Ett liv med dig

Se hela hennes novell här - Ett liv med dig.

Kapitel 2

Solen kändes fortfarande varm mot huden och fötterna var mjukt ner bäddad i den varma sanden. Erina vandrade för sig själv nere vid stranden. Hon kände sig ensam men ändå tillfreds med tanken att för alltid vara själv med att uppfostra dottern. Erina stannade till och vände sig mot havet. Vinden lekte tag i hennes hår så att det såg ut som att det fladdrade runt hennes ansikte som en virvlande dans. Hon ryste till och la sina armar runt sig. Tankarna virvlade precis som vinden som en oreda i huvudet på henne "kommer jag någonsin får känna någons armar som håller om mig igen, känna någons läppar mot mina." Tanken var sorgligt tänkte hon och knep ihop ögonen. Erina sänkte blicken mot sina fötter och gick vidare på stranden inbunden i sina tankar.

Rikard satt som vanligt runt lägerelden med en ölburk i handen, tillsammans med sina vänner precis som de alltid hade gjort sedan de var yngre. På sista tiden hade han följt med sina vänner ner till stranden för deras skull, men alltid tyckt att det kändes obekvämt när vännerna hela tiden försökte pracka på någons kvinnliga kusin eller systers kompis. "Du är 21 år för helvete ingen eunuck som tagit avstånd från det kvinnliga könet" brukar de säga allt oftare nu än tidigare. Rikard såg väldigt bra ut mot för andra och hade inte några problem att skaffa sällskap om han så önskade sig. Han hade en välbyggd muskulös kropp. Musklerna satt precis på de rätta platserna och en tvättbräde mage som skulle göra vem som helst av det egna könet svartsjuk. Rikard älskar verkligen kvinnor men ingen hade någonsin fått honom att vilja ha någon mer än för stunden inte ens det. De tilltalar honom inte ens numera tänkte han och vände blicken ner till stranden från sina vänner som skrattade runt elden. Rikard hajjade till och satte sig upp "vem är det där?" funderade han. Henne hade han inte sett förut. Hjärtat började bulta som ångvält i bröstet och magen knöt ihop sig. Han kände genast att han skapade ett inre motstånd mot inkräktaren som av någon anledning attraherade hans revir. Första gången på väldigt länge kände han att han ville veta mera, "vem var hon?".

"Gud och min skapare jag måste sluta stirra" tänkte Erina och försökte slita blicken från den vackraste skapelse som hon någonsin hade satt sina ögon på. "Han tittar på mig" Erina kände hur det pirrade i hela kroppen hjärtat gjorde saltomortaler, hon kände sig svimfärdig. Det måste bara vara att jag har druckit för lite, ja så måste det vara. Jag inbillar mig bara att han tittar på mig, det är inte troligt tänkte Erina.

Rikard kunde inte slita blicken från henne. "Jisses hon är helt.." Rikard kunde inte finna rätt ord som kunde uttrycka vad han kände inför synen av den nymf som gick nedanför honom."Hur kan hon påverka honom på så långt avstånd" tänkte han. Deras blickar möttes och smälte samman i ett magiskt ögonblick och de kunde inte slita bort sina blickar från varandra."Gå här ifrån nu, snälla Erina" sa hon till sig själv men fötterna ville lyda. Fötterna kändes som fastjutet i sanden, ett skrik fick henne tillslut att slita blicken och ruska om henne tillbaka till verkligheten. Rikard kämpade att intala sig själv att bryta den förtrollande känslan att gå fram till henne. När det glada skriet från hans kompis Yvonnes klingande skratt kunde Rikard förmå sig att bryta förtrollningen och intala sig själv att vända henne ryggen. Erina kände att magen knöt sig och bröstet kändes tungt när hon såg hur han den otroligt vackre mannen bryskt vände ryggen åt henne, som om han äcklades över att hon hade stirrat på honom. I själva verket kämpade Rikard med sin inre demon att inte springa fram till och, ta henne i famnen kyssa hennes inbjudande väsen från topp till tå." idiot! Hur kan du vara så dum "tänkte han" hon är en helt främmande kvinna och behöver inte någon idiot som stirrar på henne" "men.." tänkte Rikard " Hon..tittade på mig..hon också?! Tänkte han fundersamt.

Erina sprang längst stranden, hon ville bort från honom och känslan av att tappa fotfästet. Hon ville inte hamna i en situation som skulle kosta än en gång ett trasigt hjärta. – Hur kunde han påverka henne på det här viset? Sa Erina till sig själv i spegeln när hon stod i badrummet på hotellrummet. "Hur är det möjligt att man ska träffa någon på en strand som man påverkas av på ett så långt avstånd, det är ju inte klokt? tänkte hon. Hon drog av sig sina kläder och klev in i duschen för att svalka sin upphettade kropp och då handlade det inte enbart av att solens strålar hade tagit på henne utan hon kokade inombords av en överväldigande lust som skrämde henne. På balkongen satte hon sig ner i en av sol stolarna i bara handduken och lät håret självtorka i solen som fortfarande kändes varm. Hon kunde inte släppa tanken av perfektionen av ett grekiskt fullblod som endast hade existerat i hennes tankar och i de romaner som hon älskade att läsa.

Rikard reste sig från den plats runt elden och beklagade sig att klockan var mycket och att han måste hem. Hans kropp pulserade med en kraftig erektion som inte ville lägga sig. "vad har det tagit åt dig?!" sa Rikard tyst till sig själv och tittade ner mellan benen . Han grabbade tag i en filt som låg intill för att dölja för sina vänner hur upphetsad han var. Han ville mest av att slippa frågorna som med all säkerhet skulle hagla över honom. Detta var en pinsam situation som han helst ville bevara för sig själv. Väl hemma kunde Rikard slänga sig i duschen och chocka kroppen i en skur av iskalla strålar.

"Vem var hon?" Rikard kunde inte glömma henne hur mycket han än försökte. Han såg henne framför sig den smärta kvinnliga kroppen med ett hår som var så livfullt kring hennes ansikte en vackert mörkbrun färg med ett glimmer av guld tänkte Rikard. Han reste sig från sängen och öppnade balkongdörren på vid kavel. Vinden svalkade en aning nu vilket kändes behagligt på den här tiden av dagen. Rikard ställde sig ute på balkongen och funderade på om han någonsin skulle få möjligheten att se henne igen. "Glöm henne nu, det är osannolikt att hon kommer hit igen". Nedanför kunde han se att vännerna kom gående med påsar med alkoholhaltiga drycker " jaha då var det dags då" tänkte Rikard och vinkade ner till vännerna. Festen var för hans ära, en försenad födelsedag som han mer än hellre ville slippa, men det är väl bara att bita ihop och hålla en god min tänkte han och gick ner till de väntande gästerna.

  – Grattis älskling! plötsligt hade han armar runt halsen som slingrade runt hans kropp som ormar kring en godbit.

  – Hmm, då släpper vi taget här, sa Rikard med ett skratt.

Han var trots allt väldigt van att de kvinnliga gästerna som brukade komma var allt som oftast kladdiga av sig och de ville gärna ta på honom och ibland på det mest intima ställena på kroppen. "Kan de inte låta mig vara" Suckade Rikard när han hade slinkigt förbi de vilda högljudda vännerna "äh vänner tänkte han, mer än hälften av dem känner jag knappt, tänk vad pengar och makt kan göra, man vet egentligen inte vilka som är här som vän eller någon som gärna vill glänsa och ta för sig av gratis mat". Rikard tittade över gänget som hade samlat sig i hans hem och fortfarande strömmade det in fler. Oroligt spanade han efter familjens livvakter som lugnt stod tillbakalutad mot grinden och tog emot inbjudningar. Hans mamma var god mot alla hon tyckte att man skulle bjuda på sig själv när man har tillgångar som sträckte sig över miljoner "är man multimiljardär så är man, då måste man kunna vara givmild emellanåt till dem som har sämre ställt" brukade hon säga. Därför bjuder hon in alla. Nu hade hon bjudit in ett helt fotbollslag från Sverige bara för att de var på besök i deras land och att de hade kämpat så bra på en tävling men förlorat en match. Mamma är snäll men hon tänker för mycket på alla tänkte Rikard. I dörröppningen såg Rikard att hans bästa vän Giorgio försökte tränga sig emellan ett hop av gäster.

  – Ja, nu har hon överträffat sig själv tror jag sa Giorgio, när han kom fram till Rikard med ett stort flin över ansiktet.

De kramade om varandra och gick och satte sig vid ett enskilt bord ute på terrassen med var sin öl i handen.

Se hela hennes novell här - Ett liv med dig.

Anneli Nyrén

Copyright © 2013 Anneli Nyrén

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.