Bä bä bita lamm

Hon är två år och helt ljuvlig, min dotter. Hon har bara inte alltid vett att visa det. Kanske har hon redan gått på myten om att en kvinna bör spela svårfångad för att nå dit hon vill. I vart fall tillämpar hon den metoden när hon inser att hon riskerar att bli nedstoppad i en overall för att gå hem från dagis. Hon gallskriker redan i kuddrummet och slänger sig platt på mage på det blöta hallgolvet. Jag klämmer resolut in dottern under ena armen och ler avspänt mot de andra mammorna och papporna. De vars barn har insett att det inte är någon idé att protestera – man åker i overallen ändå.

Det blir skruvstäd mellan knäna. Dottern står som en sprättbåge tills hon plötsligt byter taktik och rinner ner som en slime mellan mina knän. Jag förbannar stilla den som uppfann galon. Man kanske kan sy på en remsa kardborrband runt magen för att få skruvstädstekniken lite mer effektiv?

Väl hemma är det samma visa när hon inte får stanna ute och leka i snön. Hon gastar så att det hörs över hela villaområdet. Sen gör hon "sälen" i snön så snyggt att jag är på vippen att glömma att vi ligger i strid. Men skam den som ger sig. Jag försöker se ut som om dottern tycker att det är roligt att bli buren i fötterna. Och ler avspänt igen. I fall någon granne skulle råka titta ut genom fönstret.

När det mesta av kläderna har åkt av drar dottern raskt ut en stol och klättrar in och sätter sig i skafferiet.

   –"KAAAKA!", säger hon strängt. Någonting säger mig att det är lönlöst att försöka med bortkollring. Hon får en pepparkaka medan jag ödslar bort ett par minuter på att förklara att det blir inga mer kakor för snart är det mat.

   –"MEELA KAAAKA!". Hon gillar inte att bli nedlyft.

Jag steker champinjoner medan hon står på en köksstol och diskar allt hon kommer åt. Strax innan mina svampar övergår från vackert gyllengula till sotsvarta och tantrynkiga häller hon ut en halv liter olivolja i vasken. Den från den dyra lilla italienska butiken i stan. Det blir inga svampar i risotton. Storebror ser nöjd ut.

Dottern försvinner ut ur köket utan att lyssna på mina kloka och väl valda uppfostrande ord och övergår till att plocka ur alla IKEA-ljus ur en förpackning på vardagsrumsgolvet. Femtio stearinljus och ovanpå en lycklig flicka som dansar krigsdans. Mycket "BÄP" (skräp) blir det. Vad gör man med femtio stearinljus som är av på mitten? Behöver de sådana i tredje världen?

Medan riset kokar plockar jag ner henne sju (7) gånger från trappan till övervåningen. Nej – det finns ingenstans att fästa en barngrind om har en charmig och vacker men öppen planlösning. Gallskrik.

   –"UUUUUUUTAA!" (=sluta). Men jag måste laga färdigt maten. Och om man lämnar ängeln ensam på övervåningen dyker hon i badkaret eller klättrar upp via toan och hänger sig grensle över handfatet. I båda fallen spolar hon vatten ur kranen. Gärna "BAMT" (varmt). Och klappar sig på magen och gurglar förtjust: "MAAGE PLÖÖT!"

Medan jag skär kassler öppnar dotter flinkt en barnspärrad låda och tar fram en riktigt vass kniv.

   –"LEKA MAT!". Av outgrundlig anledning leder hennes manöver till att en förskärare fastnar i barnspärren. Lådan går varken att öppna eller stänga och jag kommer inte åt vitlökspressen som jag behöver nu. Med den kreativitet som bara ren och skär ilska kan skapa lyckas jag få upp lådan med bara ett minimalt skärsår på fyra centimeter i högra handflatan som resultat. Det följer livslinjen, ironiskt nog.

Efter att ha skrikit ut hur orättvis jag är som inte låter henne leka med kniven tultar dottern iväg och öppnar en icke spärrad byrålåda. När det har varit knäpptyst i närmare trettiofem sekunder griper jag henne på bar gärning just när hon har plockat ur batteriet ur den fina gamla kameran som är pappas stolthet. Dock inte filmen – ha ha – den vann jag. Skam den som ger sig, som sagt.

Hon får sitta på diskbänken medan jag lagar färdigt maten. Därifrån når hon diskmedlet, vinstället, ett icke barnsäkrat eluttag under överskåpen, samtliga tallrikar i skåpen (vem har sagt att man bara ska sitta ner på diskbänken?), kasslerskivorna, kniven de skars med, you name it. Hon får rita lite medan jag dukar. Det blir bara lite ritat på det nyoljade köksbordet.

Efter knappt tio minuter har dottern tröttnat på kasslerrisotton. Eller så tycker hon kanske bara att det är tråkigt att äta den sittande. Så hon står upp. Och sjunger högt och ljudligt

   –"BÄ BÄ BITA LAMM, HA HA HA HA ULL!".

Även storebror ser tveksam ut till underhållningen. Efter fem minuter har jag tröttnat och trycker vänligt men bestämt ner dottern i stolen. Hon prövar hjärtskärande krokodiltårar men jag är obeveklig i min kamp för middagsro. Som straff singlar hon i väg sin plasttallrik. Den träffar kaklet ovanför spisen varvid – otroligt nog – en del av risotton landar tillbaka i pannan. Där ser man – de kan städa, bara de vill. Sked och gaffel träffar ugnsluckan. Den jag skurade ren i går. Sedan glider hon ur stolen och lämnar med ett intagande leende köket för nya äventyr.

   –"TACK I MATEN!". Tröjan täckt med kasslerrisotto.

Jag har fortfarande inte ätit upp hälften av min numera kalla mat förrän hon dyker upp igen. Nu vill hon ha "GASCH!" (glass). Jag spelar oförstående. Tyvärr går hon på det och öppnar frysen själv. Om ni har sett tjugo frusna hamburgare glida över ett parkettgolv någon gång så vet ni precis hur vackert det kan vara. Nästan som ett fyrverkeri.

Irja Hed

Copyright © Irja Hed 2014

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.