Hur man blir en riktig pojke

"Underbar historia, precis sådan som jag och Tuija kan få fnatt över, glädjefnatt."

Kapitel två: Livets skola

Kapitel tre: Fixa lovor och Ivarssons huvudbry.

Kapitel fyra: Den lilla stöten.

Kapitel fem: Den stora stöten.

Kapitel sex: Straffet.

Kapitel sju: Rickelstorp.

Fler kapitel kommer att läggas upp efterhand.

Kapitel ett:

Olga Bohlin

När jag gick i andra klass på Nortullskolan, jag tror att jag gick där, min skolgång kommer jag inte ihåg så mycket av. Jag var aldrig eller mera sällan där. Men jag kommer ihåg när jag gick hem från skolan en gång.

Men om jag skriver så blir det så här när jag skriver. Min klasskompis Lasse och jag hade samma väg hem från Norrtull. Vid ett av tillfällena som vi gick förbi isbingen och "Kibbes" skrotupplag, fick vi en ide´. Vi smög in på Kibbes utelager och snodde en massa kopparrör, dessa skrotbitar gömde vi i Isbingen, för att kunna sälja skrotet till Kibbe dagen efter. Vi tyckte vi hade varit smarta när vi gömde kopparrören i sågspånen i bingen. Humöret låg på topp när vi gick uppför Gamla Norrvägen. I morgon så skulle vi göra affärer med Kibbe och köpa godis, och några lösa John Silver.

När vi kom upp på krönet på Gamla Norrvägen så fick vi se Olga Bohlin. Hon var på väg till utedasset på gården, hon hade en gammal trasig telefonkatalog i handen, vi begrep inte riktigt vad hon skulle ha den till.

- Skall hon läsa telefonkatalogen medan hon skiter, frågade Lasse mig.

– Vet inte sa jag, vi får väl kolla.

Vi smög runt skithuset och kollade på baksidan vilket av dassen hon hade valt. På den tiden hade jag en slangbella av ventilgummi, fickan var full av märlor, sådana som man har till staket och taggtråd. Det låg en stor skithög under dasset, det fanns ingen vägg bakom, den hade försvunnit vid något tillfälle. Jag laddade "bellan" men en märla, jag såg Olgas stora vita röv hängde ner från dasshålet. SMACK, sa det när märlan flög in i skinkan på henne.

Olga sprang ut från dasset och skrek o levde, hjälp! Dom skjuter på mig, skrek hon allt vad hon orkade. Vi sprang åt andra hållet ut över "Härskapsträan" som låg bakom utedasset. Jag hade en röd tröja på mig som min mor hade tvingat mig att ta på mig, det var min syster tröja, man fick ju ärva sina syskons kläder på den tiden. När jag kom hem till Eklunden, huset hette så, där vi hyrde en lägenhet. Utanför Eklunden fanns en lekplats med en gunga och en lite sandlåda, jag var på väg ut till gungan när jag hörde ett jävla liv. Det var Olga som hade känt igen min röda tröja, hon var snabb nog för att ta tag i mig, hon höll mig i syrrans tröja med vänster hand, av hennes högerhand fick jag en arbetarlusing så att greppet om tröjan släppte. Det var min tillfälliga räddning.

Det hade samlats mycket folk på lekparken nu, där var, Gösse på kullen, Acke Blomqvist, Jörgen o Villy Gadd, "Gösse Härskapsträa", där fanns min klasskamrat Irene Sjökvist, den snyggaste tjejen i vår klass. Där var dessutom en massa fula kärringar också. Kärringarna hade julafton, när det hände något på Gamla Norr var de alltid med och förvärrade situationerna.

Det stod en redskapsbod bakom cykelhandlarens hus, det blev min räddning, det var en halv meter mellan husen, jag smet in där i full fart. Olga var väldigt arg, hon sprang efter mig in i den smala passagen mellan husen, hon kom in ungefär en meter, sen var det stopp. Hon satt fastkilad mellan husen, hon skrek som en gris, AJ! AJ! AJ! Jag dör, stoppa den lilla jävlen i den röda tröjan.

Jag lyckades komma ut på vägen på andra sidan kvickt och smidigt. Jag gick in i Korva Kalles vedbod och gömde syrrans röda tröja, under lite ved. Det hade samlats mer folk från Gamla Norrs lekplats, när jag kom dit igen. Ingen misstänkte mig för något, jag stod och tittade på spektaklet. Olga var fastkilad mellan husen. Hon satt fast!

- Ring efter ambulansen och brandkåren skrek hon, jag kvävs och sen har jag ont i röven också, hjälp mig!

Det samlades ett rådslag vid sandlådan av gubbarna, det beslöts att göra som Olga ville. Någon som hade telefon sprang hem och larmade både ambulans och brandkår. Det tog 30 minuter sen kom ambulansen, ambulanspersonalen bedömde att det var bäst att vänta på brandkåren. Efter ytterligare trettio minuter så kom brandkåren också med sirenerna på.

Det var en enorm uppståndelse på Gamla Norr den dagen, minst 50 stycken stod och skrattade och gav goda råd till brandmännen. Det hördes kommentarer från alla håll: Smörj in henne med Kalles korvspad, sen kan vi knuffa ut henne, föreslog någon. En annan tyckte att hon kunde vara kvar tills hon blev smal och kunde komma ut själv. Den tredje föreslog att de skulle sätta fyr på den gamla redskapsboden, då fyllde någon på, nej inget bränt fläsk i dag. Alla hade väldigt roligt av Olga.

- Jag sitter fast i en spik, skrek Olga.

Plötsligt tyckte alla synd om Olga, efter fem minuter så hade redskapsboden rivits. Gamla Fransson hade precis nackat en höna, han kom med sin blodiga yxa och slog ner stolparna som höll huset uppe. Virket flyttades ut på lekplatsen, alla hjälpte till med rivningen, det var ju också ett litet nöje. Den där gamla boden skulle ändå bort, innan det skedde en olycka. Virket skulle delas upp mellan rivningsgubbarna, det var ju bra tändved till spisarna. Olga grät och tyckte synd om sig själv, hon hade haft en föreställning som alla tyckte var rolig.

Olga Bohlin nämnde aldrig att det var en busunge från Gamla Norr, som hon hade jagat in mellan husen. Det stod i Smålandsposten senare, att Olga Bohlin hade fastnat mellan två hus på Gamla Norr, både ambulans och brandkåren hade ryckt ut för att rädda henne.

Hon hade sagt att det var en rostig spik i väggen, som hade orsakat hennes blodförgiftning. Men jag visste vad det var för något som hade orsakat hennes blodförgiftning! Det var min märla som hade träffat hennes ända. Förlåt Olga!

Dagen efter kalabaliken på Lekan, sålde vi kopparrören tillbaka till Kibbenizki Lasse och jag tog en fika på Broqvists kafé, vi rökte John Silver och drack läsk till bakelserna, som Kibbe "bjöd på". Vi passade på att skolka i två dagar också, vi hade tjänat ihop till fika och cigaretter som räckte i två dagar. Det hade vi förtjänat tyckte vi.

Ronny Lagerwall, ronnylagerwall-telia.com.

Ronny Lagerwalls hemsida

Copyright © 2010 Ronny Lagerwall.

Kapitel två: Livets skola

Kapitel tre: Fixa lovor och Ivarssons huvudbry.

Kapitel fyra: Den lilla stöten.

Kapitel fem: Den stora stöten.

Kapitel sex: Straffet.

Kapitel sju: Rickelstorp.

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.