Ett liv med dig

Se hela hennes novell här - Ett liv med dig.

Kapitel 1

Erina ville inte vara ensam, men vad hade hon för val. Nu hade hon ändå blivit lämnad med en liten flicka vid sin sida efter att Peter hade avlidit i ett annat land. Han hade troget tjänat landet sa de! Vad menar de med det? Vad hjälper det mig tänkte Erina när hon bytte på sin lilla flicka. Folk hade kommit och gått under ett helt år nu men det kändes fortfarande jobbigt när folk hela tiden skulle prata om det som hänt så fort man stötte på någon. Erina kunde se alla dessa ihopdragna beklagande ögon som stirrade på henne och alla dessa axelklappningar. Erina rös vid tanken. Det går ingen nöd på mig tänkte hon, trots att hon inte har kunnat arbeta med en liten bäbis hade livförsäkringen som Peter tecknat innan han åkte gett henne en smärre förmögenhet som Erina inte tordes röra någon större mängd av. Dessutom hade hon för första gången i sitt liv vunnit två och en halv miljon på trav när hon desperat försökte muntra upp sig själv med något spännande. Vem kunde tro att det skulle löna sig.

Erina hade sålt huset och flyttat tillbaka till sin hemstad ganska direkt efter Peters död, hon ville inte bo kvar i en stad hon ändå inte trivdes i. Orsaken till varför hon i huvudtaget bodde kvar var ändå för Peters skull. Nu när Peter inte fanns längre vid liv fanns det ingenting som höll henne kvar, hon ville hem. Till i början levde Erina hos sin mamma tills hon kände att hon hade landat med båda fötterna på marken igen, men ensamheten och saknaden som Erina kände i bröstet ville inte försvinna. Kanske har det blivit bättre även det tänkte hon och lade ner dottern på golvet.

Ringklockan på dörren avslöjade att tystnaden och ensamheten skulle försvinna en stund Erina kunde inte känna någon glädje, men att sitta ner och prata en stund över en kopp kaffe tog bort en del av tankarna och dagen flöt fortare fram. Ringklockan klämtade än en gång på dörren, Erina öppnade och såg till sin besvikelse sin storebrors gamla kompis stå och hänga vid dörrposten. Typiskt tänkte hon tyst för sig själv inte alls kul Urrk!

  – Hej Lars vad får dig att titta förbi?! Brorsan har inte kommit hem ännu!

  – Jag vet men får man inte hälsa på dig lite grinade Lars tillbaka med uppdragna läppar så att det såg ut som om han ville visa tänderna för henne.

Hans ögon glänste av begär Erina visste vad det innebar hon hade varit med förr, så hjärnan arbetade febrilt med att komma på en nödlögn för att slippa släppa in äcklet in i huset.

  – Bjuder du på en kopp kaffe tills han kommer hem sa Lars, än en gång.

Erina hoppade till ur sina tankar, hade han sagt något?

  – Nja ok, sa hon en kopp kaffe kan han väl ändå få det var ju redan kokat.

Han är ju ändå Mickes kompis tänkte Erina, och kastade en snabb blick mot klockan på väggen 16.15 ok snart hemma.

Lars var en och sjuttiofem centermeter lång normalbyggd med fet finnig ansikte som tydligt hade tagit skada av acne i tonåren och hans hår hängde som tåtar av smör längst ansiktet. Kläderna hängde som säckar på kroppen och hans personlighet var under all kritik. Lars tyckte att han själv var Guds bästa skapelse vilket han gärna ville framhäva så fort han fick möjlighet.

Erina tittade än en gång på klockan och försökte ideligen undvika att bli indragen i hans kletiga famn och kräkas av andedräkten. Lars visade och uttryckte ofta att hon så gärna fick sitta i hans knä så att han skulle kunna trösta lite vilket betydde klämma, känna ta på många förbjudna delar på hennes kropp. Erina ville inte längre vistas ute bland folk speciellt inte där det fanns manliga gener. Hon upplevde som om hon aldrig fick vara ifred alltid var det någon som tafsade på henne eller ville bjuda ut henne på olika tillställningar. Hon undrade ofta vad som hade tagit åt det manliga släktet under den tid som hon hade varit tillsammans med Peter. Innan hade hon inte upplevt att hon hade blivit uppvaktad på det sättet om man nu kan kalla det så. Erina ansåg sig inte som vacker på något sätt mer som en trist grå mus, alldaglig. Fast hon måste erkänna att efter dottern så hade hon fått mer former vilket hon tyckte var lite trevligt eftersom nu fyllde hon ut kläderna bättre. Erina beskrevs av vänner som hon hade, som lugn och tålmodig med stark karaktär snäll och hjälpsam mot andra och hon kunde verkligen lyssna på dem som behövde prata. Hon tyckte att de var fånigt att få höra något sådant om sig själv. När hon såg sig i spegeln på morgonen fick hon intala sig att det blir bättre. Jag måste ta mig i kragen tänkte Erina vad gör jag egentligen? Varför bor jag hemma fortfarande? jag måste flytta och hitta mitt eget hem.

Sittande vid köksfönstret och försöka hålla ett öga på sin lilla dotter som lekte ute på gräsmattan var inte så enkelt som man kunde tro. Inte när flickan var mer vild än tam och så nyfiken på livet som hennes dotter var. Samtidigt som man måste se till att fixa till middagen efter en stressig dag på jobbet, vilket tog lite på hennes krafter. Men hon hade inte ångrat sig när hon såg notisen om en trevlig litet hus som var till salu. Huset låg precis lagom långt bort från staden och hade en enorm gräsmatta runt huset vilket Erina verkligen ville ha. Hon hade redan hunnit plantera och odlat olika grönsaker och blommor av olika färger. Det var fritt här. Man kunde tänka, man behövde inte oroa sig för trafiken påsamma sätt som inne i staden tänkte hon. Erina vaknade till när äggklockan ringde. Hon öppnade ugnsluckan och lukten av en ström av nybakta kanelbullar välde ur ugnen. Mm va gott det luktar tänkte hon, drog några djupa andetag och började plocka fram glas på bordet. Ute kunde hon höra att Emilia glatt kvittrade mot någon som kom gående på grusgången. Erina tittade ut och såg Sara sittande på huk bredvid hennes dotter. Åh va trevligt sa hon högt till sig själv och knackade på köksfönstret och vinkade in dem med ett stort leende. Erina älskade besök speciellt från sina vänner hon skyndade sig att plocka fram ett glas till och la fram ett fat med nygräddade bullar på bordet.

  – Hej Sara va kul att du kom på besök, och du kom precis i rätt tid! Sara kom precis in i köket ivrigt sniffande med näsan i vädret.

  – Mmh jag känner det, vilket tur jag har sa Sara med en glimt i ögat och kittlade Emilia på magen som vände sig av skratt i hennes famn. Sara satte ner henne i barnstolen och placerade sig själv i stolen bredvid.

  – Kallmjölk och nybakta bullar är nog det bästa man kan få, eller hur Emilia? sa Sara till henne och bröt en bit från en bulle och gav henne den ena delen.

Sara studerade Erina vid spisen när hon stod och rörde runt med en slev i grytan.

  – Vad gör du för något som dessutom luktar så gott? Erina vände sig runt och log samtidigt som hon smakade på sin matlagning.

  – Biff stroganoff! Har du ätit? Vill du ha lite kanske? Det finns gott om, om du vill ha!

Sara låtsades att fundera, mer perfekt än så här kunde det ju inte bli tänkte hon. Nu skulle det bli lättare att komma in med det riktiga ärendet.

  – Tack ja gärna! jag har ännu inte hunnit äta och dessutom behöver jag inte laga mat när jag kommer hem, skrattade Sara till svar och hoppades samtidigt att det inte skulle låta falskt och genomskinligt.

  – Kul! fast du måste tyvärr vänta lite längre det är inte färdigt riktigt än på någon timme det är väl ok, hoppas jag.

  – Javisst, det gör ingenting.

Sara tog med sig Emilia ut till toaletten för att tvätta av henne kladdet från hennes fingrar.

  – Vi måste tvätta ansiktet också gumman, sa Sara skrattande.

Sprattlande tog Emilia slutligen sig lös från Saras famn och sprang tillbaka ut till sandlådan och började bygga vägar i den mjuka sanden. Sara vände sig mot köket och funderade på hur hon skulle börja. Om sanningen skulle fram så hade flera av deras gemensamma vänner, grundat sig över hur de skulle hjälpa Erina att komma ur sin kupol utan att stöta sig för mycket på hennes känslor. De hade förberett sig noga på olika svar som möjligtvis skulle komma ut ur hennes mun, vilket var vanligt att de skulle få ett var på tal så att säga. Efter hård utröstning hamnade lotten på Sara vilket hon tyckte var horribelt att prata om känslor. Med en suck återvände Sara in till köket och gjorde Erina sällskap runt köksbordet.

  – Erina! Kom och sätt dig en stund är du snäll bad hon.

Erina slutade stöka runt vid arbetsbänken när hon hörde Saras allvarliga tonläge på rösten. Hon gick sakta lite osäkert fram till bordet och satte sig ner på stolen mitt emot Sara. "Vad är det nu?" "Varför ser hon så allvarlig ut?" tänkte Erina.

  – Har det hänt något? fick hon slutligen fram.

  – Nä! jo men inte för mig.

  –  Nähä vad handlar det om då? frågade Erina lite undrande.

  – Om dig! fick Sara slutligen fram.

Det blev alldeles tyst runt bordet, Erina reste sig upp men satte sig ner igen.

  – Vadå om mig? Är jag stans samtalsämne nu?!

Sara funderade en kort stund innan hon bestämde sig att vara helt och fullt ärlig mot henne.

  – Erina! Sara tittade med lugna ögon och fast röst för att fånga en lite upprörd människas uppmärksamhet.

  – Jag och många fler egentligen alla dina vänner tycker att det är dags för dig att börja leva igen! Du måste hitta någon annan! Ditt liv tog inte slut med Peter Erina!

  – Hur vet du hur… började Erina men avbröts av Saras hyssande.

  – Låt mig tala färdigt, snälla Erina bad Sara.

Erina la sina händer under bordet för att dölja att de darrade.

  – Du är ung, så ung, nitton år! Och inte 88. Du får inte gömma dig och glömma bort dig själv vet du! Vi alla älskar dig du är den bästa vän någon kan ha och det säger allihop.

  – Men… vänta lite än avbröt Sara igen, hon vände sig om efter väskan som hängde på stolen. Hon plockade fram ett brev och ett avlångt kuvert ur ett av facken och la det framför Erina. Erina stirrade ner på bordet. Framför henne låg ett kuvert med betald resa till Rhodos.

  – Det är bara tre veckor men du skulle behöva längre.

Erina tittade upp på Sara, hon kunde inte fatta vad det egentligen handlade om.

  – Inte ska ni lägga ner pengar på en resa utomlands till mig! Jag kan inte bara resa, jag har en dotter och vem ska ta hand om henne medan jag är borta har ni tänkt?

Sara log mot henne:

  – Bli inte arg nu! Men vi har redan pratat med din mamma om det och hon ville mycket gärna ta hand om henne undertiden du är borta. Vi hjälper också till naturligtvis du behöver inte vara orolig för något vi tar hand om allt, och Susanna ta hand om dig när du kommer ner.

  – Men tre veckor kostar mycket? beklagade sig Erina.

  – Jo men så ligger det till att vi fixade det billigare med en grupp resande idrottstjejer si så där 14  – 15 år och tränarna behövde någon mer förståndig som kunde hålla lite koll på dem åt dem.

  – Jaha, skrattade Erina till ni, sätter mig i arbete!

Sara flinade:

  – Så illa är det inte, under dessa veckor så tränar de för det mesta och glöm inte tävlingarna! Så du kommer att vara ensam mycket eftersom Susanna kommer att vara tvungen att jobba hon med.

Erina funderade och tittade ner på kuvertet hon hade i handen samtidigt hon övervägde situationen noga. Det skulle vara skönt att komma bort från allt, vara helt själv en stund tänkte Erina. Inte för att hon tyckte illa om att ta hand om Emilia utan hon kände sig rädd för att allt var nytt. Hon var ensam.

  – Vad hade ni tänkt att jag skulle leva på då där nere?

Sara blängde på brevet som låg intill. Erina tog upp kuvertet och öppnade det försiktigt. Hon drog åt sig andan när upptäckten var en kollosalt mängd sedlar av grekiskt valör ner stucken i ett brev intill.

  – Du behöver bekymra dig om det som du kan se, vi har tänkt på det också och du kan leva lyxigt dessutom, flinade Sara.

Erina tog upp resebiljetterna och tittade när datumet för avfärd skulle vara.

  – Va!! men det är ju om två dar?! utropade hon.

  – Vi vet! vi har redan packat åt dig det väsentligaste, och mormor kommer imorgon efter Emilia.

Erina vände sig mot spisen i en dimma av tårar.

  – Maten är färdig, kan du hjälpa mig att duka är du snäll! hjälp tänkte Erina och började duka fram middagen.

Se hela hennes novell här - Ett liv med dig.

Anneli Nyrén

Copyright © 2013 Anneli Nyrén

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.