10-07 på Birgitta Dagen.
Några korta enkla dikter:
Flottiga herrar
Rikemans dagar-
lever gott äter flott-
vilket ger stroppiga herrar feta magar.
Påklädd med skjorta vit
och stärkta kragar-
spatserande.
I hög märkvärdig hatt
med gulddouble
käpp i hand.
Barnen mot dessa herrar-
ofta göres ett busstrecks-
spratt-
med viss förhoppning
att hos Dem-
locka fram ett skratt.
Skriven av Birgitta Harrysson 2001-07-22.
Ting
Ser mig omkring,
en dagstidning i soffhörnet
på golvet ett par barnstrumpor-
och en blå handduk.
En liten gul leksakstraktor-
på bordet står.
Disken står kvar-
det är stökigt runtomkring-
men det gör mig ingenting.
Det är Du min vän-som jag gärna vill hälsa på-
ej, dess döda ting-
som ligger utspritt-
runtomkring.
Skriven av Birgitta Harrysson 1998-04-14.
Väntan
Ett förfluget ord-
en spontan handling
kan förgylla
och förbrylla
i matkön
i kassan
i väntan
på sin tur!
Skrivet av Birgitta Harrysson 1998-12-09.
Udda
Ur den asfalterade gångvägen spirar en törstande blomma-
vänd mot solen-
graciöst attraktiv-
som i ett yttersta försök-
att överleva.
Med kraftens förmåga-
slak och böjd-
törstande vänd mot solen-
växer Du ändå
upp och slår ut i full blom.
Att få ha vuxit fram i singularis-
graciöst attraktiv-
på den simpla asfalterade
gångvägen.
Till en blommande
blomma-
trots att kraftens förmåga var nära att sina ut
Du udda lilla blomma
överlevde tappert.
Skrivet av Birgitta Harryson 1996.
Tidsrymdens ur
Stilla stund i tankar att bara få ifred at vara-
ej att på några frågor att besvara.
I minnenas förgångna atmosfär jag mig befinner-
ur tidsrymdens ur-
i tankar försvinner stundom,
från ljusets dag,"Ja, " likt timglas sand som alldeles för fort
livets anda rinner ut.
Tankar för allehanda ting ja, om dåtidens rytmiska färd-
i tyck o tänk-
glimtar förbi-
i rallyfart.
Modernitetens mode, mystik, film, musik.
Kanske trodde Vi unga då-
att det alltid skulle vara så självklart.
En dag man varse vis blir, att faktum är
att äldre Vi blivit har-
ord och handling för De unga är, Vi gamla
i tyck o tänk.
Men dess ungdomliga glimtar i det förgångna Vi oss själva
i förgyllda trådar med sorgkantsbitar i våra dåtida tankar
oss skänkt.
Skrivet av Birgitta Harrysson 201-01-18.
Flickung tant Galant
Har ej dess kravfulla midjemått-
har hår som går i silvergrått-
ej längre attraktiv för arbetsgivarna
" Ja," Det har man länge förstått.
Har ej heller ung ålder inne
men ändock mycket ung i sinne.
Kanske lite knotiga gamla händer-
och en del lagade tänder.
Arbetserfarenheten är berikad och lång,
räknas blott ej,
arbetsgivarnas negativitet med dess ständiga---------?
TACK!
För visat intresse-meddelande.
" Här fins ingen samhällsplats för Dig"!
Skriven av Birgitta Harryssson 2004-12-06.
O nej!
En skål tom
En skimrande tonad blåmelerad skål tom
vad månde den fylla ut-
vad ätbart fanns
var nu tom o slut.
Vänder upp och ner på sliten börs
OH! Räknade dess ören.
Men hur fylla ut tom skål
när barnets kängor behöver nya
skosnören.
Letar febrilt över ställen gömda
i hopp om att finna-
några extra ören glömda.
Men o ack! Neej!
Bara måste till barnets kängor
taga dess ören-
till köp nya skosnören.
Skål tom kan ej med någonting
denna
att fylla ut.
Till barnets kängor räckte det endast
de-
ören som fanns
till endast
nya skosnören.
Skriven av Birgitta Harrysson 2009-02-27.
Birgitta Harrysson, birgitta.h1(at)comhem.se
Copyright © 2011- Birgitta Harrysson.
Publicera dig?
Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?
Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!
Se mer info här - publicera dig.
Läsarnas bidrag:
- Dikter
- Artiklar & betraktelser
- Noveller
- Skribenter med egna presentationer
- Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.
-
Presentationer
- Presentationer - partners
- Partners inom språk, grammatik, skrivande, publicering, konst, hälsa och ideéll verksamhet.
-
Idén kan vara guld värd!
-
Våra partners